1 My son, if thou art become surety for thy neighbor,
If thou hast stricken thy hands for a stranger;
2 Thou art snared with the words of thy mouth,
Thou art taken with the words of thy mouth.
3 Do this now, my son, and deliver thyself,
Seeing thou art come into the hand of thy neighbor:
Go, humble thyself, and importune thy neighbor;
4 Give not sleep to thine eyes,
Nor slumber to thine eyelids;
5 Deliver thyself as a roe from the hand of the hunter,
And as a bird from the hand of the fowler.
6 Go to the ant, thou sluggard;
Consider her ways, and be wise:
7 Which having no chief,
Overseer, or ruler,
8 Provideth her bread in the summer,
And gathereth her food in the harvest.
9 How long wilt thou sleep, O sluggard?
When wilt thou arise out of thy sleep?
10 Yet a little sleep, a little slumber,
A little folding of the hands to sleep:
11 So shall thy poverty come as a robber,
And thy want as an armed man.
12 A worthless person, a man of iniquity,
Is he that walketh with a perverse mouth;
13 That winketh with his eyes, that speaketh with his feet,
That maketh signs with his fingers;
14 In whose heart is perverseness,
Who deviseth evil continually,
Who soweth discord.
15 Therefore shall his calamity come suddenly;
On a sudden shall he be broken, and that without remedy.
16 There are six things which Jehovah hateth;
Yea, seven which are an abomination unto him:
17 Haughty eyes, a lying tongue,
And hands that shed innocent blood;
18 A heart that deviseth wicked purposes,
Feet that are swift in running to mischief,
19 A false witness that uttereth lies,
And he that soweth discord among brethren.
20 My son, keep the commandment of thy father,
And forsake not the law of thy mother:
21 Bind them continually upon thy heart;
Tie them about thy neck.
22 When thou walkest, it shall lead thee;
When thou sleepest, it shall watch over thee;
And when thou awakest, it shall talk with thee.
23 For the commandment is a lamp; and the law is light;
And reproofs of instruction are the way of life:
24 To keep thee from the evil woman,
From the flattery of the foreigner’s tongue.
25 Lust not after her beauty in thy heart;
Neither let her take thee with her eyelids.
26 For on account of a harlot a man is brought to a piece of bread;
And the adulteress hunteth for the precious life.
27 Can a man take fire in his bosom,
And his clothes not be burned?
28 Or can one walk upon hot coals,
And his feet not be scorched?
29 So he that goeth in to his neighbor’s wife;
Whosoever toucheth her shall not be unpunished.
30 Men do not despise a thief, if he steal
To satisfy himself when he is hungry:
31 But if he be found, he shall restore sevenfold;
He shall give all the substance of his house.
32 He that committeth adultery with a woman is void of understanding:
He doeth it who would destroy his own soul.
33 Wounds and dishonor shall he get;
And his reproach shall not be wiped away.
34 For jealousy is the rage of a man;
And he will not spare in the day of vengeance.
35 He will not regard any ransom;
Neither will he rest content, though thou givest many gifts.
1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,
2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,
3 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,
4 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.
5 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.
6 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.
7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;
8 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.
9 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?
10 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
11 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.
12 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,
13 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.
14 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.
15 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.
16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ
17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,
18 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,
19 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.
20 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.
21 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.
22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.
23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.
24 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.
25 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.
26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.
27 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?
28 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?
29 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.
30 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?
31 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.
32 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.
33 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.
34 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;
35 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.