1 Doth not wisdom cry,
And understanding put forth her voice?
2 On the top of high places by the way,
Where the paths meet, she standeth;
3 Beside the gates, at the entry of the city,
At the coming in at the doors, she crieth aloud:
4 Unto you, O men, I call;
And my voice is to the sons of men.
5 O ye simple, understand prudence;
And, ye fools, be of an understanding heart.
6 Hear, for I will speak excellent things;
And the opening of my lips shall be right things.
7 For my mouth shall utter truth;
And wickedness is an abomination to my lips.
8 All the words of my mouth are in righteousness;
There is nothing crooked or perverse in them.
9 They are all plain to him that understandeth,
And right to them that find knowledge.
10 Receive my instruction, and not silver;
And knowledge rather than choice gold.
11 For wisdom is better than rubies;
And all the things that may be desired are not to be compared unto it.
12 I wisdom have made prudence my dwelling,
And find out knowledge and discretion.
13 The fear of Jehovah is to hate evil:
Pride, and arrogancy, and the evil way,
And the perverse mouth, do I hate.
14 Counsel is mine, and sound knowledge:
I am understanding; I have might.
15 By me kings reign,
And princes decree justice.
16 By me princes rule,
And nobles, even all the judges of the earth.
17 I love them that love me;
And those that seek me diligently shall find me.
18 Riches and honor are with me;
Yea, durable wealth and righteousness.
19 My fruit is better than gold, yea, than fine gold;
And my revenue than choice silver.
20 I walk in the way of righteousness,
In the midst of the paths of justice;
21 That I may cause those that love me to inherit substance,
And that I may fill their treasuries.
22 Jehovah possessed me in the beginning of his way,
Before his works of old.
23 I was set up from everlasting, from the beginning,
Before the earth was.
24 When there were no depths, I was brought forth,
When there were no fountains abounding with water.
25 Before the mountains were settled,
Before the hills was I brought forth;
26 While as yet he had not made the earth, nor the fields,
Nor the beginning of the dust of the world.
27 When he established the heavens, I was there:
When he set a circle upon the face of the deep,
28 When he made firm the skies above,
When the fountains of the deep became strong,
29 When he gave to the sea its bound,
That the waters should not transgress his commandment,
When he marked out the foundations of the earth;
30 Then I was by him, as a master workman;
And I was daily his delight,
Rejoicing always before him,
31 Rejoicing in his habitable earth;
And my delight was with the sons of men.
32 Now therefore, my sons, hearken unto me;
For blessed are they that keep my ways.
33 Hear instruction, and be wise,
And refuse it not.
34 Blessed is the man that heareth me,
Watching daily at my gates,
Waiting at the posts of my doors.
35 For whoso findeth me findeth life,
And shall obtain favor of Jehovah.
36 But he that sinneth against me wrongeth his own soul:
All they that hate me love death.
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv;
37 alla de som hata mig, de älska döden.