1 And it came to pass when Samuel was old, that he made his sons judges over Israel.
2 And the name of his firstborn was Joel; and the name of his second, Abijah; they judged in Beer-sheba.
3 And his sons walked not in his ways, but turned aside after lucre, and took bribes, and perverted justice.
4 Then all the elders of Israel gathered themselves together, and came to Samuel to Ramah,
5 and said to him, Behold, thou art become old, and thy sons walk not in thy ways: now appoint us a king to judge us, like all the nations.
6 And the thing displeased Samuel, when they said, Give us a king to judge us. And Samuel prayed to Jehovah.
7 And Jehovah said to Samuel, Hearken unto the voice of the people in all that they say unto thee: for they have not rejected thee, but they have rejected me, that I should not reign over them.
8 According to all the deeds that they have done since the day that I brought them up out of Egypt even unto this day, in that they have forsaken me and served other gods, so do they also unto thee.
9 And now hearken unto their voice; only, testify solemnly unto them, and declare unto them the manner of the king that shall reign over them.
10 And Samuel spoke all the words of Jehovah to the people that asked of him a king.
11 And he said, This will be the manner of the king that shall reign over you: he will take your sons, and appoint them for himself, on his chariot and among his horsemen, and they shall run before his chariots;
12 and {he will take them} that he may appoint for himself captains over thousands, and captains over fifties, and that they may plough his ground, and reap his harvest, and make his instruments of war and instruments of his chariots.
13 And he will take your daughters for perfumers, and cooks, and bakers.
14 And your fields, and your vineyards, and your oliveyards, the best, will he take and give to his servants.
15 And he will take the tenth of your seed and of your vineyards, and give to his chamberlains and to his servants.
16 And he will take your bondmen, and your bondwomen, and your comeliest young men, and your asses, and use them for his work.
17 He will take the tenth of your sheep. And ye shall be his servants.
18 And ye shall cry out in that day because of your king whom ye have chosen; and Jehovah will not answer you in that day.
19 And the people refused to hearken to the voice of Samuel; and they said, No, but there shall be a king over us,
20 that we also may be like all the nations; and our king shall judge us, and go out before us, and conduct our wars.
21 And Samuel heard all the words of the people, and he repeated them in the ears of Jehovah.
22 And Jehovah said to Samuel, Hearken unto their voice, and make them a king. And Samuel said to the men of Israel, Go ye every man to his city.
1 Men när Samuel blev gammal, satte han sina söner till domare över Israel
2 Hans förstfödde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hade sitt domarsäte i Beer-Seba.
3 Men hans söner vandrade icke på hans väg, utan veko av därifrån och sökte orätt vinning; de togo mutor och vrängde rätten.
4 Då församlade sig alla de äldste i Israel och kommo till Samuel i Rama.
5 Och de sade till honom: »Du är ju nu gammal, och dina söner vandra icke på dina vägar. Så sätt nu en konung över oss till att döma oss, såsom alla andra folk hava.»
6 Men det misshagade Samuel, detta att de sade då: »Giv oss en konung, for att han må döma oss.» Och Samuel bad till HERREN.
7 Då sade HERREN till Samuel »Lyssna till folkets ord, och gör allt vad de begära av dig; ty det är icke dig de hava förkastat, nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja att jag skall vara konung över dem.
8 Såsom de alltid hava gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag, i det att de hava övergivit mig och tjänat andra gudar, så göra de nu ock mot dig.
9 Så lyssna nu till deras ord. Dock må du högtidligt varna dem och förkunna för dem den konungs rätt, som kommer att regera över dem.»
10 Och Samuel sade till folket, som hade begärt en konung av honom, allt vad HERREN hade talat.
11 Han sade: »Detta bliver den konungs rätt, som kommer att regera över eder: Edra söner skall han taga och skall sätta dem på sina vagnar och hästar, till sin tjänst, eller ock skola de nödgas löpa framför hans vagnar.
12 Andra av dem skall han taga och sätta till sina över- och underhövitsmän, och andra skola nödgas plöja hans åkerjord och inbärga hans skörd och förfärdiga hans krigsredskap och hans vagnsredskap.
13 Edra döttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor.
14 Edra bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han taga och skall giva dem åt sina tjänare;
15 och han skall taga tionde av edra sädesfält och edra vingårdar och giva åt sina hovmän och tjänare.
16 Därtill skall han taga edra tjänare och edra tjänarinnor och edra bästa ynglingar, så ock edra åsnor, och bruka dem för sitt behov.
17 Av eder småboskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans trälar.
18 När I då ropen om hjälp för dem konungs skull som I själva haven utvalt åt eder, då skall HERREN icke svara eder.
19 Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: »Nej, en konung måste vi hava över oss.»
20 Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som dömer oss, och som drager ut i spetsen för oss till att föra våra krig.»
21 Då nu Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till HERREN.
22 Men HERREN sade till Samuel: »Lyssna till deras ord, och sätt en konung över dem.» Då sade Samuel till Israels män: »Gån hem, var och en till sin stad.»