1 So that, my brethren, beloved and longed for, my joy and crown, thus stand fast in {the} Lord, beloved.

2 I exhort Euodia, and exhort Syntyche, to be of the same mind in {the} Lord;

3 yea, I ask thee also, true yokefellow, assist them, who have contended along with me in the glad tidings, with Clement also, and my other fellow-labourers, whose names {are} in {the} book of life.

4 Rejoice in {the} Lord always: again I will say, Rejoice.

5 Let your gentleness be known of all men. The Lord {is} near.

6 Be careful about nothing; but in everything, by prayer and supplication with thanksgiving, let your requests be made known to God;

7 and the peace of God, which surpasses every understanding, shall guard your hearts and your thoughts by Christ Jesus.

8 For the rest, brethren, whatsoever things {are} true, whatsoever things {are} noble, whatsoever things {are} just, whatsoever things {are} pure, whatsoever things {are} amiable, whatsoever things {are} of good report; if {there be} any virtue and if any praise, think on these things.

9 What ye have both learned, and received, and heard, and seen in me, these things do; and the God of peace shall be with you.

10 But I rejoiced in {the} Lord greatly, that now however at length ye have revived your thinking of me, though surely ye did also think {of me}, but lacked opportunity.

11 Not that I speak as regards privation, for as to me *I* have learnt in those circumstances in which I am, to be satisfied in myself.

12 I know both how to be abased and I know how to abound. In everything and in all things I am initiated both to be full and to be hungry, both to abound and to suffer privation.

13 I have strength for all things in him that gives me power.

14 But ye have done well in taking part in my affliction.

15 And know also *ye*, O Philippians, that in {the} beginning of the gospel, when I came out of Macedonia, no assembly communicated {anything} to me in {the} way of giving and receiving save *ye* alone;

16 for also in Thessalonica once and even twice ye sent to me for my need.

17 Not that I seek gift, but I seek fruit abounding to your account.

18 But I have all things in full supply and abound; I am full, having received of Epaphroditus the things {sent} from you, an odour of sweet savour, an acceptable sacrifice, agreeable to God.

19 But my God shall abundantly supply all your need according to his riches in glory in Christ Jesus.

20 But to our God and Father {be} glory to the ages of ages. Amen.

21 Salute every saint in Christ Jesus. The brethren who {are} with me salute you.

22 All the saints salute you, and specially those of the household of Caesar.

23 The grace of the Lord Jesus Christ {be} with your spirit. Amen.

1 Därför, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, stån fasta i Herren med detta sinne, I mina älskade.

2 Evodia förmanar jag, och Syntyke förmanar jag att de skola vara ens till sinnes i Herren.

3 Ja, också till dig, min Synsygus -- du som med rätta bär det namnet -- har jag en bön: Var dessa kvinnor till hjälp, ty jämte mig hava de kämpat i evangelii tjänst, de såväl som Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn äro skrivna i livets bok.

4 Glädjen eder i Herren alltid. Åter vill jag säga: Glädjen eder.

5 Låten edert saktmod bliva kunnigt för alla människor. Herren är nära!

6 Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse.

7 Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus.

8 För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter, och allt som förtjänar att prisas -- tänken på allt sådant.

9 Detta, som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig och sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara med eder.

10 Det har varit för mig en stor glädje i Herren att I nu omsider haven kommit i en så god ställning, att I haven kunnat tänka på mitt bästa. Dock, I tänkten nog också förut därpå, men I haden icke tillfälle att göra något.

11 Icke som om jag härmed ville säga att något har fattats mig; ty jag har lärt mig att vara nöjd med de omständigheter i vilka jag är.

12 Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i överflöd. Med vilken ställning och vilka förhållanden som helst är jag förtrogen: jag kan vara mätt, och jag kan vara hungrig; jag kan hava överflöd, och jag kan lida brist.

13 Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.

14 Dock gjorden I väl däri att I visaden mig deltagande i mitt betryck.

15 I veten ju ock själva, I filipper, att under evangelii första tid, då när jag hade dragit bort ifrån Macedonien, ingen annan församling än eder trädde i sådan förbindelse med mig, att räkning kunde föras över »utgivet och mottaget».

16 Ty medan jag ännu var i Tessalonika, sänden I mig både en och två gånger vad jag behövde. --

17 Icke som om jag skulle åstunda själva gåvan; nej, vad jag åstundar är en sådan frukt därav, som rikligen kommer eder själva till godo.

18 Jag har nu fått ut allt, och det i överflödande mått. Jag har fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder gåva, »en välbehaglig lukt», ett offer som täckes Gud och behagar honom väl.

19 Så skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mått och på ett härligt sätt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behöven.

20 Men vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.

21 Hälsen var och en av de heliga i Kristus Jesus. De bröder som äro här hos mig hälsa eder.

22 Alla de heliga hälsa eder, först och främst de som höra till kejsarens hus.

23 Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande.