1 And Jehovah spoke to Moses, saying,
2 Make thee two trumpets of silver; of beaten work shalt thou make them; and they shall serve for the calling together of the assembly, and for the journeying of the camps.
3 And when they shall blow with them, the whole assembly shall gather to thee at the entrance of the tent of meeting.
4 And if they blow with one, then the princes, the heads of the thousands of Israel, shall gather unto thee.
5 And when ye blow an alarm, the camps that lie eastward shall set forward.
6 And when ye blow an alarm the second time, the camps that lie southward shall set forward; they shall blow an alarm on their setting forward.
7 And when the congregation is to be gathered together, ye shall blow, but ye shall not blow an alarm:
8 the sons of Aaron, the priests, shall blow with the trumpets; and they shall be to you for an everlasting statute throughout your generations.
9 And if ye go to war in your land against the enemy that oppresseth you, then ye shall blow an alarm with the trumpets; and ye shall be remembered before Jehovah your God, and ye shall be saved from your enemies.
10 And in the day of your gladness, and in your set feasts, and in your new moons, ye shall blow with the trumpets over your burnt-offerings and over your sacrifices of peace-offering; and they shall be to you for a memorial before your God: I am Jehovah your God.
11 And it came to pass in the second year, in the second month, on the twentieth of the month, that the cloud was taken up from off the tabernacle of the testimony.
12 And the children of Israel set forward according to their journeys out of the wilderness of Sinai; and the cloud stood still in the wilderness of Paran.
13 And they first took their journey, according to the commandment of Jehovah through Moses.
14 The standard of the camp of the children of Judah set forward first according to their hosts, and over his host was Nahshon the son of Amminadab;
15 and over the host of the tribe of the children of Issachar was Nethaneel the son of Zuar;
16 and over the host of the tribe of the children of Zebulun was Eliab the son of Helon.
17 And the tabernacle was taken down; and the sons of Gershon and the sons of Merari set forward bearing the tabernacle.
18 And the standard of the camp of Reuben set forward according to their hosts, and over his host was Elizur the son of Shedeur;
19 and over the host of the tribe of the children of Simeon was Shelumiel the son of Zurishaddai;
20 and over the host of the tribe of the children of Gad was Eliasaph the son of Deuel.
21 And the Kohathites set forward bearing the sanctuary: and {the others} set up the tabernacle whilst they came.
22 And the standard of the camp of the children of Ephraim set forward according to their hosts, and over his host was Elishama the son of Ammihud;
23 and over the host of the tribe of the children of Manasseh was Gamaliel the son of Pedahzur;
24 and over the host of the tribe of the children of Benjamin was Abidan the son of Gideoni.
25 And the standard of the camp of the children of Dan set forward, the rear-guard of all the camps according to their hosts, and over his host was Ahiezer the son of Ammishaddai;
26 and over the host of the tribe of the children of Asher was Pagiel the son of Ocran;
27 and over the host of the tribe of the children of Naphtali was Ahira the son of Enan.
28 These were the settings forward of the children of Israel according to their hosts: so did they set forward.
29 And Moses said to Hobab, the son of Reuel the Midianite, Moses' father-in-law, We are journeying to the place of which Jehovah said, I will give it unto you: come with us, and we will do thee good; for Jehovah has spoken good concerning Israel.
30 And he said to him, I will not go; but to mine own land, and to my kindred will I go.
31 And he said, Leave me not, I pray thee, because thou knowest where we are to encamp in the wilderness, and thou wilt be to us for eyes.
32 And it shall be, if thou come with us, that whatever good Jehovah doeth unto us, so will we do to thee.
33 And they set forward from the mountain of Jehovah {and went} three days' journey; and the ark of the covenant of Jehovah went before them in the three days' journey, to search out a resting-place for them.
34 And the cloud of Jehovah was over them by day when they set forward out of the camp.
35 And it came to pass when the ark set forward, that Moses said, Rise up, Jehovah, and let thine enemies be scattered; And let them that hate thee flee before thy face.
36 And when it rested, he said, Return, Jehovah, unto the myriads of the thousands of Israel.
1 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 »Gör dig två trumpeter av silver; i drivet arbete skall du göra dem. Dessa skall du bruka, när menigheten skall sammankallas, och när lägren skola bryta upp.
3 När man stöter i dem båda, skall hela menigheten församla sig till dig, vid ingången till uppenbarelsetältet.
4 Men när man stöter allenast i den ena, skola hövdingarna, huvudmännen för Israels ätter, församla sig till dig.
5 Och när I blåsen en larmsignal, skola de läger bryta upp, som ligga österut.
6 Men när I blåsen larmsignal för andra gången, skola de läger bryta upp, som ligga söderut. När lägren skola bryta upp, skall man blåsa larmsignal,
7 men när församlingen skall sammankallas, skolen I icke blåsa larmsignal, utan stöta i trumpeterna.
8 Och Arons söner, prästerna, äro de som skola blåsa i trumpeterna. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.
9 Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot någon eder ovän som angriper eder, så skolen I blåsa larmsignal med trumpeterna; härigenom skolen I då bringas i åminnelse inför HERRENS, eder Guds, ansikte, och I skolen så bliva frälsta ifrån edra fiender.
10 Och när I haven en glädjedag och haven edra högtider och nymånader, skolen I stöta i trumpeterna, då I offren edra brännoffer och tackoffer; så skola de bringa eder i åminnelse inför eder Guds ansikte. Jag är HERREN, eder Gud.»
11 I andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen i månaden höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel.
12 Då bröto Israels barn upp från Sinais öken och tågade från lägerplats till lägerplats; och molnskyn stannade i öknen Paran.
13 Och när de nu första gången bröto upp, efter HERRENS befallning genom Mose,
14 var Juda barns läger under sitt baner det första som bröt upp, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Naheson, Amminadabs son.
15 Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars barns stam var Netanel, Suars son.
16 Och anförare för den här som utgjordes av Sebulons barns stam var Eliab, Helons son.
17 Därefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, bröto Gersons barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.
18 Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Elisur, Sedeurs son.
19 Och anförare för den här som utgjordes av Simeons barns stam var Selumiel, Surisaddais son.
20 Och anförare för den här som utgjordes av Gads barns stam var Eljasaf, Deguels son.
21 Därefter bröto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.
22 Därefter bröt Efraims barns läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Elisama, Ammihuds son.
23 Och anförare för den här som utgjordes av Manasse barns stam var Gamliel, Pedasurs son.
24 Och anförare for den här som utgjordes av Benjamins barns stam var Abidan, Gideonis son.
25 Därefter bröt Dans barns läger upp under sitt baner, såsom eftertrupp i hela lägertåget, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Ahieser, Ammisaddais son.
26 Och anförare för den här som utgjordes av Asers barns stam var Pagiel, Okrans son.
27 Och anförare för den här som utgjordes av Naftali barns stam var Ahira, Enans son.
28 I denna ordning bröto Israels barn upp, häravdelning efter häravdelning. Och de bröto nu upp.
29 Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfader: »Vi bryta nu upp och tåga till det land om vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' Följ du med oss, så vilja vi göra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad gott är.
30 Men han svarade honom: »Jag vill icke följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och till min släkt.»
31 Då sade han: »Ack nej, övergiv oss icke. Du vet ju bäst var vi kunna lägra oss i öknen; bliv du därför nu vårt öga.
32 Om du följer med oss, skola vi låta också dig få gott av det goda som HERREN gör mot oss.
33 Så bröto de upp och tågade från HERRENS berg tre dagsresor. Och HERRENS förbundsark gick framför dem tre dagsresor, för att utse viloplats åt dem.
34 Och HERRENS molnsky svävade över dem om dagen, när de bröto upp från sitt lägerställe.
35 Och så ofta arken bröt upp, sade Mose: »Stå upp, HERRE; må dina fiender varda förskingrade, och må de som hata dig fly för ditt ansikte.»
36 Och när den sattes ned, sade han: »Kom tillbaka, HERRE, till Israels ätters mångtusenden.»