Atos 15

1 Kaj iuj homoj vojaĝis tien el Judujo, kaj instruis la fratojn: Se vi ne cirkumcidiĝos laŭ la moro de Moseo, vi ne povas saviĝi. 2 Kaj kiam Paŭlo kaj Barnabas havis ne malgrandan malkonsenton kaj diskutadon kontraŭ ili, oni aranĝis, ke Paŭlo kaj Barnabas kaj aliaj tieuloj iru Jerusalemon al la apostoloj kaj presbiteroj pri tiu demando. 3 Ili do, forkondukite de la eklezio, trairis Fenikion kaj Samarion, anoncante la konvertadon de la nacianoj, kaj faris grandan ĝojon al ĉiuj fratoj. 4 Kaj alveninte en Jerusalemon, ili estis akceptitaj de la eklezio kaj apostoloj kaj presbiteroj, kaj raportis ĉion, kion Dio faris per ili. 5 Sed leviĝis iuj kredantoj el la sekto de la Fariseoj, dirante: Estas necese cirkumcidi ilin, kaj ordoni, ke ili observu la leĝon de Moseo.

6 Kaj kunvenis la apostoloj kaj presbiteroj, por esplori tiun aferon. 7 Kaj post multe da diskutado, Petro stariĝis, kaj diris al ili:

Fratoj, vi scias, ke jam antaŭ longe Dio elektis min el inter vi, por ke per mia buŝo la nacianoj aŭdu la vorton de la evangelio kaj kredu. 8 Kaj Dio, kiu konas la korojn, atestis al ili, donante al ili la Sanktan Spiriton tiel same, kiel al ni; 9 kaj Li faris nenian diferencon inter ni kaj ili, per la fido puriginte iliajn korojn. 10 Nun do kial vi incitas Dion, dezirante meti sur la kolon de la disĉiploj jugon, kiun povis porti nek niaj patroj, nek ni? 11 Sed ni kredas pri nia savo per la graco de la Sinjoro Jesuo tiel same, kiel ankaŭ ili.

12 Kaj silentis la tuta amaso; kaj ili aŭskultis, dum Paŭlo kaj Barnabas rakontis, kiom da signoj kaj mirakloj Dio faris ĉe la nacianoj per ili. 13 Kaj kiam ili ĉesis paroli, Jakobo respondis, dirante:

Fratoj, aŭskultu min; 14 Simeon rakontis, kiel unue Dio vizitis nacianojn, por elekti el ili popolon por Sia nomo. 15 Kaj al tio konsentas la vortoj de la profetoj, kiel estas skribite:

16 Post tio Mi revenos,

Kaj Mi restarigos la falintan tabernaklon de David,

Mi restarigos la detruitaĵojn,

Kaj Mi rekonstruos ĝin;

17 Por ke strebu al la Eternulo la ceteraj homoj

Kaj ĉiuj nacioj, inter kiuj estas proklamata Mia nomo,

Diras la Eternulo,

18 Kiu tion faras jam de la tempo antikva.

19 Tial mi decidas, ke ni ne ĝenu tiujn el la nacianoj, kiuj turniĝas al Dio; 20 sed ni admonu ilin, ke ili detenu sin de malpuriĝoj ĉe idoloj kaj de malĉasteco kaj de sufokitaĵoj kaj de sango. 21 Ĉar de post antikvaj generacioj Moseo havas en ĉiuj urboj tiujn, kiuj lin predikas, legate en la sinagogoj ĉiusabate.

22 Tiam al la apostoloj kaj presbiteroj kun la tuta eklezio ŝajnis bone elekti virojn el inter si kaj sendi ilin al Antioĥia kun Paŭlo kaj Barnabas: nome Judas, alnomata Barsabas, kaj Silas, viroj konataj inter la fratoj; 23 kaj ili sendis per ili la jenan leteron: La apostoloj kaj presbiteroj, al la fratoj, kiuj estas el la nacianoj en Antioĥia kaj Sirio kaj Kilikio, kun saluto: 24 Ĉar ni aŭdis, ke iuj el ni ĝenis vin per vortoj maltrankviligaj por viaj animoj, al kiuj ni ne ordonis tion, 25 ŝajnis bone al ni unuanime, ke ni elektu virojn kaj sendu ilin al vi kun niaj amataj Barnabas kaj Paŭlo, 26 homoj, kiuj riskis siajn vivojn pro la nomo de nia Sinjoro Jesuo Kristo. 27 Ni do sendis Judason kaj Silason, kiuj ankaŭ mem buŝe diros tion saman. 28 Ĉar al la Sankta Spirito kaj al ni ŝajnis bone meti sur vin nenian alian ŝarĝon, krom la jenaj necesaj aferoj: 29 ke oni sin detenu de idoloferitaĵoj kaj de sango kaj de sufokitaĵoj kaj de malĉasteco; se vi vin gardos kontraŭ tio, vi bone agos. Adiaŭ!

30 Ili do, forsendite, iris al Antioĥia; kaj kunveniginte la amason, ili transdonis la leteron. 31 Kaj leginte ĝin, ili ĝojis pro la konsolo. 32 Kaj Judas kaj Silas, kiuj estis ankaŭ mem profetoj, konsolis la fratojn per multe da parolo kaj firmigis ilin. 33 Kaj pasiginte kelkan tempon, ili kun paco foriris de la fratoj al siaj forsendintoj. 34 (Tamen plaĉis al Silas tie restadi.) 35 Sed Paŭlo kaj Barnabas restis en Antioĥia, instruante kaj predikante, kun multaj aliaj, la vorton de la Sinjoro.

36 Kaj post kelke da tagoj Paŭlo diris al Barnabas: Ni reiru, kaj vizitu niajn fratojn en ĉiu urbo, kie ni proklamis la vorton de la Sinjoro, kaj vidu, kiel ili fartas. 37 Kaj Barnabas konsilis kunpreni Johanon, alnomatan Marko. 38 Sed Paŭlo ne aprobis kunpreni tiun, kiu sin fortiris de ili en Pamfilio, kaj ne kuniris en la laboron. 39 Kaj fariĝis disputo, tiel ke ili disiĝis unu de la alia; kaj Barnabas, kunprenante Markon, ŝipiris al Kipro; 40 sed Paŭlo, elektinte Silason, foriris, konfidite de la fratoj al la graco de Dio. 41 Kaj li iris tra Sirio kaj Kilikio, firmigante la ekleziojn.

Mötet i Jerusalem

1 *1 Mos 17:10, 3 Mos 12:3, Gal 5:2, Fil 3:3. Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 *Gal 2:1f. När det nu blev oenighet*15:2När det nu blev oenighetTroligen skrev Paulus Galaterbrevet vid denna tid, i slutet på 40-talet e Kr. Se brevets inledningsnot. och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, bestämde man att Paulus och Barnabas och några till av dem skulle resa upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem med denna fråga. 3 Församlingen utrustade dem för resan, och de reste genom Fenicien och Samarien. Där berättade de utförligt om hedningarnas omvändelse och spred stor glädje bland alla bröderna.

4 *Apg 14:27. När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. 5 Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Mose lag. 6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.

7 *Apg 10:1f, 11:18. Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro. 8 *1 Krön 28:9, Ps 7:10, Apg 1:24, 10:44f. Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss. 9 *Apg 10:34, Rom 3:29f, Gal 2:15f. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat*15:9när han väl renatAnnan översättning: "när han renade". deras hjärtan genom tron. 10 *Matt 23:4, Luk 11:46, Gal 3:10f, 5:1. Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 *Rom 3:24, Ef 2:8, 2 Tim 1:9, Tit 3:5. Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."

12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna. 13 När de hade talat färdigt, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. 14 Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn*15:14ett folk åt sitt namnIsraels folk skulle lära känna Guds namn, som står för vem han är och vad han lär, och förkunna det för de övriga folken. bland hedningarna. 15 Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:

16 Därefter ska jag vända tillbaka*15:16fAmos 9:11f.

och åter bygga upp

Davids fallna hydda.

Jag ska bygga upp dess ruiner

och upprätta den igen,

17 för att alla andra människor

ska söka Herren,

alla hedningar över vilka

mitt namn har nämnts.

Så säger Herren som gör detta,

18 det som är känt från evighet.

19 Därför anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud, 20 *1 Mos 9:4, 3 Mos 17:14f, 1 Kor 10:14, 20f. utan bara skriva till dem att hålla sig borta från sådant som blivit orent genom avgudadyrkan*15:20sådant som blivit orent genom avgudadyrkanT ex mat som offrats i hedniska ceremonier och sedan såldes på torget., från sexuell omoral, från kött av kvävda djur*15:20köttet av kvävda djur Kött som inte slaktats enligt lagens föreskrift att blodet måste rinna ur det slaktade djuret (jfr 1 Mos 9:4, 3 Mos 17:13). och från blod. 21 *Apg 13:14f. Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser honom i synagogorna varje sabbat."

Brev från församlingen i Jerusalem

22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas som kallades Barsabbas*15:22Judas som kallades BarsabbasKanske bror till apostlakandidaten Josef Barsabbas (1:23). och dessutom Silas*15:22SilasKortform för Silvanus, en ansedd judekristen profet som senare samarbetade med både Paulus (vers 40) och Petrus (1 Petr 5:12)., båda ledande män bland bröderna, 23 och skickade med dem följande brev:

"Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien. 24 *Gal 2:4f. Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag. 25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26 som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn. 27 Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.

28 *Apg 5:32. Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler: 29 att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!"

30 De skickades nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet. 31 *Apg 13:48. Bröderna läste det och blev glada över denna uppmuntran. 32 *Apg 13:1. Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade och styrkte bröderna med många ord. 33 När de hade varit där en tid lät bröderna dem vända tillbaka med fridshälsningar till dem som hade sänt ut dem. *15:34 Några handskrifter tillägger (vers 34): "Men Silas beslöt att stanna där." Ifall Silas följde med tillbaka till Jerusalem återvände han snart därefter till Antiokia igen (jfr vers 40).35 Men Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

PAULUS ANDRAMISSIONSRESA (15:36-18:22)

Ny missionsresa

36 Efter en tid sade Paulus till Barnabas: "Vi borde resa tillbaka och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det." 37 *Apg 12:12, 25, 13:5. Barnabas ville då ta med Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet. 39 Konflikten blev så skarp att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus*15:39Barnabas tog med sig MarkusLängre fram skulle Markus återvinna Paulus förtroende (Kol 4:10, 2 Tim 4:11). och seglade till Cypern. 40 *Apg 14:26. Paulus däremot valde Silas och gav sig iväg, sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd. 41 Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.