Daniel 10

1 En la tria jaro de Ciro, reĝo de Persujo, vorto estis malkaŝita al Daniel, kiu havis la nomon Beltŝacar; kaj vera estis tiu vorto kaj tre grava. Li komprenis la vorton kaj komprenis bone la vizion. 2 En tiu tempo mi, Daniel, funebris dum tri semajnoj. 3 Bongustan manĝaĵon mi ne manĝis, viando kaj vino ne venis en mian buŝon, kaj per oleo mi min ne ŝmiris, ĝis la fino de la tri semajnoj. 4 En la dudek-kvara tago de la unua monato mi estis sur la bordo de granda rivero, nome de Ĥidekel. 5 Kaj levinte miajn okulojn, mi ekvidis: jen staras unu viro, vestita per tolaj vestoj, kaj liaj lumboj estas zonitaj per pura oro el Ufaz. 6 Lia korpo estas kiel turkiso, lia vizaĝo aspektas kiel fulmo, liaj okuloj kiel fajraj flamoj, liaj brakoj kaj kruroj kiel brilanta kupro, kaj la voĉo de lia parolado estas kiel voĉo de amaso da homoj. 7 Nur mi sola, Daniel, vidis tiun vizion; la homoj, kiuj estis kun mi, ne vidis la vizion; tamen granda timo falis sur ilin, kaj ili forkuris, por sin kaŝi. 8 Mi restis sola, kaj mi rigardis tiun grandan vizion; ne restis en mi forto, mia vizaĝaspekto ŝanĝiĝis terure, kaj mi ne povis rekolekti miajn fortojn. 9 Kaj mi ekaŭdis la voĉon de liaj vortoj; kaj kiam mi ekaŭdis la voĉon de liaj vortoj, mi senkonscie falis vizaĝaltere. 10 Sed jen mano ektuŝis min kaj levis min sur miajn genuojn kaj manplatojn. 11 Kaj li diris al mi: Ho Daniel, viro agrabla al Dio! atentu la vortojn, kiujn mi diros al vi, kaj stariĝu sur via loko, ĉar mi nun estas sendita al vi. Kiam li tion parolis al mi, mi staris tremante. 12 Li diris al mi: Ne timu, Daniel, ĉar de la unua tago, kiam vi sincere penis kompreni kaj pentofari antaŭ via Dio, viaj vortoj estis aŭditaj; kaj mi venis laŭ via peto. 13 Sed la protektanto de la Persa regno kontraŭstaris al mi dum dudek unu tagoj, kaj, ĝis Miĥael, unu el la plej ĉefaj protektantoj, venis kun helpo al mi, mi restis tie apud la reĝoj de Persujo. 14 Nun mi venis, por informi vin, kio estos kun via popolo en la estonta tempo, ĉar la vizio koncernas tempon estontan. 15 Dum li parolis al mi tiujn vortojn, mi almetis mian vizaĝon al la tero kaj silentis. 16 Sed jen iu, simila al homido, ektuŝis miajn lipojn, kaj mi malfermis mian buŝon, ekparolis kaj diris al tiu, kiu staris kontraŭ mi: Ho mia sinjoro, de ĉi tiu vizio kurbiĝis mia vizaĝo, kaj mi jam ne havas fortojn. 17 Kaj kiel la sklavo de mia sinjoro povas paroli kun tia mia sinjoro, se mi jam ne havas forton kaj mi jam ne havas spiron? 18 Tiam denove ektuŝis min tiu bildo de homo kaj refortigis min. 19 Kaj li diris: Ne timu, ho simpatia homo, paco estu al vi, kaj estu kuraĝa. Kaj dum li parolis al mi, mi kuraĝiĝis, kaj diris: Parolu, ho mia sinjoro, ĉar vi min refortigis. 20 Tiam li diris: Ĉu vi scias, por kio mi venis al vi? nun mi iras denove, por batali kontraŭ la protektanto de Persujo; sed kiam mi foriros, venos la protektanto de Grekujo. 21 Tamen mi sciigos al vi, kio estas notita en la vera skribo; kaj estas neniu, kiu subtenus min kontraŭ tiuj, krom Miĥael, via protektanto.

Daniels syn vid floden Tigris

1 *Dan 1:7, 12:1. I den persiske kungen Koresh tredje regeringsår*10:1Koresh tredje regeringsårÅr 537 f Kr. fick Daniel, som också kallades Belteshassar, en uppenbarelse. Uppenbarelsen är sann och gäller stor vedermöda. Han gav akt på ordet och fick insikt om synen.

2 Vid den tiden hade jag, Daniel, gått och sörjt i tre veckors tid. 3 Jag åt inga läckerheter, kött och vin kom inte i min mun, och jag smorde mig inte med olja förrän de tre veckorna hade gått. 4 *1 Mos 2:14. På den tjugofjärde dagen i första månaden*10:4tjugofjärde dagen i första månadenI april, strax efter påsk. var jag vid stranden av den stora floden Tigris*10:4TigrisHebr. Hiddekel (jfr 1 Mos 2:14)..

5 *Jer 10:9, Dan 12:6, Upp 1:13f. När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas runt midjan.*10:5fbälte av guld etcJfr uppenbarelsen av Jesus i Upp 1:13f. Krysolit är gulskimrande topas.6 Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor och hans armar och ben som glänsande koppar. Ljudet av hans ord var som ett väldigt dån*10:6väldigt dånAnnan översättning: "stor folkmassa"..

7 *Dan 7:28, 8:27, Hab 3:16. Jag, Daniel, var den ende som såg synen. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av stark skräck så att de flydde och gömde sig. 8 *Dan 7:28. Jag blev ensam kvar, och när jag såg den mäktiga synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att jag blev likblek, och jag hade ingen kraft kvar. 9 *Dan 8:17f, Matt 17:6. Då hörde jag ljudet av hans ord, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med ansiktet mot jorden.

10 *Upp 1:17. Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer. 11 *Dan 8:18, 9:22f. Sedan sade han till mig: "Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag talar till dig och res dig upp på fötterna, för jag har nu blivit sänd till dig."

När han sade detta till mig reste jag mig bävande upp. 12 *Luk 1:13, 30, Apg 10:30f. Han sade till mig: "Var inte rädd, Daniel. Redan från första dagen när du vände ditt hjärta till att förstå och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord varit hörda, och jag har nu kommit på grund av dina ord.

13 *Dan 12:1, Jud v 9, Upp 12:7. Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael*10:13MikaelBetyder "vem är som Gud", ärkeängel som kämpade mot djävulens uppror (Upp 12:7, jfr även Jud vers 9)., en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar*10:13kvarAnnan översättning: "överflödig". där hos Persiens kungar. 14 *1 Mos 49:1, Dan 8:26, 9:22, 12:4, 9. Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som ska hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden."

15 *Jes 6:7, Jer 1:9, Pred 1:18. Medan han talade så till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. 16 Och se, han som var lik en människoson rörde vid mina läppar. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: "Min herre, på grund av synen har jag gripits av stark ångest och har ingen kraft kvar. 17 Och hur skulle en sådan som jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som min herre? Jag har ingen kraft kvar i mig och kan inte andas längre."

18 *Jes 35:3f, Luk 24:36. Han som såg ut som en människa rörde då vid mig igen och styrkte mig. 19 Han sade: "Var inte rädd, du högt älskade man! Frid vare med dig, var stark, ja, var stark!" När han talade med mig kände jag mig styrkt och sade: "Tala, min herre, för du har styrkt mig."

20 Då sade han: "Förstår du varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland. 21 Men jag vill berätta för dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa utom Mikael, er furste.