Neemias 2

Neemia a Gerusalemme

1 Nel mese di Nisan, il ventesimo anno del re Artaserse, appena il vino fu davanti al re, io presi il vino e glielo porsi. Ora io non ero mai stato triste in sua presenza. 2 Il re mi disse: "Perché hai l’aspetto triste? eppure non sei malato; non può essere altro che un’afflizione del cuore". Allora ebbi grandissima paura, 3 e dissi al re: "Viva il re per sempre! Come potrebbe il mio aspetto non essere triste quando la città dove sono i sepolcri dei miei padri è distrutta e le sue porte sono consumate dal fuoco?". 4 E il re mi disse: "Che cosa domandi?". Allora io pregai l’Iddio del cielo; 5 poi risposi al re: "Se questo piace al re e il tuo servo ha incontrato il tuo favore, mandami in Giudea, nella città dove sono i sepolcri dei miei padri, perché io la ricostruisca". 6 Il re, che aveva la regina seduta accanto, mi disse: "Quanto durerà il tuo viaggio? e quando ritornerai?". La cosa piacque al re, egli mi lasciò andare, e io gli fissai un termine di tempo. 7 Poi dissi al re: "Se questo piace al re, mi si diano delle lettere per i governatori di oltre il fiume affinché mi lascino passare ed entrare in Giuda, 8 e una lettera per Asaf, guardiano del parco del re, affinché mi dia del legname per costruire le porte della fortezza annessa alla casa dell’Eterno, per le mura della città, e per la casa che abiterò io". E il re mi diede le lettere, perché la benefica mano del mio Dio era su di me. 9 Io giunsi presso i governatori di oltre il fiume, e diedi loro le lettere del re. Il re aveva mandato con me dei capi dell’esercito e dei cavalieri. 10 Quando Samballat, il Coronita, e Tobia, il servo Ammonita, furono informati del mio arrivo, ebbero grande dispiacere della venuta di un uomo che procurava il bene dei figli d’Israele. 11 Così giunsi a Gerusalemme e, trascorsi tre giorni, 12 mi alzai di notte, presi con me pochi uomini, e non dissi nulla a nessuno di quello che Dio mi aveva messo in cuore di fare per Gerusalemme; non avevo con me altra cavalcatura oltre quella che montavo. 13 Uscii di notte per la porta della Valle, e mi diressi verso la sorgente del Dragone e la porta del Letame, osservando le mura di Gerusalemme, come erano rovinate e come le sue porte erano consumate dal fuoco. 14 Passai presso la porta della Sorgente e il serbatoio del Re, ma non c’era posto per cui la mia cavalcatura potesse passare. 15 Allora risalii di notte la valle, sempre osservando le mura; poi, rientrato per la porta della Valle, me ne tornai a casa. 16 I magistrati non sapevano né dove fossi andato né cosa facessi. Fino a quel momento, io non avevo detto nulla né ai Giudei, né ai sacerdoti, né alle autorità né ai magistrati né a nessuno di quelli che si occupavano dei lavori. 17 Allora io dissi loro: "Voi vedete la misera condizione nella quale ci troviamo; Gerusalemme è distrutta, e le sue porte sono consumate dal fuoco! Venite, ricostruiamo le mura di Gerusalemme, e non saremo più nella vergogna!". 18 E raccontai loro come la benefica mano del mio Dio era stata su di me, senza omettere le parole che il re mi aveva detto. E quelli dissero: "Alziamoci, e mettiamoci a costruire!". E si fecero coraggio per mettere mano alla buona impresa. 19 Ma quando Samballat, il Coronita, e Tobia, il servo Ammonita, e Ghesem, l’Arabo, seppero la cosa, si fecero beffe di noi, e ci disprezzarono dicendo: "Che cosa state facendo? Vi volete forse ribellare contro il re?". 20 Allora io risposi e dissi loro: "L’Iddio del cielo è colui che ci darà buon successo. Noi, suoi servi, ci alzeremo e costruiremo; ma voi non avete né parte né diritto né memoria a Gerusalemme".

Nehemja beger sig till Jerusalem

1 Detta hände i månaden Nisan,*2:1månadenNisanMars-april år 445 f Kr, ca fyra månader efter Nehemjas bön (1:1, 4f). i Artashastas*2:1ArtashastaBetyder "sann härskare", av grekerna kallad Artaxerxes. Kung av Persien 465-424 f Kr och son till Ahasveros som skildras i Esters bok (se not till Est 1:9, 10:3). Hans drottning (vers 6) hette Damaspia. tjugonde regeringsår. Vin stod framdukat inför kungen, och jag tog vinet och gav det åt honom. Jag hade aldrig tidigare visat mig bedrövad inför honom.

2 Han frågade mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon sorg i hjärtat." Då blev jag mycket rädd, 3 *Neh 1:3, Dan 2:4, 3:9, 5:10, 6:21. och jag sade till honom: "Må kungen leva för evigt! Skulle jag inte se bedrövad ut, när staden där mina fäders gravar finns ligger öde och dess portar är nerbrända?" 4 Kungen sade till mig: "Så vad önskar du?"

Då bad jag till himlens Gud 5 och svarade sedan kungen: "Om det behagar kungen*2:5om det behagar kungenArtashasta hade i början av sin regim motarbetat Jerusalem (Esra 4:21), men sedan bekostat Esras expedition 458 f Kr (Esra 7:8f), tretton år före detta samtal. och om din tjänare funnit nåd inför dig, så sänd mig till Juda, staden där mina fäders gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen." 6 Då frågade kungen mig, medan drottningen satt vid hans sida: "Hur länge varar din resa*2:6Hur länge varar din resaResvägen från Susa till Jerusalem är ca 150 mil. För Esra tog en liknande resa fyra månader enkel väg (Esra 7:1)., och när kommer du tillbaka?" Eftersom jag funnit nåd inför kungen och han ville sända i väg mig, nämnde jag en bestämd tid för honom. 7 Jag sade till honom: "Om kungen finner för gott, så låt mig få brev till ståthållarna i landet på andra sidan floden så att de låter mig passera deras land tills jag når Juda, 8 och ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken*2:8den kungliga skogsparkenTroligen i Libanon, som hade gett virket till templet (1 Kung 5:9, Esra 3:7). Grekiska historiker vittnar om persernas kontroll över sina skogsområden., så att han låter mig få virke till att bygga upp portarna till borgen som hör till templet, och virke till stadsmuren och till det hus där jag själv ska bo." Och kungen gav mig det, eftersom min Guds goda hand var över mig. 9 När jag kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden gav jag dem kungens brev.

Kungen hade också sänt med mig härförare och ryttare. 10 Men när horoniten Sanballat*2:10horoniten SanballatBetyder "född av månguden". Ståthållare i Samarien, troligen från moabitiska Horonajim (Jes 15:5). Hans dotter var gift med översteprästens sonson (Neh 13:28). I ett brev från egyptiska Elefantine vädjade judarna där om hans hjälp att återuppbygga templet. och den ammonitiske tjänstemannen Tobia*2:10TobiaBetyder "Herren är god". Ammonit från nuvarande Jordanien, genom sina barn ingift bland judarna (6:18). Senare vräkt från templet (13:4f). hörde det, tog de mycket illa vid sig över att en person hade kommit som ville Israels barn väl.

11 Jag kom till Jerusalem och var där i tre dagar. 12 Sedan steg jag upp om natten tillsammans med några få män, och jag hade inte talat om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Djuret jag red på var det enda jag hade med mig. 13 *Neh 3:13. I natten drog jag ut genom Dalporten fram mot Drakkällan och Dyngporten och undersökte Jerusalems murar. De var nedrivna och portarna var förtärda av eld. 14 Jag fortsatte till Källporten och till Kungsdammen, men där kunde inte djuret ta sig fram med mig. 15 Så fortsatte jag uppför dalen om natten och undersökte muren och återvände sedan in genom Dalporten och var så tillbaka.

16 Föreståndarna*2:16Föreståndarnarepresenterade troligen perserrikets intressen i Judeen. visste inte var jag hade varit eller vad jag gjorde, för jag hade hittills inte nämnt något för judarna, prästerna, stormännen, föreståndarna eller de övriga som skulle utföra arbetet. 17 Men nu sade jag till dem: "Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde och portarna är nerbrända. Kom och låt oss bygga upp Jerusalems mur så att vi inte behöver bli föraktade mer." 18 Jag talade om för dem hur min Guds goda hand hade varit över mig och vad kungen hade lovat mig. Då sade de: "Låt oss stå upp och bygga!", och de fattade mod för det goda verket.

19 *Neh 4:1. Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Geshem*2:19araben GeshemBetyder "regn". Kung eller hövding för kedariterna i arabiska öknen (jfr Ps 120:5, Jer 49:28). Omnämnd i inskriptioner från saudiarabiska al-Ula och på en silverskål från Egypten. hörde detta, hånade och föraktade de oss och sade: "Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?" 20 Då svarade jag dem: "Himlens Gud ska låta det gå oss väl, och vi hans tjänare ska börja bygga. Men ni har varken någon del, rätt eller historia i Jerusalem."