Neemias 9

Digiuno e confessione per i peccati del popolo

1 Il ventiquattresimo giorno dello stesso mese, i figli d’Israele si radunarono, vestiti di sacco e coperti di polvere, per celebrare un digiuno. 2 Quelli che appartenevano alla discendenza d’Israele si separarono da tutti gli stranieri, si presentarono davanti a Dio, e confessarono i loro peccati e le iniquità dei loro padri. 3 Si alzarono in piedi nel posto dove si trovavano, e fu fatta la lettura del libro della legge dell’Eterno, del loro Dio, per un quarto del giorno; e per un altro quarto essi fecero la confessione dei peccati, e si prostrarono davanti all’Eterno, al loro Dio. 4 Iesua, Bani, Cadmiel, Sebania, Bunni, Serebia, Bani e Chenani salirono sulla tribuna dei Leviti e gridarono ad alta voce all’Eterno, al loro Dio. 5 E i Leviti Iesua, Cadmiel, Bani, Casabneia, Serebia, Odia, Sebania e Petaia dissero: "Alzatevi e benedite l’Eterno, il vostro Dio, di eternità in eternità! Si benedica il tuo nome glorioso, che è esaltato al di sopra di ogni benedizione e di ogni lode! 6 Tu, tu solo sei l’Eterno! tu hai fatto i cieli, i cieli dei cieli e tutto il loro esercito, la terra e tutto ciò che sta su di essa, i mari e tutto ciò che è in essi, tu fai vivere tutte queste cose, e l’esercito dei cieli ti adora. 7 Tu sei l’Eterno, l’Iddio che hai scelto Abramo, lo hai fatto uscire da Ur dei Caldei e gli hai dato il nome di Abraamo; 8 tu hai trovato il suo cuore fedele davanti a te, e hai stabilito con lui un patto, promettendogli di dare alla sua discendenza il paese dei Cananei, degli Ittiti, degli Amorei, dei Ferezei, dei Gebusei e dei Ghirgasei; tu hai mantenuto la tua parola, perché sei giusto. 9 Tu hai visto l’afflizione dei nostri padri in Egitto e hai udito il loro grido presso il Mar Rosso; 10 e hai operato miracoli e prodigi contro Faraone, contro tutti i suoi servi, contro tutto il popolo del suo paese, perché sapevi che loro avevano trattato i nostri padri con prepotenza; e ti sei fatto un nome come è quello che hai al giorno d’oggi. 11 Hai diviso il mare davanti a loro, così sono passati in mezzo al mare sull’asciutto; e quelli che li inseguivano tu li hai gettati nell’abisso, come una pietra in fondo ad acque impetuose. 12 E li hai guidati di giorno con una colonna di nuvola, e di notte con una colonna di fuoco per illuminare loro la via per la quale dovevano camminare. 13 Sei sceso sul monte Sinai, hai parlato con loro dal cielo e hai dato loro prescrizioni giuste e leggi di verità, buoni precetti e buoni comandamenti: 14 hai fatto loro conoscere il tuo santo sabato, e hai dato loro comandamenti, precetti e una legge per mezzo di Mosè, tuo servo. 15 Hai dato loro pane dal cielo quando erano affamati, hai fatto scaturire acqua dalla roccia quando erano assetati e hai detto loro che andassero a prendere possesso del paese che avevi giurato di dargli. 16 Ma loro, i nostri padri, si sono comportati con superbia, hanno indurito il loro collo, e non hanno ubbidito ai tuoi comandamenti; 17 hanno rifiutato di ubbidire, e non si sono ricordati delle meraviglie che tu avevi fatto in loro favore; hanno indurito il loro collo e, nella loro ribellione, si sono voluti dare un capo per tornare alla loro schiavitù. Ma tu sei un Dio pronto a perdonare, misericordioso, pieno di compassione, lento all’ira e di grande benignità, e non li hai abbandonati. 18 Neppure quando si sono fatti un vitello di metallo fuso e hanno detto: ‘Ecco il tuo Dio che ti ha fatto uscire dall’Egitto!’ e ti hanno gravemente offeso, 19 tu nella tua immensa misericordia, non li hai abbandonati nel deserto: la colonna di nuvola che stava su loro non ha cessato di guidarli durante il giorno per il loro cammino, e la colonna di fuoco non ha cessato di illuminare loro la via per la quale dovevano camminare. 20 Hai dato loro il tuo buono Spirito per istruirli, e non hai rifiutato la tua manna alle loro bocche, e hai dato loro dell’acqua quando erano assetati. 21 Per quarant’anni li hai sostenuti nel deserto, e non è mancato loro nulla; le loro vesti non si sono logorate e i loro piedi non si sono gonfiati. 22 Hai dato loro regni e popoli, e li hai divisi fra loro per regioni; ed essi hanno posseduto il paese di Sicon, cioè il paese del re di Chesbon, e il paese di Og re di Basan. 23 Hai moltiplicato i loro figli come le stelle del cielo, e li hai introdotti nel paese in cui avevi promesso ai loro padri di farli entrare per possederlo. 24 E i loro figli sono entrati e hanno preso possesso del paese; tu hai umiliato davanti a loro i Cananei che abitavano il paese, e li hai dati nelle loro mani con i loro re e con i popoli del paese, perché li trattassero come a loro piaceva. 25 Essi si sono impadroniti di città fortificate e di una terra fertile, e hanno posseduto case piene di ogni bene, cisterne già scavate, vigne, uliveti, alberi fruttiferi in abbondanza; hanno mangiato, si sono saziati, sono ingrassati e sono vissuti in delizie, per la tua grande bontà. 26 Ma sono stati disubbidienti, si sono ribellati contro di te, si sono gettati la tua legge dietro le spalle, hanno ucciso i tuoi profeti che li scongiuravano di tornare a te, e ti hanno gravemente offeso. 27 Perciò tu li hai dati nelle mani dei loro nemici, che li hanno oppressi; ma al tempo della loro afflizione essi hanno gridato a te, e tu li hai esauditi dal cielo; e, nella tua immensa misericordia, tu hai dato loro dei liberatori, che li hanno salvati dalle mani dei loro nemici. 28 Ma quando avevano riposo, ricominciavano a fare il male davanti a te; perciò tu li abbandonavi nelle mani dei loro nemici, i quali diventavano loro dominatori; poi, quando ricominciavano a gridare a te, tu li esaudivi dal cielo; e così, nella tua misericordia, più volte li hai salvati. 29 Tu li scongiuravi per farli tornare alla tua legge; ma essi si inorgoglivano e non ubbidivano ai tuoi comandamenti, peccavano contro le tue prescrizioni che fanno vivere chi le mette in pratica; la loro spalla rifiutava il giogo, essi indurivano il loro collo e non volevano ubbidire. 30 Hai pazientato con loro molti anni, e li hai scongiurati per mezzo del tuo Spirito e per bocca dei tuoi profeti; ma essi non hanno voluto prestare orecchio, e tu li hai dati nelle mani dei popoli dei paesi stranieri. 31 Però, nella tua immensa compassione, tu non li hai sterminati del tutto, e non li hai abbandonati, perché sei un Dio clemente e misericordioso. 32 Ora dunque, o Dio nostro, Dio grande, potente e tremendo, che mantieni il patto e la misericordia, non sembrino poca cosa ai tuoi occhi tutte queste afflizioni che sono piombate addosso a noi, ai nostri re, ai nostri capi, ai nostri sacerdoti, ai nostri profeti, ai nostri padri, a tutto il tuo popolo, dal tempo dei re di Assiria al giorno d’oggi. 33 Tu sei stato giusto in tutto quello che ci è avvenuto, poiché tu hai agito fedelmente, mentre noi ci siamo comportati da malvagi. 34 I nostri re, i nostri capi, i nostri sacerdoti, i nostri padri non hanno messo in pratica la tua legge e non hanno ubbidito né ai comandamenti né agli avvertimenti con i quali tu li scongiuravi. 35 Ed essi, mentre godevano del loro regno, dei grandi benefici che tu elargivi loro e del vasto e fertile paese che tu avevi messo a loro disposizione, non ti hanno servito e non hanno abbandonato le loro opere malvagie. 36 E oggi eccoci schiavi! eccoci schiavi nel paese che tu hai dato ai nostri padri, perché ne mangiassero i frutti e ne godessero i beni. 37 Esso moltiplica i suoi prodotti per i re ai quali tu ci hai sottoposti a causa dei nostri peccati, e che sono padroni dei nostri corpi e del nostro bestiame a loro piacere; e noi siamo in grande angoscia.

Il popolo rinnova solennemente il patto con Dio

38 A causa di tutto questo, noi abbiamo fatto un patto stabile e lo abbiamo messo per iscritto; e i nostri capi, i nostri Leviti e i nostri sacerdoti vi hanno posto il loro sigillo.

Folket bekänner sina synder

1 På tjugofjärde dagen*9:1tjugofjärde dagenTvå dagar efter lövhyddohögtidens fastställda datum. i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden*9:1jord på sina huvudenFör att visa sorg, ånger och omvändelse (jfr 1 Sam 4:12, Klag 2:10).. 2 De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3 *Neh 8:7. De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren deras Guds lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren sin Gud.

4 Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren sin Gud.

5 Leviterna Jeshua och Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sade:

"Res er och prisa Herren er Gud,

från evighet till evighet!

Lovat vare ditt härliga namn,

som är upphöjt

över allt lov och pris.

6 *2 Kung 19:15, Ps 103:21f, Jes 37:16, 20, Apg 4:24, 14:15. Du ensam är Herren.

Du gjorde himlarna

och himlarnas himmel

och hela deras härskara,

jorden och allt som är på den,

haven och allt som är i dem,

och du håller dem alla vid liv.

Himlens härskara tillber dig.

7 *1 Mos 11:31, 12:1, 17:5. Du är Herren Gud

som utvalde Abram

och förde honom ut

från det kaldeiska Ur

och gav honom namnet Abraham.

8 *1 Mos 12:7, 15:18f, Jos 21:43f. Du fann hans hjärta trofast inför dig,

och du slöt förbund

med honom:

att ge åt hans efterkommande

kananeernas, hetiternas,

amoreernas, perisseernas,

jebusiternas och girgasheernas

land.

Du lät dina ord gå i uppfyllelse,

för du är rättfärdig.

9 *2 Mos 2:25, 3:7f, 14:9f. Du såg våra fäders nöd i Egypten

och hörde deras rop

vid Röda havet.

10 *2 Mos 7:1–12:30. Du gjorde tecken och under

mot farao,

mot alla hans tjänare

och mot allt folket i hans land,

för du visste hur arrogant

egyptierna behandlade dem.

Du gjorde dig ett namn,

som är detsamma än i dag.

11 *2 Mos 14:21f, 15:4f, Ps 106:9f. Du delade havet framför dem,

och de gick genom havet

på torr mark.

Men deras förföljare

sänkte du i djupet,

som en sten i väldiga vatten.

12 *2 Mos 13:21f, Ps 105:39. Du ledde dem

med en molnpelare om dagen

och en eldpelare om natten,

för att lysa dem på vägen

de skulle gå.

13 *2 Mos 19:18f, 20:1f. På Sinai berg steg du ner

och talade till dem från himlen,

du gav dem rättfärdiga föreskrifter

och sanna lagar,

goda stadgar och bud.

14 Du gav dem kunskap

om din heliga sabbat

och gav dem bud,

stadgar och lagar

genom din tjänare Mose.

15 *2 Mos 16:4, 14f, 17:6, 4 Mos 20:8, 11. Du gav dem bröd från himlen

när de hungrade

och lät vatten komma ur klippan

när de törstade.

Du befallde dem att gå

och ta i besittning det land

som du med upplyft hand

hade lovat ge dem.

16 Men våra fäder blev övermodiga

och hårdnackade

och lyssnade inte

till dina befallningar.

17 *2 Mos 34:6, 4 Mos 14:4, 18, Neh 1:5, Ps 103:8, Joel 2:13. De vägrade lyssna

och tänkte inte på undren

du gjort bland dem.

De var hårdnackade och valde

i sin upproriskhet en ledare

för att vända tillbaka

till sitt slaveri.

Men du är en Gud som förlåter,

nådig och barmhärtig,

sen till vrede och stor i nåd.

Du övergav dem inte,

18 *2 Mos 32:4. fastän de gjorde sig en gjuten kalv

och sade:

"Här är din gud

som har fört dig upp ur Egypten."

Och de gjorde sig skyldiga

till stora hädelser.

19 *2 Mos 13:22, 40:36f. Men i din stora barmhärtighet

övergav du dem ändå inte

i öknen.

Molnpelaren vek inte

från dem om dagen

utan ledde dem på vägen,

och eldpelaren lyste i natten

på vägen de skulle gå.

20 *4 Mos 11:25f, 5 Mos 8:3, 16. Din gode Ande gav du

för att undervisa dem.

Ditt manna nekade du inte

deras mun,

och vatten gav du dem

när de törstade.

21 *5 Mos 2:7, 8:4, 29:5. I fyrtio år försörjde du dem

i öknen,

och de saknade ingenting.

Deras kläder blev inte utslitna,

och deras fötter svullnade inte.

22 *4 Mos 21:21f, 33f. Du gav dem riken och folk

och fördelade olika områden

åt dem.

De intog Sichons land,

kungen av Heshbons land,

och kung Og av Bashans land.

23 *1 Mos 15:5, 22:17. Deras barn gjorde du talrika

som stjärnorna på himlen.

Du förde dem in i det land

som du lovat deras fäder

att få komma till och ta i besittning.

24 *Jos 10:1f. Och deras barn kom

och tog landet i besittning.

Du kuvade landets invånare

kananeerna för dem

och gav dem i deras hand,

både kungarna och landets folk,

och de gjorde som de ville

med dem.

25 *5 Mos 6:10f. De intog befästa städer

och bördig jord

och tog över hus

fyllda med allt gott,

uthuggna brunnar,

vingårdar, olivlundar

och fruktträd i mängd.

De åt och blev mätta och feta

och njöt av din stora godhet.

26 *5 Mos 32:15f. Men de gjorde uppror

och trotsade dig,

de kastade din lag

bakom sin rygg.

De dödade dina profeter

som varnade dem

och ville få dem att vända om

till dig.

De gjorde sig skyldiga

till grova hädelser.

27 *Dom 3:9, 15, Ps 106:40f. Då gav du dem

i deras fienders hand

som förtryckte dem.

Men i sin nöd ropade de till dig,

och du hörde dem från himlen.

I din stora barmhärtighet

gav du dem befriare

som frälste dem

ur deras fienders hand.

28 Men när de kom till ro,

gjorde de på nytt

det som var ont inför dig.

Då lämnade du dem

i deras fienders hand,

som fick råda över dem.

Men de ropade på nytt till dig,

och du hörde det

från himlen,

du räddade dem många gånger

i din barmhärtighet.

29 *3 Mos 18:5, 2 Kung 17:13, 2 Krön 36:15, Hes 20:11, Sak 7:11, Rom 10:5, Gal 3:12. Du förmanade dem

för att återföra dem

till din undervisning.

Men de var övermodiga

och lyssnade inte på dina bud

utan syndade

mot dina föreskrifter,

trots att den människa

som håller dem

ska leva genom dem.

De var envisa och hårdnackade

och vägrade lyssna.

30 *2 Kung 17:13f, 2 Krön 36:15f. Du hade tålamod med dem

i många år

och förmanade dem

med din Ande

genom dina profeter,

men de lyssnade inte.

Då gav du dem

i de främmande folkens hand.

31 *Jer 30:11, 46:28. Men du som är rik

på barmhärtighet

gjorde inte slut på dem

och övergav dem inte,

för du är en nådig

och barmhärtig Gud.

32 Och nu, vår Gud, du store,

väldige och fruktade Gud,

du som håller förbundet

och nåden:

Låt den inte vara liten i dina ögon,

den plåga som har drabbat oss,

våra kungar, våra furstar,

våra präster, våra profeter,

våra fäder och hela ditt folk –

från de assyriska kungarnas dagar*9:32de assyriska kungarnas dagarFrån 740-talet f Kr, då Assyrien började underkuva nordriket Israel (2 Kung 15:19) tills det gick under 722 f Kr (2 Kung 17). Senare härjades även Juda år 701 f Kr (2 Kung 18:13f).

ända till i dag.

33 *Dan 9:7, 14. Du är rättfärdig

i allt det som har drabbat oss,

för du har visat dig trofast

medan vi har varit ogudaktiga.

34 *Dan 9:6, 8. Våra kungar, våra furstar,

våra präster och våra fäder

höll inte din lag

och lyssnade inte till dina bud

och de varningar du gav dem.

35 Trots att de levde i sitt eget rike

med allt det goda

som du gav dem

i det rymliga och bördiga land

som du skänkte dem,

har de ändå inte tjänat dig

eller vänt om

från sina onda gärningar.

36 I dag är vi slavar

i det land som du gav våra fäder

att äta dess frukt och dess goda,

där är vi slavar.

37 Dess rika skörd går till de kungar

du satt över oss

för våra synders skull.

De råder över våra kroppar

och vår boskap som de vill,

och vi är i stor nöd."

Förbundets förnyelse

38 På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.