1 Reis 18

Élie devant Achab. Les prophètes de Baal

1 Bien des jours s’écoulèrent, et la parole de l’Éternel fut ainsi adressée à Élie, dans la troisième année: Va, présente-toi devant Achab, et je ferai tomber de la pluie sur la face du sol. 2 Et Élie alla, pour se présenter devant Achab. La famine était grande à Samarie. 3 Et Achab fit appeler Abdias, chef de sa maison. Or Abdias craignait beaucoup l’Éternel; 4 et lorsque Jézabel extermina les prophètes de l’Éternel, Abdias prit cent prophètes qu’il cacha cinquante par cinquante dans une caverne, et il les avait nourris de pain et d’eau. 5 Achab dit à Abdias: Va par le pays vers toutes les sources d’eau et vers tous les torrents; peut-être se trouvera-t-il de l’herbe, et nous conserverons la vie aux chevaux et aux mulets, et nous n’aurons pas besoin d’abattre du bétail. 6 Ils se partagèrent le pays pour le parcourir; Achab alla seul par un chemin, et Abdias alla seul par un autre chemin. 7 Comme Abdias était en route, voici, Élie le rencontra. Abdias, l’ayant reconnu, tomba sur son visage, et dit: Est-ce toi, mon seigneur Élie? 8 Il lui répondit: C’est moi; va, dis à ton maître: Voici Élie! 9 Et Abdias dit: Quel péché ai-je commis, pour que tu livres ton serviteur entre les mains d’Achab, qui me fera mourir? 10 L’Éternel est vivant! Il n’est ni nation ni royaume où mon maître n’ait envoyé pour te chercher; et quand on disait que tu n’y étais pas, il faisait jurer le royaume et la nation que l’on ne t’avait pas trouvé. 11 Et maintenant tu dis: Va, dis à ton maître: Voici Élie! 12 Puis, lorsque je t’aurai quitté l’esprit de l’Éternel te transportera je ne sais où; et j’irai informer Achab, qui ne te trouvera pas, et qui me tuera. Cependant ton serviteur craint l’Éternel dès sa jeunesse. 13 N’a-t-on pas dit à mon seigneur ce que j’ai fait quand Jézabel tua les prophètes de l’Éternel? J’ai caché cent prophètes de l’Éternel, cinquante par cinquante dans une caverne, et je les ai nourris de pain et d’eau. 14 Et maintenant tu dis: Va, dis à ton maître: Voici Élie! Il me tuera. 15 Mais Élie dit: L’Éternel des armées, dont je suis le serviteur, est vivant! Aujourd’hui je me présenterai devant Achab.

16 Abdias, étant allé à la rencontre d’Achab, l’informa de la chose. Et Achab se rendit au-devant d’Élie. 17 A peine Achab aperçut-il Élie qu’il lui dit: *Am 7:10.Est-ce toi, qui jettes le trouble en Israël? 18 Élie répondit: Je ne trouble point Israël; c’est toi, au contraire, et la maison de ton père, puisque vous avez abandonné les commandements de l’Éternel et que tu es allé après les Baals. 19 Fais maintenant rassembler tout Israël auprès de moi, à la montagne du Carmel, et aussi les quatre cent cinquante prophètes de Baal et les quatre cents prophètes d’Astarté qui mangent à la table de Jézabel. 20 Achab envoya des messagers vers tous les enfants d’Israël, et il rassembla les prophètes à la montagne du Carmel. 21 Alors Élie s’approcha de tout le peuple, et dit: Jusqu’à quand clocherez-vous des deux côtés? *Jos 24:15.Si l’Éternel est Dieu, allez après lui; si c’est Baal, allez après lui! Le peuple ne lui répondit rien. 22 Et Élie dit au peuple: Je suis resté seul des prophètes de l’Éternel, et il y a quatre cent cinquante prophètes de Baal. 23 Que l’on nous donne deux taureaux; qu’ils choisissent pour eux l’un des taureaux, qu’ils le coupent par morceaux, et qu’ils le placent sur le bois, sans y mettre le feu; et moi, je préparerai l’autre taureau, et je le placerai sur le bois, sans y mettre le feu. 24 Puis invoquez le nom de votre dieu; et moi, j’invoquerai le nom de l’Éternel. Le dieu qui répondra par le feu, c’est celui-là qui sera Dieu. Et tout le peuple répondit, en disant: C’est bien! 25 Élie dit aux prophètes de Baal: Choisissez pour vous l’un des taureaux, préparez-le les premiers, car vous êtes les plus nombreux, et invoquez le nom de votre dieu; mais ne mettez pas le feu. 26 Ils prirent le taureau qu’on leur donna, et le préparèrent; et ils invoquèrent le nom de Baal, depuis le matin jusqu’à midi, en disant: Baal réponds nous! Mais il n’y eut ni voix ni réponse. Et ils sautaient devant l’autel qu’ils avaient fait. 27 A midi, Élie se moqua d’eux, et dit: Criez à haute voix, puisqu’il est dieu; il pense à quelque chose, ou il est occupé, ou il est en voyage; peut-être qu’il dort, et il se réveillera. 28 Et ils crièrent à haute voix, et ils se firent, selon leur coutume, des incisions avec des épées et avec des lances, jusqu’à ce que le sang coulât sur eux. 29 Lorsque midi fut passé, ils prophétisèrent jusqu’au moment de la présentation de l’offrande. Mais il n’y eut ni voix, ni réponse, ni signe d’attention. 30 Élie dit alors à tout le peuple: Approchez-vous de moi! Tout le peuple s’approcha de lui. Et Élie rétablit l’autel de l’Éternel, qui avait été renversé. 31 Il *Jos 4:5,20.prit douze pierres d’après le nombre des tribus des fils de Jacob, auquel l’Éternel avait dit: *Ge 32:28.2 R 17:34.Israël sera ton nom; 32 et il bâtit avec ces pierres un autel au nom de l’Éternel. Il fit autour de l’autel un fossé de la capacité de deux mesures de semence. 33 Il arrangea le bois, coupa le taureau par morceaux, et le plaça sur le bois. 34 Puis il dit: Remplissez d’eau quatre cruches, et versez-les sur l’holocauste et sur le bois. Il dit: Faites-le une seconde fois. Et ils le firent une seconde fois. Il dit: Faites-le une troisième fois. Et ils le firent une troisième fois. 35 L’eau coula autour de l’autel, et l’on remplit aussi d’eau le fossé. 36 Au moment de la présentation de l’offrande, Élie, le prophète, s’avança et dit: Éternel, *Ex 3:6.Mt 22:32.Mc 12:26.Lu 20:37.Ac 7:32.Dieu d’Abraham, d’Isaac et d’Israël! Que l’on sache aujourd’hui que tu es Dieu en Israël, que je suis ton serviteur, et que j’ai fait toutes ces choses par ta parole! 37 Réponds-moi, Éternel, réponds-moi, afin que ce peuple reconnaisse que c’est toi, Éternel, qui es Dieu, et que c’est toi qui ramènes leur cœur! 38 Et le feu de l’Éternel tomba, et il consuma l’holocauste, le bois, les pierres et la terre, et il absorba l’eau qui était dans le fossé. 39 Quand tout le peuple vit cela, ils tombèrent sur leur visage et dirent: C’est l’Éternel qui est Dieu! C’est l’Éternel qui est Dieu! 40 Saisissez les prophètes de Baal, leur dit Élie; qu’aucun d’eux n’échappe! Et ils les saisirent. Élie les fit descendre au torrent de Kison, où il les égorgea.

La pluie

41 Et Élie dit à Achab: Monte, mange et bois; car il se fait un bruit qui annonce la pluie. 42 Achab monta pour manger et pour boire. Mais Élie monta au sommet du Carmel; et, se penchant contre terre, il mit son visage entre ses genoux, 43 et dit à son serviteur: Monte, regarde du côté de la mer. Le serviteur monta, il regarda, et dit: Il n’y a rien. Élie dit sept fois: Retourne. 44 A la septième fois, il dit: Voici un petit nuage qui s’élève de la mer, et qui est comme la paume de la main d’un homme. Élie dit: Monte, et dis à Achab: Attelle et descends, afin que la pluie ne t’arrête pas. 45 En peu d’instants, le ciel s’obscurcit par les nuages, le vent s’établit, et il y eut une forte pluie. Achab monta sur son char, et partit pour Jizreel. 46 Et la main de l’Éternel fut sur Élie, qui se ceignit les reins et courut devant Achab jusqu’à l’entrée de Jizreel.

Elia och Obadja

1 *1 Kung 17:1, Jak 5:17f. En lång tid därefter, på tredje året, kom Herrens ord till Elia. Han sade: "Gå och träd fram inför Ahab, så ska jag låta det regna på jorden." 2 Då gick Elia för att träda fram inför Ahab.

Men svälten var svår i Samaria. 3 Och Ahab kallade till sig Obadja*18:3ObadjaBetyder "Herrens tjänare", ett mycket vanligt namn., som var hans överförvaltare. Obadja var en mycket gudfruktig man. 4 När Isebel var i färd med att utrota Herrens profeter, hade Obadja tagit hundra profeter och gömt dem i en grotta, femtio man åt gången, och gett dem mat och dryck. 5 Ahab sade till Obadja: "Far igenom landet, till alla vattenkällor och alla bäckar. Kanske finner vi gräs, så att vi kan behålla hästar och mulåsnor vid liv och slipper slakta någon boskap." 6 De fördelade mellan sig landet som de skulle fara igenom. Ahab gav sig ensam av åt ett håll och Obadja åt ett annat håll.

7 När Obadja for vägen fram, då kom plötsligt Elia emot honom. Han kände igen honom och föll ner på sitt ansikte och sade: "Är du här, min herre Elia?" 8 Han svarade honom: "Ja. Gå och säg till din herre: Elia är här." 9 Då sade han: "Hur har jag förbrutit mig, eftersom du vill ge din tjänare i Ahabs hand och låta honom döda mig? 10 Så sant Herren din Gud lever, det finns inget folk eller rike dit min herre inte har sänt någon för att söka efter dig. Om man har svarat: Han är inte här, så har han tagit en ed av det riket eller folket att man inte har funnit dig. 11 Och nu säger du: Gå och säg till din herre: Elia är här. 12 *2 Kung 2:16, Apg 8:39. Om Herrens Ande skulle rycka bort dig när jag går ifrån dig, jag vet inte vart, och jag kommer till Ahab och berättar om dig, då skulle han döda mig när han inte finner dig. Och ändå har jag, din tjänare, vördat Herren ända från min ungdom. 13 Har man inte berättat för min herre vad jag gjorde när Isebel dödade Herrens profeter, hur jag gömde hundra av Herrens profeter i två grottor, femtio man i varje och gav dem mat och dryck? 14 Och nu säger du: Gå och säg till din herre att Elia är här. Han kommer att döda mig!" 15 Men Elia svarade: "Så sant Herren Sebaot lever, honom som jag tjänar, redan i dag ska jag träda fram inför Ahab."

Elias möte med Ahab

16 Obadja gick och mötte Ahab och berättade detta för honom. Då gav sig Ahab i väg för att möta Elia. 17 När Ahab fick se Elia sade han till honom: "Är du här, du som drar olycka över Israel?" 18 *1 Kung 16:31f, 21:25f. Elia svarade: "Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din fars hus, för ni överger Herrens bud och följer baalerna. 19 Men skicka nu efter och samla hela Israel till mig på berget Karmel*18:19berget KarmelCa 550 meter hög åsrygg vid kusten i nordväst, nära gränsen mot Isebels hemland Fenicien. Ansågs av många vara ett heligt berg, t ex av Thutmose III (se not till 2 Mos 5:1)., tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra profeter som äter vid Isebels bord."

Elia på Karmel

20 Då sände Ahab omkring bud över hela Israel och samlade profeterna på berget Karmel. 21 *Jos 24:15, Dom 6:31, Matt 6:24. Elia trädde fram för allt folket och sade: "Hur länge ska ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom." Men folket svarade honom inte med ett ord.

22 *1 Kung 19:10, 14. Då sade Elia till folket: "Jag är ensam kvar som Herrens profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man. 23 Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan ska jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. 24 Därefter kan ni åkalla er guds namn, men jag ska åkalla Herrens namn. Den gud som svarar med eld*18:24eldTroligen en blixt (jfr 2 Mos 9:24), som förknippades med stormguden Baal. Eld från himlen var ett tecken på att Gud hade tagit emot offret (1 Krön 21:26, 2 Krön 7:1)., han är Gud." Allt folket svarade: "Ditt förslag är bra."

25 Elia sade till Baals profeter: "Välj ut åt er den ena tjuren och gör i ordning den. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!" 26 *Ps 115:4f, Jer 10:5, Hab 2:18f. De tog den tjur som han gav dem och gjorde i ordning den. De åkallade Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: "Baal, svara oss!" Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden dansade de omkring altaret som man hade byggt.

27 *5 Mos 32:37. När det blev middag, retades Elia med dem och sade: "Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då ska han väl vakna*18:27sover … vaknaEn årlig ritual för att väcka Baal nämns av Josefus och i ugaritiska texter.." 28 *5 Mos 14:1. Då ropade de ännu högre och ristade sig*18:28ristade sigUttryck för extas eller sorg (jfr 5 Mos 14:1) som i Ugarit förknippades med Baal., som de brukade, med svärd och spjut så att blodet rann på dem. 29 *2 Mos 29:39, Ps 115:4f. När det blev eftermiddag profeterade de extatiskt ända tills det var tid för matoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och ingen tycktes heller bry sig om dem.

30 Elia sade då till allt folket: "Kom fram hit till mig!" Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp Herrens altare som hade blivit nerrivet. 31 *1 Mos 32:28, 35:10, Jos 4:5, 20, 2 Kung 17:34. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, eftersom Jakob hade fått ordet från Herren: "Israel ska vara ditt namn*18:31Israel ska vara ditt namnSe 1 Mos 35:10.." 32 Av stenarna byggde Elia ett altare i Herrens namn och grävde ett dike runt altaret, stort nog för ett utsäde av två seamått*18:32två seamåttCa 14 liter.. 33 Han lade upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. 34 Sedan sade han: "Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden." Därefter sade han: "Gör det en gång till." De gjorde så för andra gången. Och sedan sade han: "Gör det en tredje gång." De gjorde så för tredje gången. 35 Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten.

36 *2 Mos 3:6, Matt 22:32. Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sade: "Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. 37 Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk förstår att det är du Herre som är Gud, och omvänd du deras hjärtan."

38 *3 Mos 9:24, Dom 6:21, 1 Krön 21:26, 2 Krön 7:1. Då föll Herrens eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket. 39 *Sak 13:9. När allt folket såg det, föll de ner på sina ansikten och sade: "Det är Herren som är Gud! Det är Herren som är Gud!" 40 *5 Mos 13:5, 18:20, 2 Kung 10:25. Men Elia sade till dem: "Grip Baals profeter. Låt inte en enda av dem komma undan." De grep dem och Elia förde dem ner till bäcken Kishon*18:40bäcken KishonRinner från trakten av berget Tabor och norr om Karmel (Dom 4:7, 5:21). och dräpte dem där.

Slutet på torkan

41 Elia sade till Ahab: "Bryt upp, ät och drick, för jag hör suset av regn." 42 Då reste sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. 43 Han sade till sin tjänare: "Gå upp och se ut mot havet!" Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: "Jag ser ingenting." Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka. 44 När han kom dit sjunde gången, sade han: "Se, ett litet moln som en manshand*18:44moln som en manshandLitet nog att döljas av en utsträckt hand. Regnmoln kommer normalt in från Medelhavet under hösten och vintern. stiger upp ur havet."

Då sade han: "Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar." 45 *Jak 5:18. I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel*18:45JisreelStad ca 2-3 mil öster om Karmel med Ahabs vinterpalats (21:1).. 46 Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.