Esdras 3

L’autel des holocaustes rétabli

1 Le septième mois arriva, et les enfants d’Israël étaient dans leurs villes. Alors le peuple s’assembla comme un seul homme à Jérusalem. 2 Josué, fils de Jotsadak, avec ses frères les sacrificateurs, et Zorobabel, fils de Schealthiel, avec ses frères, se levèrent et bâtirent l’autel du Dieu d’Israël, pour y offrir des holocaustes, selon *De 12:5,6.ce qui est écrit dans la loi de Moïse, homme de Dieu. 3 Ils rétablirent l’autel sur ses fondements, quoiqu’ils eussent à craindre les peuples du pays, et ils y offrirent des holocaustes à l’Éternel, les holocaustes *No 28:3.du matin et du soir. 4 Ils célébrèrent la fête des tabernacles, comme il est écrit, et ils offrirent jour par jour des holocaustes, selon le nombre *Lé 23:24.No 29:12.ordonné pour chaque jour. 5 Après cela, ils offrirent l’holocauste perpétuel, les holocaustes *No 28:11, etc.Né 10:33.des nouvelles lunes et de toutes les solennités consacrées à l’Éternel, et ceux de quiconque faisait des offrandes volontaires à l’Éternel. 6 Dès le premier jour du septième mois, ils commencèrent à offrir à l’Éternel des holocaustes. Cependant les fondements du temple de l’Éternel n’étaient pas encore posés. 7 On donna de l’argent aux tailleurs de pierres et aux charpentiers, et des vivres, des boissons et de l’huile aux Sidoniens et aux Tyriens, pour qu’ils amenassent par mer jusqu’à Japho des bois de cèdre du Liban, suivant l’autorisation qu’on avait eue de Cyrus, roi de Perse.

Les fondements du temple posés

8 La seconde année depuis leur arrivée à la maison de Dieu à Jérusalem, au second mois, Zorobabel, fils de Schealthiel, Josué, fils de Jotsadak, avec le reste de leurs frères les sacrificateurs et les Lévites, et tous ceux qui étaient revenus de la captivité à Jérusalem, se mirent à l’œuvre et chargèrent les Lévites de vingt ans et au-dessus de surveiller les travaux de la maison de l’Éternel. 9 Et Josué, avec ses fils et ses frères, Kadmiel, avec ses fils, fils de Juda, les fils de Hénadad, avec leurs fils et leurs frères les Lévites, se préparèrent tous ensemble à surveiller ceux qui travaillaient à la maison de Dieu. 10 Lorsque les ouvriers posèrent les fondements du temple de l’Éternel, on fit assister les sacrificateurs en costume, avec les trompettes, et les Lévites, fils d’Asaph, avec les cymbales, afin qu’ils célébrassent l’Éternel, d’après les ordonnances de David, roi d’Israël. 11 Ils chantaient, célébrant et louant l’Éternel par ces paroles: Car il est bon, car sa miséricorde pour Israël dure à toujours! Et tout le peuple poussait de grands cris de joie en célébrant l’Éternel, parce qu’on posait les fondements de la maison de l’Éternel. 12 Mais plusieurs des sacrificateurs et des Lévites, et des chefs de famille âgés, qui avaient vu la première maison, pleuraient à grand bruit pendant qu’on posait sous leurs yeux les fondements de cette maison. Beaucoup d’autres faisaient éclater leur joie par des cris, 13 en sorte qu’on ne pouvait distinguer le bruit des cris de joie d’avec le bruit des pleurs parmi le peuple, car le peuple poussait de grands cris dont le son s’entendait au loin.

Offertjänsten börjar på nytt

1 *Dom 20:1, Neh 8:1. När sjunde månaden*3:1sjunde månadenSeptember-oktober år 537 f Kr. Den sjunde månaden skulle folket samlas i Jerusalem till basunhögtid (4 Mos 29:1f) och lövhyddohögtid (Esra 3:4, 5 Mos 16:13f). kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en enda man i Jerusalem.

2 *3 Mos 6:9f, 5 Mos 12:13f, Matt 1:12. Jeshua, Josadaks son, hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och dennes bröder började bygga Israels Guds altare för att offra brännoffer där, som det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag. 3 *4 Mos 28:3f. De uppförde altaret på dess plats, eftersom de var rädda för folken där i länderna omkring. På altaret offrade de brännoffer åt Herren, morgonens och kvällens brännoffer. 4 *3 Mos 23:34f, 4 Mos 29:12f. De firade lövhyddohögtiden som det var föreskrivet och offrade brännoffer varje dag, det bestämda antalet för varje dag. 5 *Neh 10:32f. Sedan offrade de det dagliga brännoffret och det som hörde till nymånaderna och till Herrens alla andra helgade högtider, och alla offer som de frivilligt bar fram åt Herren. 6 Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.

Grunden till templet läggs

7 *2 Krön 2:16. De gav pengar åt stenhuggare och snickare och även mat, dryck och olja*3:7mat, dryck och oljaingick normalt i arbetares ersättning (jfr 2 Krön 2:10). till sidonierna och tyrierna, för att dessa skulle föra cederträ sjövägen*3:7cederträ sjövägenTyrus exporterade sitt virke längs kusten ända till Egypten. Jfr 2 Krön 2:16. från Libanon till Jafo*3:7JafoDagens Jaffa söder om Tel Aviv, Jerusalems närmaste hamnstad (jfr Jona 1:3). enligt det tillstånd som den persiske kungen Koresh hade gett dem. 8 I det andra årets andra månad*3:8andra årets andra månadApril-maj år 536 f Kr. efter att de kommit till Guds hus i Jerusalem påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, och deras övriga bröder: prästerna, leviterna och alla de som hade kommit till Jerusalem från fångenskapen. De anställde de leviter som var tjugo år gamla eller mer till att leda arbetet på Herrens hus. 9 *Esra 2:40. Jeshua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Juda söner, åtog sig som en enda man att ha uppsikt över dem som arbetade med Guds hus. Det gjorde även Henadads söner med sina söner och bröder leviterna.

10 *2 Krön 29:25f. När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel intog prästerna sina platser i ämbetsskrud med trumpeter. Leviterna, Asafs söner, hade cymbaler, och tillsammans prisade de Herren efter den ordning som Israels kung David hade gett*3:10den ordning som Israels kung David hade gettSe t ex 1 Krön 6:31f, 25:1f.. 11 *2 Krön 5:13, 7:3, Ps 136:1. De sjöng lov och pris till Herren: "Han är god, evig är hans nåd mot Israel!" Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden var lagd till Herrens hus.

12 *Hagg 2:2f. Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. 13 Man kunde inte skilja mellan det glada jubelropet och folkets högljudda gråt, för folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.