1 Et David adressa à l'Éternel les paroles de ce cantique, au jour où l'Éternel l'eut délivré de la main de tous ses ennemis, et de la main de Saül.
2 Il dit: Éternel, mon rocher, ma forteresse et mon libérateur!
3 O Dieu, mon rocher, vers qui je me retire; mon bouclier et la force qui me délivre, ma haute retraite et mon asile! mon Sauveur! tu me garantis de la violence.
4 Je m'écrie: Loué soit l'Éternel! Et je suis délivré de mes ennemis.
5 Car les flots de la mort m'avaient environné, les torrents des méchants m'avaient effrayé;
6 Les liens du Sépulcre m'avaient environné; les filets de la mort m'avaient surpris.
7 Dans ma détresse, j'invoquai l'Éternel, je criai à mon Dieu; de son palais il entendit ma voix, et mon cri parvint à ses oreilles.
8 Alors la terre fut ébranlée et trembla, les fondements des cieux s'agitèrent et s'ébranlèrent, parce qu'il était courroucé.
9 Une fumée montait de ses narines, et de sa bouche un feu dévorant; il en jaillissait des charbons embrasés.
10 Il abaissa les cieux, et descendit, ayant l'obscurité sous ses pieds.
11 Il était monté sur un chérubin et volait; il parut sur les ailes du vent.
12 Il mit autour de lui les ténèbres comme une tente, des amas d'eaux, des nuées épaisses.
13 De la splendeur qui était devant lui, s'embrasèrent des charbons de feu.
14 L'Éternel tonna des cieux; le Très-Haut fit retentir sa voix.
15 Il lança des flèches, et dispersa mes ennemis; il lança des éclairs, et les mit en déroute.
16 Alors le fond de la mer apparut, et les fondements du monde se découvrirent, par la menace de l'Éternel, par le souffle du vent de sa colère.
17 Il étendit sa main d'en haut, et me prit; il me tira des grosses eaux.
18 Il me délivra de mon ennemi puissant, et de mes adversaires qui étaient plus forts que moi.
19 Ils m'avaient surpris au jour de ma calamité, mais l'Éternel fut mon appui.
20 Il m'a mis au large; il m'a délivré, parce qu'il a pris son plaisir en moi.
21 L'Éternel m'a traité selon ma justice; il m'a rendu selon la pureté de mes mains;
22 Car j'ai gardé les voies de l'Éternel, et je n'ai point été infidèle à mon Dieu.
23 Car toutes ses ordonnances sont devant moi, et je ne m'écarte point de ses statuts.
24 J'ai été intègre devant lui, et je me suis gardé de mon iniquité.
25 Aussi l'Éternel m'a rendu selon ma justice, selon ma pureté à ses yeux.
26 Avec celui qui est bon, tu es bon; avec l'homme intègre tu es intègre.
27 Avec celui qui est pur, tu te montres pur; mais avec le pervers, tu agis selon sa perversité.
28 Tu sauves le peuple affligé; mais de ton regard tu abaisses les orgueilleux.
29 Car tu es ma lampe, ô Éternel! Et l'Éternel fait resplendir mes ténèbres.
30 Avec toi je fonds sur une troupe; avec mon Dieu je franchis la muraille.
31 La voie de Dieu est parfaite, la parole de l'Éternel est éprouvée; il est le bouclier de tous ceux qui se retirent vers lui.
32 Car qui est Dieu, sinon l'Éternel? Et qui est un rocher, sinon notre Dieu?
33 Le Dieu qui est ma forteresse assurée, et qui enseigne à l'homme intègre sa voie;
34 Qui rend mes pieds semblables à ceux des biches, et m'affermit sur mes hauteurs;
35 Qui forme mes mains au combat, et mes bras bandent un arc d'airain.
36 Tu m'as donné le bouclier de ton salut, et ta bonté m'a fait devenir grand.
37 Tu élargis le chemin sous mes pas, et mes pieds ne chancellent point.
38 Je poursuis mes ennemis; je les détruis; et je ne reviens qu'après les avoir exterminés.
39 Je les consume, je les écrase, et ils ne se relèvent plus; ils tombent sous mes pieds.
40 Car tu m'as ceint de force pour le combat; tu fais plier sous moi mes adversaires.
41 Tu fais tourner le dos à mes ennemis devant moi; ceux qui me haïssent, je les détruis.
42 Ils regardent, et point de libérateur! Ils crient à l'Éternel, mais il ne leur répond point.
43 Et je les broie comme la poussière de la terre; je les écrase, je les foule comme la boue des rues.
44 Tu me sauves des dissensions de mon peuple; tu me gardes pour être chef des nations. Le peuple que je ne connaissais pas, m'est assujetti.
45 Les fils de l'étranger viennent me flatter; dès que leur oreille a entendu, ils se sont soumis.
46 Les fils de l'étranger défaillent, et sortent tremblants de leurs retraites.
47 L'Éternel est vivant! Et béni soit mon rocher! Que Dieu, le rocher de mon salut, soit exalté!
48 Le Dieu qui me donne vengeance, et qui m'assujettit les peuples; qui me fait échapper à mes ennemis.
49 Tu m'élèves au-dessus de mes adversaires, tu me délivres de l'homme violent.
50 C'est pourquoi, ô Éternel, je te louerai parmi les nations, et je chanterai ton nom!
51 C'est lui qui délivre magnifiquement son roi, et qui fait miséricorde à son oint, à David et à sa postérité, à jamais!
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
6 dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.