1 Et l'Éternel dit à Moïse: Vois, je t'ai établi Dieu pour Pharaon, et Aaron, ton frère, sera ton prophète.

2 Tu diras tout ce que je te commanderai, et Aaron ton frère parlera à Pharaon, pour qu'il laisse aller les enfants d'Israël hors de son pays.

3 Mais j'endurcirai le cœur de Pharaon, et je multiplierai mes signes et mes miracles dans le pays d'Égypte.

4 Et Pharaon ne vous écoutera point; et je mettrai ma main sur l'Égypte, et je retirerai du pays d'Égypte mes armées, mon peuple, les enfants d'Israël, par de grands jugements.

5 Les Égyptiens sauront que je suis l'Éternel, quand j'étendrai ma main sur l'Égypte, et que je retirerai du milieu d'eux les enfants d'Israël.

6 Moïse et Aaron firent donc comme l'Éternel leur avait commandé; ils firent ainsi.

7 Or, Moïse était âgé de quatre-vingts ans, et Aaron de quatre-vingt-trois ans, quand ils parlèrent à Pharaon.

8 Et l'Éternel parla à Moïse et à Aaron, en disant:

9 Quand Pharaon vous parlera, et dira: Faites un miracle; alors tu diras à Aaron: Prends ta verge et jette-la devant Pharaon; et elle deviendra un serpent.

10 Moïse et Aaron vinrent donc vers Pharaon, et firent ainsi, comme l'Éternel l'avait commandé. Et Aaron jeta sa verge devant Pharaon et devant ses serviteurs, et elle devint un serpent.

11 Mais Pharaon appela aussi les sages et les enchanteurs; et les magiciens d'Égypte firent, eux aussi, la même chose par leurs enchantements.

12 Ils jetèrent donc chacun leur verge, et elles devinrent des serpents; mais la verge d'Aaron engloutit leurs verges.

13 Et le cœur de Pharaon s'endurcit, et il ne les écouta point, comme l'Éternel l'avait dit.

14 Et l'Éternel dit à Moïse: Le cœur de Pharaon est appesanti; il a refusé de laisser aller le peuple.

15 Va vers Pharaon dès le matin; voici, il sortira vers l'eau; tu te présenteras donc devant lui sur la rive du fleuve, et tu prendras à ta main la verge qui a été changée en serpent.

16 Et tu lui diras: L'Éternel, le Dieu des Hébreux, m'a envoyé vers toi, en disant: Laisse aller mon peuple, afin qu'il me serve dans le désert; et voici, tu n'as point écouté jusqu'ici.

17 Ainsi a dit l'Éternel: A ceci tu sauras que je suis l'Éternel: Voici, je vais frapper de la verge qui est dans ma main, les eaux qui sont dans le fleuve, et elles seront changées en sang.

18 Et le poisson qui est dans le fleuve, mourra, et le fleuve se corrompra, et les Égyptiens éprouveront du dégoût à boire des eaux du fleuve.

19 Puis l'Éternel dit à Moïse: Dis à Aaron: Prends ta verge, et étends ta main sur les eaux des Égyptiens, sur leurs rivières, sur leurs fleuves, et sur leurs étangs, et sur tous leurs amas d'eaux, et qu'elles deviennent du sang; et il y aura du sang par tout le pays d'Égypte, et dans les vases de bois et dans les vases de pierre.

20 Moïse et Aaron firent donc ainsi, comme l'Éternel l'avait commandé. Et Aaron leva la verge, et frappa les eaux qui étaient dans le fleuve, aux yeux de Pharaon et aux yeux de ses serviteurs; et toutes les eaux qui étaient dans le fleuve furent changées en sang.

21 Et le poisson qui était dans le fleuve mourut, et le fleuve se corrompit, et les Égyptiens ne purent boire des eaux du fleuve; et le sang fut par tout le pays d'Égypte.

22 Mais les magiciens d'Égypte firent la même chose par leurs enchantements. Et le cœur de Pharaon s'endurcit, et il n'écouta point Moïse et Aaron, comme l'Éternel l'avait dit.

23 Et Pharaon s'en retourna et vint en sa maison, et ne rendit pas même son cœur attentif à tout cela.

24 Or, tous les Égyptiens creusèrent autour du fleuve pour trouver de l'eau à boire, car ils ne pouvaient pas boire de l'eau du fleuve.

25 Et il se passa sept jours, après que l'Éternel eut frappé le fleuve.

1 Men HERREN sade till Mose: »Se, jag har satt dig att vara såsom en gud för Farao, och din broder Aron skall vara din profet.

2 Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder Aron tala med Farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land.

3 Men jag skall förhärda Faraos hjärta och skall göra många tecken och under i Egyptens land.

4 Farao skall icke höra på eder; men jag skall lägga min hand på Egypten och skall föra mina härskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar.

5 Och egyptierna skola förnimma att jag är HERREN, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut från dem.»

6 Och Mose och Aron gjorde så; de gjorde såsom HERREN hade bjudit dem.

7 Men Mose var åttio år gammal och Aron åttiotre år gammal, när de talade med Farao.

8 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

9 »När Farao talar till eder och säger: 'Låten oss se något under', då skall du säga till Aron: 'Tag din stav och kasta den inför Farao', så skall den bliva en stor orm.»

10 Då gingo Mose och Aron till Farao och gjorde såsom HERREN hade bjudit. Aron kastade sin stav inför Farao och hans tjänare, och den blev en stor orm.

11 Då kallade också Farao till sig sina vise och trollkarlar; och dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde ock detsamma genom sina hemliga konster:

12 de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar. Men Arons stav uppslukade deras stavar.

13 Dock förblev Faraos hjärta förstockat, och han hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.

14 Därefter sade HERREN till Mose: »Faraos hjärta är tillslutet, han vill icke släppa folket.

15 Gå till Farao i morgon bittida -- han går nämligen då ut till vattnet -- och ställ dig i hans väg, på stranden av Nilfloden. Och tag i din hand staven som förvandlades till en orm.

16 Och säg till honom: HERREN, hebréernas Gud, sände mig till dig och lät säga dig: 'Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig i öknen.' Men se, du har hitintills icke velat höra.

17 Därför säger nu HERREN så: 'Härav skall du förnimma att jag är HERREN: se, med staven som jag håller i min hand vill jag slå på vattnet i Nilfloden, och då skall det förvandlas till blod.

18 Och fiskarna i floden skola dö, och floden skall bliva stinkande, så att egyptierna skola vämjas vid att dricka vatten ifrån floden.'»

19 Och HERREN sade till Mose: »Säg till Aron: Tag din stav, och räck ut din hand över egyptiernas vatten, över deras strömmar, kanaler och sjöar och alla andra vattensamlingar, så skola de bliva blod; över hela Egyptens land skall vara blod, både i träkärl och i stenkärl.»

20 Och Mose och Aron gjorde såsom HERREN hade bjudit. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilfloden inför Faraos och hans tjänares ögon; då förvandlades allt vatten floden till blod.

21 Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, så att egyptierna icke kunde dricka vatten ifrån floden; och blodet var över hela Egyptens land.

22 Men de egyptiska spåmännen gjorde detsamma genom sina hemliga konster. Så förblev Faraos hjärta förstockat, och han hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.

23 Och Farao vände om och gick hem och aktade icke heller på detta.

24 Men i hela Egypten grävde man runt omkring Nilfloden efter vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke dricka.

25 Och så förgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit Nilfloden.