1 Comme Jésus sortait du temple et qu'il s'en allait, ses disciples vinrent pour lui faire considérer les bâtiments du temple.

2 Et Jésus leur dit: Ne voyez-vous pas tout cela? Je vous dis en vérité qu'il ne restera ici pierre sur pierre qui ne soit renversée.

3 Et s'étant assis sur la montagne des Oliviers, ses disciples vinrent à lui en particulier et lui dirent: Dis-nous quand ces choses arriveront, et quel sera le signe de ton avènement et de la fin du monde.

4 Et Jésus, répondant, leur dit: Prenez garde que personne ne vous séduise.

5 Car plusieurs viendront en mon nom, disant: Je suis le Christ, et ils séduiront beaucoup de gens.

6 Vous entendrez parler de guerres et de bruits de guerres; prenez garde de ne pas vous troubler, car il faut que toutes ces choses arrivent; mais ce ne sera pas encore la fin.

7 Car une nation s'élèvera contre une autre nation, et un royaume contre un autre royaume; et il y aura des famines, des pestes et des tremblements de terre en divers lieux.

8 Mais tout cela ne sera qu'un commencement de douleurs.

9 Alors ils vous livreront pour être tourmentés, et ils vous feront mourir; et vous serez haïs de toutes les nations à cause de mon nom.

10 Alors aussi plusieurs se scandaliseront et se trahiront les uns les autres, et se haïront les uns les autres.

11 Et plusieurs faux prophètes s'élèveront, et séduiront beaucoup de gens.

12 Et parce que l'iniquité sera multipliée, la charité de plusieurs se refroidira.

13 Mais celui qui aura persévéré jusqu'à la fin sera sauvé.

14 Et cet évangile du Royaume sera prêché par toute la terre, pour servir de témoignage à toutes les nations; et alors la fin arrivera.

15 Quand donc vous verrez dans le lieu saint l'abomination de la désolation, dont le prophète Daniel a parlé (que celui qui le lit y fasse attention),

16 Alors que ceux qui seront dans la Judée s'enfuient aux montagnes;

17 Que celui qui sera au haut de la maison ne descende point pour emporter quoi que ce soit de sa maison;

18 Et que celui qui est aux champs ne retourne point en arrière pour emporter ses habits.

19 Malheur aux femmes qui seront enceintes et à celles qui allaiteront en ces jours-là!

20 Priez que votre fuite n'arrive pas en hiver, ni en un jour de sabbat;

21 Car alors il y aura une grande affliction; telle qu'il n'y en a point eu depuis le commencement du monde jusqu'à présent, et telle qu'il n'y en aura jamais.

22 Que si ces jours-là n'avaient pas été abrégés, aucune chair n'eût échappé; mais à cause des élus ils seront abrégés.

23 Alors si quelqu'un vous dit: Le Christ est ici, ou: Il est là; ne le croyez point.

24 Car de faux christs et de faux prophètes s'élèveront et feront de grands signes et des prodiges, pour séduire les élus mêmes, s'il était possible.

25 Voilà, je vous l'ai prédit.

26 Si donc on vous dit: Le voici dans le désert; n'y allez point: Le voici dans des lieux retirés; ne le croyez point.

27 Car, comme l'éclair sort de l'orient et se fait voir jusqu'à l'occident, il en sera aussi de même de l'avènement du Fils de l'homme.

28 Car où sera le corps mort, là s'assembleront les aigles.

29 Et aussitôt après l'affliction de ces jours-là le soleil s'obscurcira, la lune ne donnera point sa lumière, les étoiles tomberont du ciel, et les puissances des cieux seront ébranlées.

30 Alors le signe du Fils de l'homme paraîtra dans le ciel; alors aussi toutes les tribus de la terre se lamenteront, en se frappant la poitrine, et elles verront le Fils de l'homme venant sur les nuées du ciel, avec une grande puissance et une grande gloire.

31 Il enverra ses anges avec un grand éclat de trompette, et ils rassembleront ses élus des quatre vents, depuis un bout des cieux jusqu'à l'autre bout.

32 Or, comprenez la similitude prise du figuier: Quand ses rameaux sont tendres, et qu'il pousse des feuilles, vous connaissez que l'été est proche.

33 Vous aussi de même, quand vous verrez toutes ces choses, sachez que le Fils de l'homme est proche et à la porte.

34 Je vous dis en vérité que cette génération ne passera point que toutes ces choses ne soient arrivées.

35 Le ciel et la terre passeront, mais mes paroles ne passeront point.

36 Pour ce qui est du jour et de l'heure, personne ne le sait, non pas même les anges du ciel, mais mon Père seul.

37 Mais comme il en était aux jours de Noé, il en sera de même à l'avènement du Fils de l'homme;

38 Car de même qu'aux jours d'avant le déluge les hommes mangeaient et buvaient, se mariaient et donnaient en mariage, jusqu'au jour où Noé entra dans l'arche;

39 Et qu'ils ne connurent rien jusqu'à ce que le déluge vint et les emporta tous; il en sera de même à l'avènement du Fils de l'homme.

40 Alors, de deux hommes qui seront dans un champ, l'un sera pris et l'autre laissé;

41 De deux femmes qui moudront au moulin, l'une sera prise et l'autre laissée.

42 Veillez donc, car vous ne savez pas à quelle heure votre Seigneur viendra.

43 Or, considérez ceci, que si un père de famille était averti à quelle veille de la nuit le larron viendra, il veillerait et ne laisserait pas percer sa maison.

44 C'est pourquoi vous aussi tenez-vous prêts; car le Fils de l'homme viendra à l'heure que vous ne pensez pas.

45 Quel est donc le serviteur fidèle et prudent que son maître a établi sur ses domestiques, pour leur donner la nourriture au temps marqué?

46 Heureux ce serviteur que son maître trouvera faisant ainsi, quand il arrivera.

47 Je vous dis en vérité, qu'il l'établira sur tous ses biens.

48 Mais si c'est un méchant serviteur, qui dise en son cour: Mon maître tarde à venir;

49 Et qu'il se mette à battre ses compagnons de service, et à manger et à boire avec des ivrognes;

50 Le maître de ce serviteur-là viendra au jour qu'il n'attend pas, et à l'heure qu'il ne sait pas;

51 Et il le séparera, et il lui donnera sa part avec les hypocrites; là seront les pleurs et les grincements de dents.

1 Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.

2 Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»

3 När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»

4 Då svarade Jesus och sade till dem: »Sen till, att ingen förvillar eder.

5 Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skola förvilla många.

6 Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.

7 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;

8 men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'.

9 Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull.

10 Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre.

11 Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.

12 Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.

13 Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

14 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

15 När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats -- den som läser detta, han give akt därpå --

16 då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,

17 och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus,

18 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.

19 Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!

20 Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten.

21 Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.

22 Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.

23 Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke.

24 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.

25 Jag har nu sagt eder det förut.

26 Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke.

27 Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. --

28 Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.

29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

30 Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

32 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

33 Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

34 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

35 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

36 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

37 Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

38 Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;

39 och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort -- så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

40 Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

41 Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

42 Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.

43 Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.

44 Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.

45 Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid --

46 salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.

47 Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.

48 Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart',

49 och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna,

50 då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det,

51 och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.»