1 Veisuunjohtajalle; laulu, virsi. Kohottakaa Jumalalle riemuhuuto, kaikki maa,

2 veisatkaa hänen nimensä kunniaa, antakaa hänelle kunnia ja ylistys.

4 Kaikki maa kumartakoon sinua ja veisatkoon sinun kiitostasi, veisatkoon sinun nimesi kiitosta. Sela.

5 Tulkaa ja katsokaa Jumalan töitä: hän on peljättävä teoissansa ihmisten lapsia kohtaan.

6 Meren hän muutti kuivaksi maaksi, jalkaisin käytiin virran poikki; silloin me iloitsimme hänestä.

7 Hän hallitsee voimallansa iankaikkisesti, hänen silmänsä vartioitsevat kansoja; niskoittelijat älkööt nostako päätänsä. Sela.

8 Kiittäkää, te kansat, meidän Jumalaamme, korkealle kaiuttakaa hänen ylistystänsä.

9 Hän antaa meidän sielullemme elämän eikä salli meidän jalkamme horjua.

10 Sillä sinä, Jumala, olet koetellut meitä, olet sulattanut meitä, niinkuin hopea sulatetaan.

11 Sinä veit meidät verkkoon, panit kuorman meidän lanteillemme.

12 Sinä annoit ihmisten ajaa päämme päällitse, me jouduimme tuleen ja veteen. Mutta sinä veit meidät yltäkylläisyyteen.

13 Minä tuon sinun huoneeseesi polttouhreja, täytän sinulle lupaukseni,

14 joihin minun huuleni avautuivat ja jotka minun suuni hädässäni lausui.

15 Lihavat polttouhrit minä sinulle uhraan ynnä oinasten uhrituoksun; minä uhraan sinulle härkiä ja kauriita. Sela.

16 Tulkaa, kuulkaa, niin minä kerron teille, kaikki te Jumalaa pelkääväiset, mitä hän on minun sielulleni tehnyt.

17 Häntä minä suullani huusin, ja ylistys tuli minun kielelleni.

18 Jos minulla olisi vääryys sydämessäni, ei Herra minua kuulisi.

19 Mutta Jumala kuuli minua ja otti vaarin minun rukoukseni äänestä.

20 Kiitetty olkoon Jumala, joka ei hyljännyt minun rukoustani eikä ottanut minulta pois armoansa.

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!