1 Salmo de David, estando en el desierto de Judá. DIOS, Dios mío eres tú: levantaréme á ti de mañana: Mi alma tiene sed de ti, mi carne te desea, En tierra de sequedad y transida sin aguas;2 Para ver tu fortaleza y tu gloria, Así como te he mirado en el santuario.3 Porque mejor es tu misericordia que la vida: Mis labios te alabarán.4 Así te bendeciré en mi vida: En tu nombre alzaré mis manos.5 Como de meollo y de grosura será saciada mi alma; Y con labios de júbilo te alabará mi boca,6 Cuando me acordaré de ti en mi lecho, Cuando meditaré de ti en las velas de la noche.7 Porque has sido mi socorro; Y así en la sombra de tus alas me regocijaré.8 Está mi alma apegada á ti: Tu diestra me ha sostenido.9 Mas los que para destrucción buscaron mi alma, Caerán en los sitios bajos de la tierra.10 Destruiránlos á filo de espada; Serán porción de las zorras.11 Empero el rey se alegrará en Dios; Será alabado cualquiera que por él jura: Porque la boca de los que hablan mentira, será cerrada.

1 En psalm av David, när han var i Juda öken.2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.12 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.