1 Paulus, Apostel, nicht von Menschen, auch nicht durch einen Menschen, sondern durch Jesus Christus und Gott, den Vater, der ihn auferweckt hat von den Toten; 2 und alle Brüder, die mit mir sind, an die Gemeinden in Galatien: 3 Gnade sei mit euch und Friede von Gott, dem Vater und unsrem Herrn Jesus Christus, 4 der sich selbst für unsere Sünden gegeben hat, damit er uns herausrette aus dem gegenwärtigen argen Weltlauf, nach dem Willen Gottes und unsres Vaters, 5 welchem die Ehre gebührt von Ewigkeit zu Ewigkeit. Amen. 6 Mich wundert, daß ihr so schnell übergehet von dem, der euch durch Christi Gnade berufen hat, zu einem anderen Evangelium, so es doch kein anderes gibt; 7 nur sind etliche da, die euch verwirren und das Evangelium Christi verdrehen wollen. 8 Aber wenn auch wir oder ein Engel vom Himmel euch etwas anderes als Evangelium predigen würde außer dem, was wir euch verkündigt haben, der sei verflucht! 9 Wie wir zuvor gesagt haben, so sage ich auch jetzt wiederum: Wenn jemand euch etwas anderes als Evangelium predigt außer dem, das ihr empfangen habt, der sei verflucht! 10 Rede ich denn jetzt Menschen oder Gott zuliebe? Oder suche ich Menschen zu gefallen? Wenn ich noch Menschen gefiele, so wäre ich nicht Christi Knecht. 11 Ich tue euch aber kund, Brüder, daß das von mir gepredigte Evangelium nicht von Menschen stammt; 12 ich habe es auch nicht von einem Menschen empfangen noch gelernt, sondern durch eine Offenbarung Jesu Christi. 13 Denn ihr habt von meinem ehemaligen Wandel im Judentum gehört, daß ich die Gemeinde Gottes über die Maßen verfolgte und sie zerstörte 14 und im Judentum viele meiner Altersgenossen in meinem Volk übertraf durch übermäßigen Eifer für die Überlieferungen meiner Väter. 15 Als es aber Gott, der mich von meiner Mutter Leib an ausgesondert und durch seine Gnade berufen hat, wohlgefiel, 16 seinen Sohn in mir zu offenbaren, damit ich ihn durch das Evangelium unter den Heiden verkündige, ging ich alsbald nicht mit Fleisch und Blut zu Rate, 17 zog auch nicht nach Jerusalem hinauf zu denen, die vor mir Apostel waren, sondern ging weg nach Arabien und kehrte wieder nach Damaskus zurück. 18 Darauf, nach drei Jahren, zog ich nach Jerusalem hinauf, um Petrus kennen zu lernen, und blieb fünfzehn Tage bei ihm. 19 Ich sah aber keinen der andern Apostel, außer Jakobus, den Bruder des Herrn. 20 Was ich euch aber schreibe, siehe, vor Gottes Angesicht: ich lüge nicht! 21 Darauf kam ich in die Gegenden von Syrien und Cilicien. 22 Ich war aber den Gemeinden von Judäa, die in Christus sind, von Angesicht unbekannt. 23 Sie hatten nur gehört: der, welcher uns einst verfolgte, predigt jetzt als Evangelium den Glauben, welchen er einst zerstörte! 24 Und sie priesen Gott meinethalben.
1 Nāku, nā Pāora, nā te āpōtoro, kīhai nei i tonoa e te tangata, kīhai anō hoki mā roto i te tangata, engari, mā roto i a Īhu Karaiti, i te Atua Matua anō hoki, nāna nei ia i whakaara i te hunga mate; 2 nā ngā tēina katoa hoki i ahau nei, ki ngā hāhi o Karatia:
3 Kia tau ki a koutou te aroha noa me te rangimārie, he mea nā te Atua Matua, nā tō tātou Ariki hoki, nā Īhu Karaiti.
4 I tuku nei i a ia anō mō ō tātou hara, kia whakaorangia ai tātou e ia i tēnei ao kino, i runga i tā te Atua, i tā tō tātou Matua i pai ai. 5 Waiho atu i a ia te korōria ake ake! Āmine.
6 Mīharo tonu ahau ki te hohoro o tō koutou nekehanga atu i te kaikaranga o koutou i runga i te aroha noa o te Karaiti ki tētahi rongopai kē. 7 Ehara nei ia i te mea kē atu; engari, tēnā tētahi hunga e whakararuraru ana i a koutou, e mea ana kia whakaputaia kētia te rongopai o te Karaiti. 8 Otirā, ahakoa ko mātou, ko tētahi anahera rānei o te rangi, ki te kauwhau i te rongopai ki a koutou, i te mea rerekē i tā mātou i kauwhau ai ki a koutou, kia kangā ia. 9 Kia rite ki tā mātou i kī ai i mua, ka kī anō ahau ināianei, ki te puta kē te kauwhau a tētahi ki a koutou i tērā kua riro i a koutou, kia kangā ia.
10 He tangata rānei, ko te Atua rānei, tāku e kukume nei? He tangata rānei āku e whai nei kia whakamānawarekatia? Mehemea kei runga tonu ahau i te whakamānawareka tāngata, ehara ahau i te pononga nā te Karaiti.
11 Nā, kia mōhio mai koutou, e ōku tēina, ko te rongopai i kauwhautia e ahau, ehara i te tangata. 12 Ehara hoki nā te tangata i riro mai ai i ahau, nāna rānei i whakaako ki ahau, engari i haere mai ki ahau rā te whakakitenga mai a Īhu Karaiti.
13 Kua rongo nā hoki koutou ki tāku whakahaere i mua i runga i tā ngā Hūrai tikanga, nui atu hoki tāku tūkino i te hāhi a te Atua, mongamonga ana i ahau. 14 I hipa noa atu ahau ki mua i ētahi tokomaha tonu o mātou, rite ngā tau ki ōku, i waenganui i tōku iwi ki te tikanga a ngā Hūrai, hira noa atu hoki tōku ngākau ki ngā whakarerenga iho a ōku mātua.
15 Otirā, i te mea ka pai te Atua, nāna nei ahau i momotu mai i roto tonu i te kōpū o tōku whaea, i karanga hoki, he meatanga nā tōna aroha noa, 16 ki te whakakite i tāna Tama i roto i ahau, kia kauwhautia ai ia e ahau ki ngā tauiwi; i reira tonu iho kīhai ahau i kōrerorero ki te kikokiko, ki te toto; 17 kīhai anō ahau i haere atu ki Hiruhārama, ki te hunga i āpōtoro i mua i ahau; heoi haere ana ahau ki Arāpia, ā, hoki ana mai ki Ramahiku.
18 Ā muri iho i te takanga o ngā tau e toru ka haere ake ahau ki Hiruhārama kia kite i a Kipa, ā, tekau mā rima ngā rā i noho ai ahau ki a ia. 19 Engari, kīhai ahau i kite i tētahi atu o ngā āpōtoro, ko Hēmi anake, ko te teina o te Ariki.
20 Nā, ko ngā mea e tuhituhia atu nei e ahau ki a koutou, nanā, kei te aroaro tēnei o te Atua, kāhore āku teka.
21 Muri iho ka haere ahau ki ngā wāhi o Hīria, o Kirikia; 22 kīhai anō tōku mata i mōhiotia e ngā hāhi o Hūria i roto i a te Karaiti; 23 i rongo kau rātou, "Ko te tangata tūkino i a mātou i mua, e kauwhautia ana e ia ināianei te whakapono i whakangaromia rā e ia." 24 Ā, whakakorōria ana rātou i te Atua mō tāna ki ahau.