1 Und als er aus dem Tempel ging, sprach einer seiner Jünger zu ihm: Meister! Siehe, welche Steine und welch ein Bau ist das! 2 Und Jesus sprach zu ihm: Siehst du diese großen Bauten? Es wird kein Stein auf dem andern gelassen werden, der nicht zerbrochen wird! 3 Und als er am Ölberg saß, dem Tempel gegenüber, fragten ihn Petrus und Jakobus und Johannes und Andreas besonders: 4 Sage uns, wann wird das geschehen, und welches wird das Zeichen sein, wann dies alles vollendet werden soll? 5 Jesus aber fing an, zu ihnen zu sagen: Sehet zu, daß euch niemand irreführe! 6 Denn viele werden unter meinem Namen kommen und sagen: Ich bin es, und werden viele irreführen! 7 Wenn ihr aber von Kriegen und Kriegsgeschrei hören werdet, so erschrecket nicht; denn es muß geschehen, aber es ist noch nicht das Ende. 8 Denn ein Volk wird sich erheben wider das andere und ein Reich wider das andere; es wird hier und dort Erdbeben geben, und Hungersnöte und Unruhen werden sein. Das ist der Wehen Anfang. 9 Ihr aber, sehet auf euch selbst! Denn sie werden euch den Gerichten überliefern, und in den Synagogen werdet ihr geschlagen werden, und man wird euch vor Fürsten und Könige stellen um meinetwillen, ihnen zum Zeugnis. 10 Und unter allen Völkern muß zuvor das Evangelium gepredigt werden. 11 Wenn sie euch aber hinführen und überliefern werden, so sorget nicht zum voraus, was ihr reden sollt, sondern was euch zu jener Stunde gegeben wird, das redet. Denn nicht ihr seid es, die da reden, sondern der heilige Geist. 12 Es wird aber ein Bruder den andern zum Tode überliefern und der Vater das Kind, und Kinder werden sich wider die Eltern erheben und werden sie zum Tode bringen; 13 und ihr werdet von jedermann gehaßt sein um meines Namens willen. Wer aber ausharrt bis ans Ende, der wird gerettet werden. 14 Wenn ihr aber den Greuel der Verwüstung da stehen sehet, wo er nicht soll (wer es liest, der merke darauf!), alsdann fliehe, wer im jüdischen Lande ist, auf die Berge. 15 Wer aber auf dem Dache ist, der steige nicht hinab und gehe nicht hinein, um etwas aus seinem Hause zu holen; 16 und wer auf dem Felde ist, der kehre nicht zurück, um sein Kleid zu holen. 17 Wehe aber den Schwangern und den Säugenden in jenen Tagen! 18 Bittet aber, daß eure Flucht nicht im Winter geschehe! 19 Denn es wird in jenen Tagen eine Trübsal sein, dergleichen nicht gewesen ist von Anfang der Schöpfung, die Gott erschaffen hat, bis jetzt, und wie auch keine mehr sein wird. 20 Und wenn der Herr die Tage nicht verkürzt hätte, so würde kein Mensch errettet werden; aber um der Auserwählten willen, die er erwählt hat, hat er die Tage verkürzt. 21 Und wenn alsdann jemand zu euch sagen wird: Siehe, hier ist Christus, oder: Siehe dort, so glaubet es nicht. 22 Denn es werden falsche Christusse und falsche Propheten auftreten und werden Zeichen und Wunder tun, um womöglich auch die Auserwählten zu verführen. 23 Ihr aber sehet euch vor! Siehe, ich habe euch alles vorhergesagt. 24 Aber in jenen Tagen, nach jener Trübsal, wird die Sonne verfinstert werden, und der Mond wird seinen Schein nicht geben, 25 und die Sterne werden vom Himmel fallen und die Kräfte im Himmel in Bewegung geraten. 26 Und alsdann wird man des Menschen Sohn in den Wolken kommen sehen mit großer Kraft und Herrlichkeit. 27 Und dann wird er seine Engel aussenden und seine Auserwählten sammeln von den vier Winden, vom Ende der Erde bis zum Ende des Himmels. 28 Von dem Feigenbaum aber lernet das Gleichnis: Wenn sein Zweig jetzt saftig wird und Blätter treibt, so merket ihr, daß der Sommer nahe ist. 29 Also auch ihr, wenn ihr sehet, daß dieses geschieht, so merket, daß er nahe ist, vor der Tür. 30 Wahrlich, ich sage euch, dieses Geschlecht wird nicht vergehen, bis dies alles geschehen ist. 31 Himmel und Erde werden vergehen, aber meine Worte werden nicht vergehen. 32 Von jenem Tage aber und der Stunde weiß niemand, auch nicht die Engel im Himmel, auch nicht der Sohn, sondern nur der Vater. 33 Sehet zu, wachet und betet! Denn ihr wisset nicht, wann die Zeit da ist. 34 Es ist wie bei einem Menschen, der verreiste, sein Haus verließ und seinen Knechten Vollmacht gab, einem jeden sein Werk, und dem Türhüter befahl, daß er wachen solle: 35 so wachet nun, denn ihr wisset nicht, wann der Herr des Hauses kommt, ob am Abend oder zur Mitternacht oder um den Hahnenschrei oder am Morgen; 36 auf daß nicht, wenn er unversehens kommt, er euch schlafend findet. 37 Was ich aber euch sage, das sage ich allen: Wachet!
1 Ā, i a ia e haere atu ana i te temepara, ka mea tētahi o āna ākonga ki a ia, "E te Kaiwhakaako, nanā, te tū o ngā kōhatu, te tū o ngā whare!"
2 Nā, ka whakahoki a Īhu, ka mea ki a ia, "Ka kite koe i ēnei whare nunui? E kore tētahi kōhatu e waiho i konei i runga ake i tētahi kōhatu, engari, ka whakahoroa."
3 Ā, i a ia e noho ana i runga i Maunga Ōriwa i te ritenga atu o te temepara, ka ui puku ki a ia a Pita, a Hēmi, a Hoani, a Anaru, 4 "Kōrerotia mai ki a mātou, ko āhea ēnei mea, ā, he aha te tohu ina tata ēnei mea katoa te rite?"
5 Nā, ka anga ia, ka kōrero ki a rātou, "Kia tūpato kei māmingatia koutou e te tangata. 6 He tokomaha hoki e haere mai i runga i tōku ingoa, e mea, ‘Ko ahau ia!’ ā, he tokomaha e māmingatia. 7 E rongo koutou ki ngā pakanga, ki ngā hau pakanga, kei ohorere. Kua takoto hoki he putanga mō aua mea; taihoa rawa ia te mutunga. 8 Ka whakatika hoki tētahi iwi ki tētahi iwi, tētahi rangatiratanga ki tētahi rangatiratanga; ā, he tini ngā wāhi e puta ai he rū; ka puta anō hoki he pō matekai. Ko te tīmatanga ēnei o ngā mamae.
9 "Nā, kia tūpato ki a koutou. Ka tukua hoki koutou ki ngā rūnanga; ka whiua koutou i roto i ngā whare karakia; ā, ka whakatūria koutou ki te aroaro o ngā kāwana, o ngā kīngi, mō te whakaaro ki ahau, hei mea whakaatu ki a rātou. 10 Kua takoto ia te tikanga kia mātua kauwhautia te rongopai ki ngā tauiwi katoa. 11 Ina, ārahina koutou ki te whakawā, ā, ka tukua atu, kaua e mānukanuka wawe ki tā koutou e kōrero ai: engari, ko te mea e hoatu ki a koutou i taua hāora, ko tēnā tā koutou e kōrero ai: ehara hoki i te mea mā koutou ngā kōrero, engari, mā te Wairua Tapu. 12 Nā, ka tukua te tuakana e te teina ki te mate, te tamaiti hoki e te pāpā; ā, ka whakatika ngā tamariki ki ngā mātua, ka mea kia whakamatea. 13 Ā, ka kinongia koutou e ngā tāngata katoa, he mea mō tōku ingoa. Ko te tangata ia e ū ana ā taea noatia te mutunga, ko ia e ora."
14 "Ā, ki te kite koutou i te mea whakarihariha, i te mea whakangaro e tū ana i te wāhi e kore e tika, kia mātau te kaititiro pukapuka, ko reira me rere te hunga i Hūria ki ngā maunga. 15 Ko te tangata hoki i runga i te whare kaua e heke iho ki roto ki te whare, kaua hoki e tomo ki te tiki i tētahi mea i roto i tōna whare. 16 Kaua anō te tangata i te māra e hoki ki muri, ki te tiki i tōna kākahu. 17 Auē te mate mō te hunga e hapū ana, mō ngā mea hoki e whāngai ana ki te ū, i aua rā 18 Mā koutou ia e īnoi kei rokohanga koutou e te whati i te hōtoke. 19 He whakapāwera hoki aua rā, kāhore ōna rite o te orokohanganga rā anō i hangā nei e te Atua, ā, mohoa noa nei, kāhore hoki he pērā ā muri ake nei. 20 Me i kāhore hoki aua rā i poroa i waenga e te Ariki, e kore tētahi kikokiko e ora. Otirā, ka whakaaroa te hunga whiriwhiri i whiriwhiria e ia, ā, poroa ana aua rā i waenga.
21 "Ki te mea tētahi ki a koutou i reira, ‘Nā, tēnei a te Karaiti.’ Nā, ‘Tērā!’ kaua e whakaponohia. 22 E whakatika hoki ngā Karaiti teka, me ngā poropiti teka, ka whakaatu i ngā tohu me ngā mea whakamīharo, ā, me i taea, ka māmingatia e rātou te hunga whiriwhiri. 23 Kia tūpato rā koutou. Nā, kua kōrerotia wawetia nei e ahau ngā mea katoa ki a koutou."
24 "Nā, i aua rā, i muri iho i taua whakapāwera,
ka whakapōuritia te rā, e kore hoki e titi te atarau,
25 ka taka iho ngā whetū o te rangi,
ka ngāueue ngā mea kaha o ngā rangi.
26 "Nā, ko reira kitea ai te Tama a te tangata e haere mai ana i runga i ngā kapua, me te kaha nui, me te korōria. 27 Ko reira anō ia tono ai i āna anahera, ā, ka huihuia ana i whiriwhiri ai i ngā hau e whā, i te pito o te whenua tae noa ki te pito o te rangi."
28 "Nā, kia ākona koutou e te piki ki tētahi kupu whakarite. I tōna manga e ngāwari ana, e puta ana hoki ngā rau, ka mōhio koutou ka tata te raumati. 29 Waihoki ko koutou, ina kite i ēnei mea e puta mai ana, ka mātau ka tata ia, kei ngā kūwaha. 30 He pono tāku e mea nei ki a koutou, E kore tēnei whakatupuranga e pahemo, kia puta rā anō ēnei mea katoa. 31 Ko te rangi me te whenua e pahemo, ko āku kupu ia e kore e pahemo."
32 "Otiia, kāhore tētahi tangata e mātau ki taua rā, ki taua hāora, kāhore ngā anahera o te rangi, kāhore te Tama, ko te Matua anake. 33 Kia tūpato, kia mataara, me te īnoi anō. Kāhore hoki koutou e mātau ki te wā, ko āhea rānei. 34 Ka rite hoki ki te tangata e haere ana ki tawhiti, mahue iho i a ia tōna whare, ā, tukua iho e ia ngā tikanga ki āna pononga, tāna mahi mā tētahi, mā tētahi, ka whakahau iho hoki ki te kaitiaki tatau kia mataara.
35 "Āe rā, kia mataara: kāhore hoki koutou e mātau ki te wā e haere mai ai te rangatira o te whare, ko te ahiahi, ko waenganui pō rānei, ko te tangihanga o te heihei, ko te atatū rānei; 36 kei puta whakarere mai, ka rokohanga koutou e ia e moe ana. 37 Nā, ko tāku ka mea atu nei ki a koutou, e meatia ana anō ki te katoa. ‘Kia mataara!’ "