Marcos 12

1 Und er fing an in Gleichnissen zu ihnen zu reden: Ein Mensch pflanzte einen Weinberg und zog einen Zaun darum und grub eine Kelter und baute einen Turm und verpachtete ihn an Weingärtner und zog außer Landes. 2 Und er sandte zur bestimmten Zeit einen Knecht zu den Weingärtnern, damit er von den Weingärtnern von den Früchten des Weinberges empfinge. 3 Die aber ergriffen ihn, schlugen ihn und schickten ihn mit leeren Händen fort. 4 Und wiederum sandte er einen andern Knecht zu ihnen; den schlugen sie auf den Kopf und beschimpften ihn. 5 Und er sandte wiederum einen andern; den töteten sie; und viele andere, die einen schlugen sie, die andern töteten sie. 6 Nun hatte er noch einen einzigen Sohn, der war ihm lieb; den sandte er zuletzt auch zu ihnen und sprach: Sie werden sich vor meinem Sohne scheuen! 7 Jene Weingärtner aber sprachen untereinander: Das ist der Erbe! Kommt, laßt uns ihn töten, so wird das Erbgut unser sein! 8 Und sie nahmen ihn, töteten ihn und warfen ihn zum Weinberg hinaus. 9 Was wird nun der Herr des Weinbergs tun? Er wird kommen und die Weingärtner umbringen und den Weinberg andern geben. 10 Habt ihr nicht auch dieses Schriftwort gelesen: «Der Stein, den die Bauleute verworfen haben, der ist zum Eckstein geworden. 11 Vom Herrn ist das geschehen, und es ist wunderbar in unsern Augen»? 12 Da suchten sie ihn zu ergreifen, aber sie fürchteten das Volk; denn sie merkten, daß er gegen sie das Gleichnis gesagt hatte. Und sie ließen ab von ihm und gingen davon. 13 Und sie sandten zu ihm etliche von den Pharisäern und Herodianern, um ihn in der Rede zu fangen. 14 Diese kamen und sprachen zu ihm: Meister, wir wissen, daß du wahrhaftig bist und dich um niemand kümmerst; denn du siehst die Person der Menschen nicht an, sondern lehrst den Weg Gottes der Wahrheit gemäß. Ist es erlaubt, dem Kaiser die Steuer zu geben, oder nicht? Sollen wir sie geben oder nicht? 15 Da er aber ihre Heuchelei sah, sprach er zu ihnen: Was versucht ihr mich? Bringet mir einen Denar, damit ich ihn ansehe! 16 Sie brachten einen. Und er spricht zu ihnen: Wessen ist dieses Bild und die Aufschrift? Sie sprachen zu ihm: Des Kaisers! 17 Und Jesus antwortete und sprach: Gebet dem Kaiser, was des Kaisers ist, und Gott, was Gottes ist! Und sie verwunderten sich über ihn. 18 Und es kamen Sadduzäer zu ihm, die da sagen, es gebe keine Auferstehung; die fragten ihn und sprachen: 19 Meister, Mose hat uns geschrieben: Wenn jemandes Bruder stirbt und eine Frau hinterläßt, aber keine Kinder, so soll sein Bruder dessen Frau nehmen und seinem Bruder eine Nachkommenschaft erwecken. 20 Nun sind sieben Brüder gewesen. Der erste nahm eine Frau und starb und hinterließ keine Nachkommenschaft. 21 Da nahm sie der andere und starb, und auch er hinterließ keine Nachkommenschaft; und der dritte ebenso. 22 Und es nahmen sie alle sieben und hinterließen keine Nachkommen. Zuletzt nach allen starb auch die Frau. 23 In der Auferstehung nun, wenn sie auferstehen, wessen Frau wird sie sein? Denn alle sieben haben sie zur Frau gehabt. 24 Jesus sprach zu ihnen: Irret ihr nicht darum, weil ihr weder die Schrift kennet noch die Kraft Gottes? 25 Denn wenn sie von den Toten auferstehen, so werden sie weder freien, noch sich freien lassen, sondern sie sind wie die Engel im Himmel. 26 Was aber die Toten anbelangt, daß sie auferstehen, habt ihr nicht gelesen im Buche Moses, bei [der Geschichte von] dem Busch, wie Gott zu ihm sprach: «Ich bin der Gott Abrahams und der Gott Isaaks und der Gott Jakobs»? 27 Er ist aber nicht ein Gott der Toten, sondern der Lebendigen. Darum irret ihr sehr. 28 Und es trat einer der Schriftgelehrten herzu, der ihrem Wortwechsel zugehört hatte, und da er sah, daß er ihnen gut geantwortet hatte, fragte er ihn: Welches ist das vornehmste Gebot unter allen? 29 Jesus aber antwortete ihm: Das vornehmste aller Gebote ist: «Höre, Israel, der Herr, unser Gott, ist alleiniger Herr; 30 und du sollst den Herrn, deinen Gott, lieben mit deinem ganzen Herzen und mit deiner ganzen Seele und mit deinem ganzen Gemüte und mit aller deiner Kraft!» Dies ist das vornehmste Gebot. 31 Und das andere ist ihm gleich: «Du sollst deinen Nächsten lieben wie dich selbst!» Größer als diese ist kein anderes Gebot. 32 Und der Schriftgelehrte sprach zu ihm: Recht so, Meister! Es ist in Wahrheit so, wie du sagst, daß nur ein [Gott] ist und kein anderer außer ihm; 33 und ihn zu lieben von ganzem Herzen und mit ganzem Verständnis und von ganzer Seele und mit aller Kraft und den Nächsten zu lieben wie sich selbst, ist mehr als alle Brandopfer und Schlachtopfer. 34 Und da Jesus sah, daß er verständig geantwortet, sprach er zu ihm: Du bist nicht fern vom Reiche Gottes! Und es unterstand sich niemand mehr, ihn weiter zu fragen. 35 Und Jesus hob an und sprach, indem er im Tempel lehrte: Wie können die Schriftgelehrten sagen, daß Christus Davids Sohn sei? 36 David selbst sprach doch im heiligen Geiste: «Der Herr hat gesagt zu meinem Herrn: Setze dich zu meiner Rechten, bis ich deine Feinde hinlege als Schemel deiner Füße!» 37 So nennt David selbst ihn Herr; woher ist er denn sein Sohn? Und die Menge des Volkes hörte ihn mit Lust. 38 Und er sprach in seiner Lehre: Hütet euch vor den Schriftgelehrten, die gern im Talar einhergehen und auf den Märkten sich grüßen lassen 39 und in den Versammlungen und bei den Mahlzeiten obenan sitzen wollen, 40 die der Witwen Häuser fressen und zum Schein lange beten; diese werden ein schwereres Gericht empfangen. 41 Und Jesus setzte sich dem Gotteskasten gegenüber und schaute zu, wie das Volk Geld in den Gotteskasten legte. Und viele Reiche legten viel ein. 42 Und es kam eine arme Witwe, die legte zwei Scherflein ein, das ist ein Heller. 43 Und er rief seine Jünger zu sich und sprach zu ihnen: Wahrlich, ich sage euch, diese arme Witwe hat mehr in den Gotteskasten gelegt als alle, die eingelegt haben. 44 Denn alle haben von ihrem Überfluß eingelegt; diese aber hat von ihrer Armut alles, was sie hatte, ihren ganzen Lebensunterhalt eingelegt.

Liknelsen om de onda vinodlarna

1 *Luk 20:9f. Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress*12:1vinpressVinpressen bestod av två små bassänger uthuggna i klippan. I den övre trampades druvorna (Amos 9:13) så att druvsaften rann ner i den nedre (Hagg 2:17). och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.

2 När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att få sin del av vingårdens frukt. 3 Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 4 Då sände han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och förnedrade. 5 Sedan sände han ännu en, och honom dödade de. Han sände också många andra: några slog de, andra dödade de.

6 Nu hade han en enda kvar, sin älskade son. Till sist sände han honom till dem och tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 7 Men vinodlarna sade till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom, så blir arvet vårt. 8 Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.

9 Vad ska nu vingårdens herre göra? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården till andra. 10 *Jes 28:16, Apg 4:11, 1 Petr 2:7. Har ni inte läst det här stället i Skriften:*12:10fPs 118:22f. Annan översättning: "… underbar är den i våra ögon".

Stenen som husbyggarna förkastade

har blivit en hörnsten.

11 Herren har gjort den till detta,

underbart är det i våra ögon."*12:10fPs 118:22f. Annan översättning: "… underbar är den i våra ögon".

12 Då ville de gripa honom, men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.

Skatt till kejsaren

13 *Matt 22:15f, Luk 20:20f. Sedan sände de några fariseer och herodianer till honom för att snärja honom genom något som han sade. 14 De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är ärlig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du lär oss sanningen om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren*12:14att betala skatt till kejsarenEn tvistefråga, eftersom skatten innebar att erkänna Roms överhöghet. Detta såg de nationalistiska seloterna som ett svek mot Israels Gud, medan fariseerna och saddukeerna accepterade situationen. eller inte? Ska vi betala eller inte betala?"

15 Men Jesus förstod deras hyckleri och sade till dem: "Varför prövar ni mig? Ge mig en denar*12:15denarEtt litet romerskt silvermynt, värt en hel dagslön för den enkle arbetaren (Matt 20:2). och låt mig se på den." 16 De räckte fram en, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." 17 Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." Och de var förundrade över honom.

De dödas uppståndelse

18 Till Jesus kom också några saddukeer*12:18saddukeerAristokratiska präster som samarbetade med romarna och vakade över ordningen i templet (Apg 4:1f)., de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom: 19 "Mästare, Mose har gett oss föreskriften att om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.*12:19 5 Mos 25:5f.20 Nu fanns det sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men han dog och efterlämnade inga barn. 21 Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje. 22 Ingen av de sju efterlämnade några barn. Sist av alla dog kvinnan. 23 Vid uppståndelsen, när de uppstår, vems hustru blir hon då? Alla sju var ju gifta med henne."

24 Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just för att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? 25 När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.

26 *Apg 7:30f, Hebr 11:16. Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok vid stället om törnbusken hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?*12:26 2 Mos 3:6.27 Han är inte de dödas Gud, utan de levandes. Ni misstar er grundligt."

Det viktigaste budet

28 *Matt 22:34f, Luk 10:25f. En av de skriftlärda*12:28de skriftlärda var oense med saddukeerna i frågan om uppståndelsen (jfr Apg 23:6f). som hade hört dem diskutera insåg att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram och frågade honom: "Vilket är det främsta av alla buden?" 29 Jesus svarade: "Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en.*12:29f 5 Mos 6:4f.30 Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.31 *Rom 13:9, Gal 5:14. Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."*12:31 3 Mos 19:18.

32 *5 Mos 4:35. Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33 *1 Sam 15:22, Hos 6:6. Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förnuft och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." 34 När Jesus hörde att mannen hade svarat klokt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom något mer.

Är Messias Davids son?

35 *Matt 22:41f, Luk 20:41f. Medan Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? 36 *Apg 2:34f, 1 Kor 15:25, Hebr 1:13, 10:12f. David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter*12:36Ps 110:1. I psalmen talar Gud Fadern till Messias, Guds Son (jfr Apg 2:34f, 1 Kor 15:25)..*12:36under dina fötterEtt uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).37 David själv kallar honom Herre*12:37David själv kallar honom HerreProfeten David erkänner den kommande Frälsaren som sin Herre (jfr 1 Petr 1:10f) trots att denne är hans ättling (Rom 1:3).. Hur kan han då vara Davids son?"

Jesus varnar för de skriftlärda

Den stora folkmassan lyssnade gärna på Jesus, 38 *Matt 23:6f, Luk 11:43, 20:46f. och i sin undervisning sade han: "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen 39 och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."

Änkans offergåva

41 *2 Kung 12:9, Luk 21:1f. Jesus satte sig mitt emot offerkistan*12:41offerkistanSkattkammaren vid kvinnornas förgård hade enligt Mishna tretton trumpetformade hål för folkets tempelskatt och frivilliga gåvor till omkostnader för offer. och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42 Där kom också en fattig änka och lade i två små kopparmynt*12:42kopparmyntGrek. leptón, det minsta myntet. 128 leptá motsvarade en denar eller dagslön., ett par ören.

43 *2 Kor 8:12. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44 Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på."