Juízes 5

1 Da sangen Debora und Barak, der Sohn des Abinoams, in jener Zeit und sprachen: 2 Lobet den HERRN, daß Führer in Israel anführten, daß willig sich zeigte das Volk! 3 Höret zu, ihr Könige, merket auf, ihr Fürsten! Ich will, ja ich will dem HERRN singen! Dem HERRN, dem Gott Israels, will ich spielen. 4 O HERR, als du von Seir auszogest, als du einhergingst vom Gefilde Edom, da erzitterte die Erde und der Himmel troff, ja die Wolken troffen vom Wasser. 5 Die Berge zerflossen vor dem HERRN, der Sinai dort zerfloß vor dem HERRN, dem Gott Israels. 6 Zu den Zeiten Samgars, des Sohnes Anats, zu den Zeiten Jaels waren die Wege verödet; und die auf Pfaden wandelten, gingen krumme Wege. 7 Es mangelten Führer in Israel, sie mangelten, bis ich, Debora, aufstand, bis ich aufstand, eine Mutter in Israel. 8 Israel erwählte neue Götter, da war Krieg in ihren Toren, und kaum ein Schild oder Speer zu sehen unter Vierzigtausend in Israel! 9 Mein Herz gehört den Regenten Israels, den Freiwilligen unter dem Volke. Lobet den HERRN! 10 Die ihr auf schönen Eselinnen reitet, die ihr auf Decken sitzet, und die ihr auf dem Wege gehet, denket nach! 11 Trotz des Schreiens der Zerstörer soll man daselbst, an den Brunnen, preisen die gerechten Taten des HERRN, die gerechten Taten seines Führers in Israel. Dann soll zu den Toren hinabsteigen das Volk des HERRN. 12 Wohlauf, wohlauf, Debora; wohlauf, wohlauf, und singe ein Lied! Mache dich auf, Barak, und führe deine Gefangenen ab, du Sohn Abinoams! 13 Da stieg hinunter der Überrest der Edlen des Volkes, der HERR selbst fuhr herab unter den Helden. 14 Von Ephraim zogen herab, deren Wurzeln in Amalek waren; hinter dir her Benjamin inmitten deiner Volksstämme; von Machir kamen Befehlshaber, und von Sebulon, die den Zählstab handhabten. 15 Auch meine Fürsten von Issaschar hielten es mit Debora; und Issaschar ward wie Barak ins Tal gesandt, folgte ihm auf dem Fuße nach. An den Bächen Rubens gab es schwere Herzensentschlüsse. 16 Warum bist du zwischen den Hürden geblieben, um das Blöken der Herde zu hören? An den Bächen Rubens gab es schwere Herzenserwägungen. 17 Gilead verblieb jenseits des Jordan, und warum hielt sich Dan bei den Schiffen auf? Asser saß am Gestade des Meeres und verblieb an seinen Buchten. 18 Sebulon aber ist das Volk, das sein Leben dem Tode preisgibt; auch Naphtali auf den Anhöhen des Feldes. 19 Die Könige kamen und stritten; da stritten die Könige der Kanaaniter zu Taanach am Wasser Megiddo. Beute in Silber machten sie nicht. 20 Die Sterne am Himmel kämpften mit, sie verließen ihre Bahnen und stritten wider Sisera. 21 Der Bach Kison riß sie fort, der feindliche Bach, der Bach Kison. Meine Seele, tritt kräftig auf! 22 Da stampften die Hufe der Rosse von dem Jagen, dem Jagen seiner Edlen. 23 Verfluchet die Stadt Meros, sprach der Engel des HERRN; ja, fluchet sehr ihren Bürgern! Weil sie dem HERRN nicht zu Hilfe gekommen sind, dem HERRN zu Hilfe mit den Helden! 24 Gepriesen sei Jael vor allen Weibern, das Weib Hebers, des Keniters; gepriesen sei sie vor allen Weibern im Zelte! 25 Milch gab sie, als er Wasser forderte, Butter brachte sie in prächtiger Schale. 26 Sie streckte ihre Hand aus nach dem Pflock, ihre Rechte nach dem schweren Hammer. Sie hämmerte den Sisera; sie durchschlug sein Haupt, zermalmte und durchbohrte seine Schläfe. 27 Er krümmte sich zu ihren Füßen, fiel nieder und lag da; zu ihren Füßen krümmte er sich und fiel; wo er niedergesunken war, da blieb er liegen. 28 Die Mutter Siseras sah durchs Fenster und schrie klagend durchs Gitter: Warum kommt sein Wagen so lange nicht? Warum verspätet sich also sein Gespann? 29 Die Klugen unter ihren Fürstinnen antworteten. Und auch sie beantwortet sich ihre Fragen so: 30 «Sollten sie nicht Beute finden und verteilen? Ein oder zwei Weiber für jeden Mann? Beute von bunten Kleidern für Sisera? Beute von bunt gewirkten Kleidern, doppelt gewirktes buntes Zeug für die Hälse der Geraubten?» 31 Also müssen umkommen, o HERR, alle deine Feinde; die aber Ihn lieben, müssen sein wie die Sonne, wenn sie aufgeht in ihrer Macht! Und das Land hatte Ruhe, vierzig Jahre lang.

Deboras och Baraks segersång

1 *Dom 4:10. Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

2 När härförare anför i Israel,

när folket villigt offrar sig

– lova Herren!

3 Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!

Jag vill sjunga, sjunga till Herren,

jag vill lovsjunga Herren,

Israels Gud.

4 *2 Mos 19:16f, 5 Mos 2:3f, 33:2, Ps 68:8f, 77:18, 97:5, 114:7.Herre, när du drog ut från Seir,

när du gick fram från Edoms land,

då bävade jorden,

då strömmade det från himlen,

då strömmade vatten från molnen.

5 Bergen skalv inför Herrens ansikte,

Sinai inför Herrens, Israels Guds,

ansikte.

6 *Dom 3:31. I Shamgars dagar, Anats sons,

i Jaels dagar låg vägarna öde.

Vandrarna måste gå omvägar.

7 *Dom 4:4. Inga ledare*5:7ledareAnnan översättning: "lantbrukare" (på grund av plundringsrisken, jfr 6:4). fanns, inga i Israel

förrän jag, Debora, trädde fram,

trädde fram som en moder i Israel.

8 *5 Mos 32:17, 1 Sam 13:19f. Man valde sig nya gudar,

då nådde striden ända till portarna.

Men varken sköld eller spjut

fanns att se

bland Israels fyrtiotusen.

9 Mitt hjärta tillhör Israels furstar

och dem bland folket

som villigt offrade sig.

Lova Herren!

10 Ni som rider på vita åsnor,

ni som sitter hemma på mattor

och ni som vandrar på vägen,

sjung!*5:10sjungAnnan översättning: "tala om det".

11 När man sjungande

delar byte mellan vattenhoarna

lovprisar man Herrens

rättfärdiga gärningar,

hans styres rättfärdiga gärningar

i Israel.

Då drog Herrens folk ner

till portarna.

12 Vakna, vakna, Debora!

Vakna, vakna, sjung din sång!

Res dig, Barak! Ta dig fångar,

du Abinoams son!

13 Då satte folkets överlevare

de tappra till anförare,

Herren satte mig

till anförare över hjältarna.

14 *Jos 17:1, Dom 12:15. Från Efraim kom män

med rötter i Amalek.

Benjamin följde dig

med dina skaror.

Från Makir kom furstar ner

och från Sebulon

män med ledarstav.

15 Furstarna i Isaskar

slöt sig till Debora,

och liksom Isaskar

gjorde också Barak,

ner i dalen skyndade man

i hans spår.

Bland Rubens ätter

höll man stora rådslag.

16 Varför satt du kvar bland dina fållor

och lyssnade till flöjtspel

vid hjordarna?

Bland Rubens ätter

hade man stora överläggningar.

17 *Jos 13:24f, 19:24f, 40f. Gilead stannade

på andra sidan Jordan.

Och Dan,

varför dröjde han vid skeppen?

Asher satt kvar vid havets strand,

vid sina vikar stannade han.

18 Men Sebulon var ett folk

som föraktade döden,

likaså Naftali på slagfältets höjder.

19 Kungar drog fram och stred,

då stred Kanaans kungar

vid Taanak nära Megiddos vatten,

men silverbyte vann de inte.

20 *2 Mos 14:24f, Jos 10:12f, Dom 4:15. Från himlen fördes strid,

stjärnorna stred från sina banor

mot Sisera.

21 *Dom 4:13. Floden Kishon svepte bort dem,

urtidsfloden, floden Kishon.

Framåt, min själ, med kraft!

22 Då stampade hästarnas hovar,

hans starka hingstar

jagade framåt, framåt.

23 Förbanna Meros,

säger Herrens ängel,

förbanna, ja,

förbanna dess invånare

eftersom de inte kom

till Herrens hjälp,

till Herrens hjälp bland hjältarna.

24 *Dom 4:17f. Välsignad framför andra kvinnor

är Jael, keniten Hebers hustru,

välsignad framför alla kvinnor i tält.

25 Vatten begärde han,

hon gav honom mjölk,

bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.

26 Hon räckte sin hand efter tältpluggen,

sin högra hand efter hammaren.

Med den slog hon Sisera

och krossade hans huvud,

spräckte hans tinning

och genomborrade den.

27 Vid hennes fötter kröp han ihop,

låg och blev liggande.

Vid hennes fötter kröp han ihop

och låg.

Där han kröp ihop,

där låg han utslagen.

28 Ut genom fönstret

blickade Siseras mor,

hon ropade gällt genom gallret:

"Varför dröjer hans vagn?

Varför hörs inte

vagnshästarnas hovar?"

29 Då svarade

hennes klokaste hovdamer,

och själv gav hon sig samma svar:

30 "Säkert fick de byte och delar det nu,

en flicka*5:30en flickaOrdagrant: "ett sköte". eller två åt varje man,

färggrant byte för Siseras räkning,

färggrant byte av brokiga tyger,

en brokig duk eller två

för de fångnas halsar."

31 *2 Sam 23:4, Ps 19:6, 68:2, 89:37, 137:8f, Matt 13:43. Så ska alla dina fiender förgås,

Herre.

Men de som älskar honom

ska bli som solen

när den går upp i sin kraft.

Och landet hade nu ro i fyrtio år.