Obadias 1

1 Gesicht Obadjas: So spricht Gott, der HERR, über Edom: Wir haben eine Botschaft vernommen vom HERRN, und ein Bote wurde damit an die Völker entsandt: Auf! lasset uns aufbrechen wider sie zum Krieg! 2 Siehe, ich habe dich klein gemacht unter den Völkern, sehr verachtet bist du. 3 Der Hochmut deines Herzens hat dich verführt, weil du an Felshängen wohnst, in der Höhe thronst; darum sprichst du in deinem Herzen: «Wer will mich zur Erde hinunterstoßen?» 4 Wenn du aber auch so hoch flögest wie ein Adler und dein Nest zwischen den Sternen anlegtest, so will ich dich doch von dort hinunterstürzen, spricht der HERR. 5 Wenn Diebe zu dir kämen, nächtliche Verwüster, (wie wirst du dann untergehen!) würden sie nicht stehlen, nur bis sie genug haben? Wenn Winzer zu dir kämen, würden sie nicht eine Nachlese übriglassen? 6 Wie ist [aber] Esau durchsucht, wie sind seine Verstecke ausfindig gemacht worden! 7 Deine Bundesgenossen schicken dich an die Grenze zurück; getäuscht, überwältigt haben dich die Männer, mit denen du Frieden hieltest; die dein Brot aßen, haben dir Schlingen gelegt, ohne daß du es merktest. 8 Werde ich, spricht der HERR, an jenem Tage nicht die Weisen aus Edom vertilgen und die Einsicht vom Gebirge Esau? 9 Und deine Starken sollen den Mut verlieren, damit bei dem Gemetzel auf dem Gebirge Esau jedermann ausgerottet werde. 10 Wegen der Grausamkeit gegen deinen Bruder Jakob soll dich Schmach bedecken und sollst du auf ewig ausgerottet werden; 11 weil du an jenem Tage, als du dabei standest, am Tage, da Fremde seine Habe wegführten und Ausländer zu seinen Toren einzogen und das Los über Jerusalem warfen, auch warst wie einer von ihnen! 12 Du sollst aber deine Lust nicht sehen am Tage deines Bruders, am Tage seines Unglücks, und sollst dich nicht freuen über die Kinder Juda am Tage ihres Untergangs und nicht großsprecherisch reden am Tage der Not. 13 Du sollst auch nicht zum Tor meines Volkes einziehen am Tage ihres Unglücks und auch nicht dich weiden an seinem Unglück an seinem Schicksalstag, noch deine Hand ausstrecken nach seinem Gut am Tage seines Unglücks. 14 Du sollst dich auch nicht beim Scheideweg aufstellen, um seine Flüchtlinge niederzumachen, und sollst seine Entronnenen nicht ausliefern am Tage der Not! 15 Denn nahe ist der Tag des HERRN über alle Nationen; wie du getan hast, so soll dir getan werden; dein Tun fällt auf deinen Kopf zurück. 16 Denn gleichwie ihr auf meinem heiligen Berge getrunken habt, so sollen alle Nationen beständig trinken; sie sollen trinken und schlürfen und sein, als wären sie nie gewesen. 17 Aber auf dem Berge Zion wird Zuflucht sein, und er wird ein Heiligtum sein, und die vom Hause Jakob werden ihre Besitzungen einnehmen. 18 Und das Haus Jakob wird ein Feuer sein und das Haus Joseph eine Flamme; aber das Haus Esau wird zu Stoppeln werden; und jene werden sie anzünden und verzehren, daß dem Hause Esau nichts übrigbleiben wird; denn der HERR hat’s gesagt! 19 Und die im Süden werden das Gebirge Esau und die in der Ebene das Philisterland einnehmen; auch die Gefilde von Ephraim und Samaria werden sie in Besitz nehmen und Benjamin [das Land] Gilead. 20 Die Gefangenen aber dieses Heeres der Kinder Israel werden in Besitz nehmen, was den Kanaanitern gehört bis nach Zarpat hin, und die Gefangenen Jerusalems, die zu Sepharad sind, die Städte des Südens. 21 Und sie werden als Befreier nach dem Berge Zion hinaufziehen, um das Gebirge Esau zu richten. Und die Königsherrschaft wird dem HERRN gehören!

Domsord över Edom

1 Obadjas profetia.*1 profetiaOrdagrant: "syn", det som profeten har sett och fått uppenbarat.

Så säger Herren Gud om Edom:

Vi har hört ett budskap

från Herren,

och en budbärare är utsänd

bland hednafolken:

"Upp, låt oss resa oss

och strida mot Edom!"

2 Se, jag har gjort dig obetydlig

bland hednafolken,

djupt föraktad är du.

3 Ditt hjärtas övermod

har bedragit dig

där du bor bland bergsklyftorna

i din höga boning

och säger i ditt hjärta:

"Vem kan störta mig

till jorden?"

4 Om du än svävade högt som örnen

och byggde ditt bo

mitt bland stjärnorna,

så skulle jag ändå

störta ner dig därifrån,

säger Herren.

5 Om tjuvar kommer till dig

eller plundrare om natten,

då är det ute med dig!

Ska de inte stjäla

tills de fått nog?

Om vinbärgare kommer till dig,

ska de då lämna en efterskörd?

6 Hur genomsökt ska inte Esau bli!

Hans dolda skatter ska letas fram.

7 Alla som var i förbund med dig

ska driva dig till gränsen,

de som levde i fred med dig

ska bedra dig

och bli dig övermäktiga,

de som äter ditt bröd

ska lägga en snara under dig.

Det finns inget förstånd hos dem.*7 inget förstånd hos demAnnan översättning: "ingen som märker den".

8 Ska jag inte på den dagen,

säger Herren,

förgöra de visa i Edom

och allt förstånd på Esaus berg?

9 Dina hjältar, Teman,

ska slås av förfäran,

och var man på Esaus berg

ska bli utrotad och dräpt.

10 För våld mot din broder Jakob

ska du täckas med skam

och utrotas till evig tid.

11 Den dag du stod på avstånd,

den dag då främlingar

förde bort hans rikedom

och utlänningar drog in

genom hans portar

och kastade lott om Jerusalem,

då var du också som en av dem.

12 Se inte med skadeglädje

på din broders dag,

på hans olyckas dag,

gläd dig inte över Juda barn

på deras undergångs dag,

öppna inte din mun så stort

på nödens dag.

13 Dra inte in genom mitt folks port

på deras ofärds dag,

se inte med skadeglädje

på hans olycka, du också,

på hans ofärds dag,

sträck inte din hand

efter hans rikedomar

på hans ofärds dag.

14 Stå inte vid vägskälet

för att hugga ner hans flyktingar

och utlämna inte hans överlevande

på nödens dag.

Herrens dag

15 För Herrens dag är nära

för alla hednafolk.

Så som du har gjort

ska det göras mot dig,

dina gärningar

ska komma tillbaka

över ditt eget huvud.

16 Så som ni har druckit

på mitt heliga berg

ska alla hednafolk få dricka*16 drickaHerrens dom framställs som en bägare att dricka (jfr Jer 25:15f, Upp 16:19).

utan uppehåll*16 utan uppehållAndra handskrifter: "omkring"..

De ska dricka, de ska svälja,

de ska bli som om

de aldrig funnits.

17 Men på Sions berg

ska det finnas en räddad skara*17 en räddad skaraAnnan översättning: "en räddning"..

Det ska vara en helig plats,

och Jakobs hus ska åter

få råda över sina besittningar.

18 Då ska Jakobs hus bli en eld

och Josefs hus en låga,

och Esaus hus ska vara som strå,

och de ska tända eld på dem

och förtära dem.

Ingen av Esaus hus

ska komma undan,

för Herren har talat.

19 Då ska de som bor i Negev ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet ska ta filisteernas land. Man ska ta Efraims land och Samariens mark i besittning, och Benjamin ska ta Gilead.*19 Versen beskriver en expansion åt sydöst, sydväst, norr och öst från Juda sett. 20 Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat,*20 SarefatKuststad drygt 2 mil norr om Tyrus i nuvarande Libanon. liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad*20 SefaradTroligen mediska Saparda i västra nuvarande Iran, eller möjligen Sardes i västra nuvarande Turkiet. , dessa ska ta Negevs städer i besittning. 21 Frälsare*21FrälsareAndra handskrifter (Septuaginta): "De frälsta". ska dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg.

Och riket ska tillhöra Herren.