Juízes 15

1 Es begab sich aber nach einiger Zeit in den Tagen der Weizenernte, daß Simson sein Weib mit einem Ziegenböcklein besuchte. Als er aber sagte: Ich will zu meinem Weibe in die Kammer gehen, wollte ihr Vater ihn nicht hineinlassen. 2 Denn ihr Vater sprach: Ich dachte, du wärest ihr gram geworden, da habe ich sie deinem Gefährten gegeben! Ist nicht ihre jüngere Schwester schöner als sie? Die soll dein sein statt jener! 3 Da sprach Simson zu ihnen: Diesmal bin ich unschuldig, wenn ich den Philistern Übles tue! 4 Und Simson ging hin und fing dreihundert Füchse und nahm Fackeln, kehrte je einen Schwanz gegen den andern und tat je eine Fackel zwischen zwei Schwänze, 5 zündete dieselben mit Feuer an und ließ sie unter das Korn der Philister laufen und zündete also die Garben an samt dem stehenden Korn und den Olivengärten. 6 Da sprachen die Philister: Wer hat das getan? Da sagte man: Simson, der Tochtermann des Timniters, weil er ihm sein Weib genommen und sie seinem Gefährten gegeben hat! Da zogen die Philister hinauf und verbrannten sie samt ihrem Vater mit Feuer. 7 Simson aber sprach zu ihnen: Wenn ihr solches tut, so will ich nicht eher aufhören, als bis ich an euch Rache genommen habe! 8 Und er zerschlug ihnen Schenkel und Hüften mit gewaltigen Schlägen. Dann stieg er hinab und blieb in der Felsenkluft zu Etam. 9 Da zogen die Philister hinauf und lagerten sich in Juda und ließen sich nieder zu Lechi. 10 Aber die Männer von Juda sprachen: Warum seid ihr wider uns heraufgezogen? Sie antworteten: Wir sind heraufgekommen, Simson zu binden, um ihm zu tun, wie er uns getan hat! 11 Da zogen dreitausend Mann von Juda hinab zur Felsenkluft von Etam und sprachen zu Simson: Weißt du nicht, daß die Philister über uns Herrschen? Warum hast du uns denn das getan? Er sprach zu ihnen: Wie sie mir getan haben, so habe ich ihnen getan. 12 Sie sprachen zu ihm: Wir sind herabgekommen, um dich zu binden und in die Hand der Philister zu geben! Simson sprach zu ihnen: So schwört mir, daß ihr mich nicht töten wollt! 13 Sie antworteten ihm: Nein! wir wollen dich nur binden und in ihre Hand geben und wollen dich nicht töten! Und sie banden ihn mit zwei neuen Stricken und führten ihn von der Kluft herauf. 14 Als er nun nach Lechi kam, jauchzten ihm die Philister entgegen. Da kam der Geist des HERRN über ihn; und die Stricke an seinen Armen wurden wie Fäden, die das Feuer versengt hat, so daß die Bande von seinen Händen fielen. 15 Und er fand einen frischen Eselskinnbacken; da streckte er seine Hand aus und nahm ihn und erschlug damit tausend Mann. 16 Und Simson sprach: «Mit dem Eselskinnbacken färbte ich sie rot, mit dem Eselskinnbacken schlug ich tausend Mann tot!» 17 Und als er diesen Ausspruch getan, warf er den Kinnbacken aus seiner Hand und hieß jenen Ort Ramat-Lechi. 18 Da ihn aber sehr dürstete, rief er den HERRN an und sprach: Du hast durch die Hand deines Knechtes dieses große Heil gegeben; soll ich nun aber vor Durst sterben und in die Hand der Unbeschnittenen fallen? 19 Da spaltete Gott die Höhlung, die bei Lechi ist, so daß Wasser herausfloß; und als er trank, kehrte sein Geist wieder, und er lebte auf. Darum heißt man sie noch heute «Quelle des Anrufers»; sie ist bei Lechi. 20 Und er richtete Israel zur Zeit der Philister zwanzig Jahre lang.

Simsons hämnd på filisteerna

1 En tid därefter, medan veteskörden pågick*15:1medan veteskörden pågickI månadsskiftet maj-juni., besökte Simson sin hustru och hade med sig en killing. Han sade: "Låt mig gå in till min hustru i kammaren." Men hennes far lät honom inte gå in. 2 *Dom 14:20. Han sade: "Jag var säker på att du avskydde henne, så jag gav henne till din bröllopssven. Men hon har en yngre syster som är vackrare än hon. Ta henne i stället! 3 Men Simson svarade dem: "Den här gången är jag utan skuld till filisteerna om jag gör dem illa."

4 Simson gick och fångade trehundra rävar.*15:4rävarAnnan översättning: "schakaler" (som är flockdjur). Sedan tog han facklor, band ihop rävar med svansarna två och två och satte en fackla mellan de två svansarna. 5 Därefter tände han eld på facklorna och släppte in rävarna på filisteernas sädesfält och satte eld på både sädeskärvar och oskuren säd, vingårdar och olivlundar.

6 När filisteerna frågade vem som hade gjort detta, fick de svaret: "Det var Simson, timnitens svärson, för att timniten tog hans hustru och gav henne till hans bröllopssven." Då drog filisteerna ut och brände upp både henne och hennes far i eld. 7 Men Simson sade till dem: "Om ni gör så här tänker jag verkligen inte vila förrän jag tagit hämnd på er." 8 Och han slog dem sönder och samman så att de led ett stort nederlag. Sedan gick han ner därifrån och bodde i bergsklyftan vid Etam.

9 Då drog filisteerna upp och slog läger i Juda och spred sig i Lehi. 10 Och Juda män sade: "Varför har ni dragit upp hit mot oss?" De svarade: "Vi har kommit upp för att binda Simson och göra mot honom som han har gjort mot oss. 11 Då gick tretusen män från Juda ner till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: "Förstår du inte att filisteerna härskar över oss? Varför har du gjort så här mot oss?" Han svarade dem: "Som de har gjort mot mig, har jag gjort mot dem." 12 De sade till honom: "Vi har kommit ner för att binda dig och överlämna dig till filisteerna." Simson sade till dem: "Svär på att ni inte själva dödar mig." 13 De svarade honom: "Nej, vi tänker bara binda dig och överlämna dig till dem. Vi ska inte döda dig." Så band de honom med två nya rep och förde honom upp från klippan.

14 När han kom till Lehi, ropade filisteerna och sprang emot honom. Då föll Herrens Ande över honom, och repen runt hans armar blev som lintrådar som fattat eld, och banden bara smälte bort från hans händer. 15 Han fick syn på ett färskt käkben från en åsna, räckte ut handen och tog det och slog ihjäl tusen man med det. 16 Sedan sade Simson:

"Med åsnekäken

slog jag en hop*15:16en hopHebr. chamór, identiskt med ordet för åsna., ja, två.

Med åsnekäken

slog jag tusen man."

17 När han hade sagt detta, kastade han käken ifrån sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi.*15:17Ramat-LehiBetyder både "käkkastet" och "käkhöjden". 18 Och han blev mycket törstig och ropade till Herren: "Du har gett denna stora seger genom din tjänare, och nu kommer jag att dö av törst och falla i de oomskurnas hand!" 19 Då klöv Gud fördjupningen i Lehi, och fram ur den flödade vatten. Han drack, och hans ande återvände och han fick liv igen. Därför kallas källan "Den ropandes källa i Lehi", och den finns i Lehi än i dag.

20 Och Simson var domare i Israel i tjugo år*15:20Simson var domare i Israel i tjugo årKanske ca 1095-1075 f Kr, i södra delen av landet. under filisteernas tid.