Eclesiastes 1

1 Die Reden des Predigers, des Sohnes Davids, des Königs zu Jerusalem: 2 O Eitelkeit der Eitelkeiten! spricht der Prediger; o Eitelkeit der Eitelkeiten! Alles ist eitel! 3 Was bleibt dem Menschen von all seiner Mühe, womit er sich abmüht unter der Sonne? 4 Ein Geschlecht geht, das andere kommt; die Erde aber bleibt ewiglich! 5 Die Sonne geht auf, und die Sonne geht unter und eilt an ihren Ort, wo sie wieder aufgehen soll. 6 Der Wind weht gegen Süden und wendet sich nach Norden; es weht und wendet sich der Wind, und weil er sich wendet, so kehrt der Wind wieder zurück. 7 Alle Flüsse laufen ins Meer, und das Meer wird doch nicht voll; an den Ort, wohin die Flüsse einmal laufen, laufen sie immer wieder. 8 Alle Worte sind unzulänglich; der Mensch kann nicht genug reden, das Auge sieht sich nicht satt, und das Ohr hört nie genug. 9 Was ist gewesen? Das, was sein wird! Und was hat man gemacht? Das, was man machen wird! Und es gibt nichts Neues unter der Sonne. 10 Kann man von irgend etwas sagen: «Siehe, das ist neu»? Längst schon war es in unbekannten Zeiten, die vor uns gewesen sind! 11 Man gedenkt eben des Frühern nicht mehr, und auch des Spätern, das noch kommen soll, wird man nicht mehr gedenken bei denen, die noch später sein werden! 12 Ich, der Prediger, war König über Israel zu Jerusalem. 13 Ich ergab mein Herz, die Weisheit zu befragen und mich bei ihr zu erkundigen über alles, was unter dem Himmel getan wird. Das ist eine leidige Mühe, die Gott den Menschenkindern gegeben hat, daß sie sich damit plagen sollen. 14 Ich betrachtete alle Werke, die unter der Sonne gemacht werden, und siehe, es war alles eitel und ein Haschen nach Wind! 15 Krumme Sachen kann man nicht gerade machen, und die, welche mangeln, kann man nicht zählen. 16 Da redete ich mit meinem Herzen und sprach: Siehe, nun habe ich mehr und größere Weisheit als alle, die vor mir über Jerusalem waren, und mein Herz hat viel Weisheit und Wissenschaft gesehen; 17 und ich habe mein Herz ergeben, die Weisheit kennen zu lernen, desgleichen Übermut und Unverstand; aber ich habe auch das als ein Haschen nach Wind erkannt; 18 denn wo viel Weisheit ist, da ist auch viel Ärger, und wer sein Wissen mehrt, der mehrt seinen Schmerz.

1 Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem.

Allt jordiskt är förgängligt

2 *Job 7:16, Pred 2:11, 11:8, 12:8. Förgängligt, förgängligt*1:2förgängligtOrdagrant "vindpust", en bild för flyktighet, förgänglighet och tomhet.!

säger Predikaren.

Förgängligt, förgängligt!

Allt är förgängligt.

3 *Ps 39:7, Pred 2:22f, 3:9. Vad vinner människan

med all sin möda

där hon strävar under solen?

4 *Ps 104:5, 119:90. Släkten kommer, släkten går,

men jorden står evigt kvar.

5 *Ps 19:7. Solen går upp och solen går ner,

och skyndar tillbaka till sin plats

där den går upp.

6 Vinden blåser mot söder

och vänder mot norr,

den vänder och vänder

och börjar sitt kretslopp på nytt.

7 Alla floder rinner ut i havet,

men havet blir aldrig fullt.

Dit floderna runnit förut,

rinner de igen.

8 *Ords 27:20. Allt är fullt av möda,*1:8Allt är fullt av mödaAnnan översättning: "Alla ord är fulla av möda".

människan kan inte beskriva det.

Ögat blir inte mätt av att se,

örat blir inte fullt av att höra.

9 *Pred 3:15. Det som har hänt

kommer att hända igen,

det som är gjort

kommer att göras igen.

Det finns inget nytt under solen.

10 Säger man om något: "Det här är nytt!", så har det redan funnits i forna tider, före oss. 11 Ingen minns dem som fanns före oss. Och de som kommer efter oss blir inte ihågkomna av dem som kommer efter dem.

Att söka vishet är också förgängligt

12 *1 Kung 1:34. Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 *1 Kung 4:29f, Pred 3:10. Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt*1:13utforska alltSalomo var legendarisk för sin mångsidiga vishet (1 Kung 4:29f, 10:3f). som sker under himlen. Det är en bedrövlig möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. 14 *Pred 2:11, 17, 4:4, 6:9. Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind.

15 *Pred 3:14, 7:14. Det som är krokigt kan inte bli rakt,

och det som saknas kan inte räknas.

16 *1 Kung 3:12f. Jag sade i mitt hjärta: Se, jag har samlat större vishet än alla som varit i Jerusalem*1:16varit i JerusalemAndra handskrifter: "härskat över Jerusalem". före mig. Mitt hjärta har sett mycket vishet och kunskap. 17 *Pred 2:12, 7:26. Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå dumhet och dårskap, då insåg jag att också det var ett jagande efter vind.

18 Stor vishet ger stor sorg,

ökad kunskap ger ökad smärta.