Joel 1

1 Das Wort des HERRN, welches an Joel, den Sohn Petuels erging: 2 Höret das, ihr Ältesten, und merket auf, alle Bewohner des Landes: Ist je dergleichen zu euren Zeiten oder zu den Zeiten eurer Väter geschehen? 3 Erzählet davon euren Kindern und eure Kinder ihren Kindern und deren Kinder dem künftigen Geschlecht! 4 Was der Nager übriggelassen, das hat die Heuschrecke gefressen, und was die Heuschrecke übrigließ, das hat der Fresser verzehrt, und was der Fresser verschonte, das hat der Verwüster aufgefressen. 5 Wachet auf, ihr Trunkenen, und weinet und heulet, ihr Weintrinker alle, um den Most, daß er euch vom Munde weggenommen ist. 6 Denn ein Volk hat mein Land überzogen, das ist mächtig und ohne Zahl; es hat Zähne wie Löwenzähne und ein Gebiß wie eine Löwin. 7 Meinen Weinstock hat es verwüstet und meinen Feigenbaum kahlgefressen, sogar die Rinde hat es abgeschält und weggeworfen, weiß geworden sind seine Zweige. 8 Heule wie eine Jungfrau, die wegen des Bräutigams ihrer Jugend mit einem Sack umgürtet ist! 9 Speis und Trankopfer sind dem Hause des HERRN entzogen; es trauern die Priester, die Diener des HERRN. 10 Das Feld ist verheert; der Acker trauert, denn das Korn ist verwüstet, das Obst verdorrt, der Most vertrocknet, die Oliven sind verwelkt. 11 Enttäuscht sind die Bauern, es heulen die Winzer; wegen des Weizens und der Gerste, denn die Ernte ist verloren. 12 Der Weinstock ist verdorrt, der Feigenbaum verwelkt, Granaten, Palmen und Apfelbäume, ja, alle Bäume des Feldes sind verdorrt, und den Menschenkindern ist die Freude vergangen. 13 Umgürtet euch und klagt, ihr Priester! Heulet, ihr Diener des Altars! Geht einher und lieget in Säcken, ihr Diener meines Gottes! Denn Speis und Trankopfer sind dem Hause eures Gottes entzogen. 14 Heiligt ein Fasten, beruft eine allgemeine Versammlung, versammelt die Ältesten, alle Bewohner des Landes, zum Hause des HERRN, eures Gottes, und schreiet zum HERRN! 15 Ach, was für ein Tag! Ja, der Tag des HERRN ist nahe, er kommt wie eine Verwüstung vom Allmächtigen! 16 Ist nicht vor unsern Augen die Nahrung weggenommen worden, Freude und Frohlocken von dem Hause unsres Gottes? 17 Verdorrt sind die Samenkörner unter den Schollen, die Speicher stehen leer, die Scheunen zerfallen; ja, das Korn ist verwelkt! 18 O wie seufzt das Vieh, wie sind die Rinderherden verstört, weil sie keine Weide haben; auch die Schafherden gehen zugrunde! 19 Zu dir, o HERR, will ich rufen; denn das Feuer hat die Auen der Wüste verzehrt, und die Flamme hat alle Bäume versengt! 20 Auch die Tiere des Feldes lechzen nach dir, weil die Wasserbäche vertrocknet sind und das Feuer die Auen der Wüste verzehrt hat.

Guds dom genom gräshoppor

1 Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.

2 Hör detta, ni äldste,

lyssna, alla ni som bor i landet.

Har något sådant hänt i era dagar

eller under era fäders tid?

3 Det här ska ni berätta för era barn,

era barn ska säga det till sina barn

och deras barn

till ett kommande släkte.

4 *2 Mos 10:4, Jes 33:4, Joel 2:25, Amos 4:9, Nah 3:15f. Det som gräsgnagarna*1:4gräsgnagarna etcDe fyra orden syftar på antingen fyra olika arter eller på fyra stadier i gräshoppans livscykel (larv, vinglös, utvecklad och äggläggande). Gräshoppssvärmar förtär allt i sin väg (se 2 Mos 10:4f) och har drabbat Israel även i modern tid. lämnade

åt gräshopporna upp,

det som gräshopporna lämnade

åt gräsbitarna upp,

och det som gräsbitarna lämnade

åt gräsätarna upp.

5 Vakna, ni druckna, och gråt!

Jämra er, alla ni som dricker vin,

över druvsaften

som ryckts från er mun.

6 För ett hednafolk

har invaderat mitt land,

ett mäktigt folk

som ingen kan räkna,

med tänder som ett lejon

och käftar som en lejonhona.

7 De har ödelagt min vinstock

och förstört mitt fikonträd,

skalat dem nakna

och kastat bort barken,

lämnat grenarna vita.

8 Klaga som en brud i sorgdräkt

efter sin ungdoms brudgum.

9 *2 Mos 29:41, Joel 2:14, 17. Matoffer och dryckesoffer

har försvunnit från Herrens hus.

Prästerna, Herrens tjänare, sörjer.

10 *Jes 24:4, 7, Amos 1:2. Fältet är ödelagt, marken sörjer,

för säden är förstörd.

Det nya vinet har torkat bort

och oljan har sinat.

11 *Jes 16:10, 17:11, Jer 9:12, 48:33. Stå besvikna, ni jordbrukare,

jämra er, ni vinodlare,

över vetet och kornet,

för skörden på fälten är förstörd.

12 *Amos 4:7, 5:17, Hab 3:17, Hagg 2:19. Vinstocken är förtorkad

och fikonträdet vissnat.

Granatäppelträdet, dadelpalmen

och äppelträdet –

markens alla träd har torkat bort,

glädjen har vissnat

från människors barn.

13 Klä er i säcktyg och klaga, ni präster,

jämra er, ni som tjänstgör

vid altaret.

Gå in och sitt i säcktyg hela natten,

ni min Guds tjänare,

för det finns inga mer matoffer

eller drickoffer i er Guds hus.

14 *2 Krön 20:3, Esra 8:21, Joel 2:15, Jona 3:5. Pålys en helig fasta,*1:13fsäcktyg … fastaUttryck för djup sorg och omvändelse (jfr Est 4:1f, Jona 3:5f).

utropa en högtidsförsamling.

Samla de äldste,

samla alla som bor i landet

till Herren er Guds hus,

och ropa till Herren.

15 *Jes 13:6, 9, Hes 30:3, Joel 2:1, Sef 1:14. Ve oss, vilken dag!

Herrens dag är nära,

den kommer som förödelse

från den Allsmäktige.*1:15förödelse från den AllsmäktigeHebr. shod mi-Shaddaí.

16 Har inte vårt levebröd ryckts bort

inför ögonen på oss,

glädje och fröjd

från vår Guds hus?

17 Utsädet ligger förtorkat

under klumpar av jord,

förrådshusen står öde

och ladorna förfaller,

för säden har torkat bort.

18 *1 Kung 18:5, Jer 14:5, Hos 4:3, Rom 8:2. Vad boskapen stönar!

Hjordar av kor irrar omkring,

de finner inget bete.

Även fårhjordarna går under.

19 Jag ropar till dig, Herre,

för en eld har förtärt

betet i ödemarken

och flamman förbränt

markens alla träd.

20 *1 Kung 17:7, Job 39:3, Ps 104:11, 27, 147:9, Jer 14:6. Även de vilda djuren

längtar efter dig,

för bäckarnas vatten har torkat ut

och en eld har förtärt

betet i ödemarken.