Eclesiastes 3

1 Alles hat seine Zeit und jegliches Vornehmen unter dem Himmel seine Stunde. 2 Geborenwerden hat seine Zeit, und Sterben hat seine Zeit; Pflanzen hat seine Zeit, und Gepflanztes ausreuten hat seine Zeit; 3 Töten hat seine Zeit, und Heilen hat seine Zeit; Zerstören hat seine Zeit, und Bauen hat seine Zeit; 4 Weinen hat seine Zeit, und Lachen hat seine Zeit; Klagen hat seine Zeit, und Tanzen hat seine Zeit; 5 Steine schleudern hat seine Zeit, und Steine sammeln hat seine Zeit; Umarmen hat seine Zeit, und sich der Umarmung enthalten hat auch seine Zeit; 6 Suchen hat seine Zeit, und Verlieren hat seine Zeit; Aufbewahren hat seine Zeit, und Wegwerfen hat seine Zeit; 7 Zerreißen hat seine Zeit, und Flicken hat seine Zeit; Schweigen hat seine Zeit, und Reden hat seine Zeit; 8 Lieben hat seine Zeit, und Hassen hat seine Zeit; Krieg hat seine Zeit, und Friede hat seine Zeit. 9 Was hat nun der, welcher solches tut, für einen Gewinn bei dem, womit er sich abmüht? 10 Ich habe die Plage gesehen, welche Gott den Menschenkindern gegeben hat, sich damit abzuplagen. 11 Er hat alles schön gemacht zu seiner Zeit, auch die Ewigkeit hat er in ihr Herz gelegt, da sonst der Mensch das Werk, welches Gott getan hat, nicht von Anfang bis zu Ende herausfinden könnte. 12 Ich habe erkannt, daß es nichts Besseres gibt unter ihnen, als sich zu freuen und Gutes zu tun in seinem Leben; 13 und wenn irgend ein Mensch ißt und trinkt und Gutes genießt bei all seiner Mühe, so ist das auch eine Gabe Gottes. 14 Ich habe erkannt, daß alles, was Gott tut, für ewig ist; es ist nichts hinzuzufügen und nichts davon wegzunehmen; und Gott hat es so gemacht, daß man sich vor ihm fürchte. 15 Was ist geschehen? Was längst schon war! Und was geschehen soll, das ist längst gewesen; und Gott sucht das Vergangene wieder hervor. 16 Und weiter sah ich unter der Sonne eine Stätte des Gerichts, da herrschte Ungerechtigkeit, und eine Stätte des Rechts, da herrschte Bosheit. 17 Da sprach ich in meinem Herzen: Gott wird den Gerechten wie den Gottlosen richten; denn er hat für jegliches Vorhaben und für jegliches Werk eine Zeit festgesetzt! 18 Ich sprach in meinem Herzen: Es ist wegen der Menschenkinder, daß Gott sie prüft und damit sie einsehen, daß sie in sich selbst [dem] Vieh [gleichen]. 19 Denn das Schicksal der Menschenkinder und das Schicksal des Viehs ist ein und dasselbe: die einen sterben so gut wie die andern, und sie haben alle einerlei Odem, und der Mensch hat nichts vor dem Vieh voraus; denn es ist alles eitel. 20 Alle gehen an einen Ort: alles ist aus dem Staube geworden, und alles kehrt auch wieder zum Staub zurück. 21 Wer weiß, ob der Geist des Menschen aufwärts steigt, der Geist des Tieres aber abwärts zur Erde fährt? 22 So sah ich denn, daß es nichts Besseres gibt, als daß der Mensch sich freue an seinen Werken; denn das ist sein Teil! Denn wer will ihn dahin bringen, daß er auf das sehe, was nach ihm sein wird?

Allt har sin tid

1 *Pred 8:6, 9:11. Allt har sin tid,

det finns en tid för

allt som sker under himlen:

2 *1 Mos 8:22, Job 14:5, Ps 139:16. en tid att födas

och en tid att dö,

en tid att plantera

och en tid att rycka upp

det planterade,

3 en tid att dräpa

och en tid att hela,

en tid att riva ner

och en tid att bygga upp,

4 *Rom 12:15. en tid att gråta

och en tid att skratta,

en tid att sörja

och en tid att dansa,

5 en tid att kasta bort stenar

och en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn

och en tid att avstå från famntag,

6 en tid att söka upp

och en tid att tappa bort,

en tid att förvara

och en tid att kasta bort,

7 *Kol 4:6. en tid att riva sönder

och en tid att sy ihop,

en tid att tiga

och en tid att tala,

8 en tid att älska

och en tid att hata,*3:8en tid att hataT ex det onda (Ps 97:10, Ords 8:13).

en tid för krig

och en tid för fred.

9 *Pred 1:3, 2:22. Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? 10 Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. 11 *Job 37:23, Pred 11:5. Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.

12 *Pred 2:1, 8:15, Jes 22:13. Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. 13 *Pred 5:18. Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.

14 *Ps 33:11, Jes 46:10. Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. 15 *Pred 1:9f. Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna*3:15det förflutnaAnnan översättning (Septuaginta): "den som är förföljd"..

Människans förgänglighet

16 Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. 17 *Ps 82:1f, Jes 10:1f. Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. 18 Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.

19 *Ps 39:6, 12, 49:13, 21, 78:39, Pred 8:8, Jak 4:14. Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. 20 *1 Mos 2:19, 3:19, Job 34:15, Ps 104:29, 146:4, Pred 6:6, 12:7. Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. 21 Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?

22 *Pred 2:24, 5:17f, 6:12, 8:7, 10:14. Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se*3:22låta henne seAnnan översättning: "hämta tillbaka henne så att hon ser". det som ska ske efter henne?