Miquéias 7

1 Wehe mir, denn es geht mir wie denen, welche Obst einsammeln, welche im Herbst Nachlese halten: Keine Traube mehr gibt es zu essen, keine Frühfeige, nach welcher doch meine Seele verlangt! 2 Der Fromme ist aus dem Lande verschwunden, und es ist kein Redlicher mehr unter den Menschen. Sie lauern alle auf Blut, einer legt dem andern Schlingen. 3 Zum Bösen brauchen sie beide Hände, um es ja recht gut zu machen; der Fürst fordert, und dem Richter ist es um den Lohn zu tun; der Große sagt, wie er es haben will, und darnach drehen sie’s! 4 Der Beste von ihnen ist wie ein Dorn, der Redlichste schlimmer als eine Dornhecke. Der Tag deiner Wächter, deiner Heimsuchung, ist da; jetzt wird ihre Bestürzung kommen! 5 Verlasset euch nicht auf den Nächsten, vertrauet dem Verwandten nicht, bewahre die Pforte deines Mundes vor der, die in deinen Armen liegt! 6 Denn der Sohn verachtet den Vater, die Tochter erhebt sich wider die Mutter, die Sohnsfrau wider ihre Schwieger; des Menschen Feinde sind seine Hausgenossen! 7 Ich aber will nach dem HERRN ausschauen, will harren auf den Gott meines Heils; mein Gott wird mich hören. 8 Freue dich nicht über mich, meine Feindin, denn ob ich auch gefallen bin, so stehe ich wieder auf; ob ich auch in der Finsternis sitze, so ist doch der HERR mein Licht! 9 Des HERRN Zorn will ich tragen (denn ich habe wider ihn gesündigt), bis er meine Sache ausführt und mir Recht schafft; er wird mich ans Licht herausführen, daß ich mit Lust seine Gerechtigkeit schaue. 10 Wenn meine Feindin das sieht, wird Schamröte sie bedecken, sie, die zu mir sagt: «Wo ist der HERR, dein Gott?» Meine Augen werden es mitansehen, nun wird sie zertreten werden wie Kot auf der Gasse. 11 Am Tage, da man deine Mauern baut, an dem Tage wird deine Grenze weit werden. 12 An jenem Tage wird man zu dir kommen von Assur und von den Städten Ägyptens und von Ägypten bis zum Euphratstrom, von Meer zu Meer und von Berg zu Berg. 13 Aber die Erde wird zur Wüste werden um ihrer Bewohner willen, infolge ihrer Übeltaten. 14 Weide dein Volk mit deinem Stabe, die Schafe deines Erbteils, welche abgesondert wohnen im Walde, mitten auf dem Karmel; laß sie in Basan und Gilead weiden wie in uralter Zeit! 15 Ich will sie Wunder sehen lassen wie zu der Zeit, als du aus Ägypten zogst! 16 Die Heiden werden es sehen und zuschanden werden trotz aller ihrer Macht; sie werden ihre Hand auf den Mund legen, und ihre Ohren werden taub sein. 17 Sie werden Staub lecken wie die Schlangen, wie Erdenwürmer zitternd aus ihren Löchern hervorkriechen; angstvoll werden sie zu dem HERRN, unserm Gott, nahen und sich fürchten vor dir. 18 Wer ist, o Gott, wie du, der die Sünde vergibt und dem Rest seines Erbteils die Übertretung erläßt, der seinen Zorn nicht allzeit festhält, sondern Lust an der Gnade hat? 19 Er wird sich unser wieder erbarmen, unsere Bosheit bezwingen. Und du wirst alle ihre Sünden in die Tiefe des Meeres werfen! 20 Du wirst Jakob treulich geben und Abraham gnädig halten, was du unsern Vätern vorlängst geschworen hast.

Israels förfall och nöd

1 *Matt 21:19. Ve mig!

Det är med mig

som när sommarens frukt

är insamlad,

som när efterskörden

efter vinbärgningen är slut.

Det finns ingen druvklase att äta,

inget tidigt fikon

som jag längtat efter.

2 *Ps 12:2, 140:6, Ords 1:11, Hos 4:1, Hab 1:15. De fromma är försvunna

från jorden,

ingen bland människorna

är ärlig.

Alla ligger de på lur efter blod,

var och en vill fånga den andre

i sitt nät.

3 *1 Kung 21:11, Ps 64:6f, Ords 4:16, Mika 2:1, 3:11. Deras händer är skickliga

på att göra det onda.

Fursten begär gåvor

och domaren mutor,

den mäktige kräver

vad han vill ha.

Så gör de gemensam sak.

4 *Jes 22:5, 52:8. Den bäste bland dem

är som ett törnsnår,

den ärligaste värre

än en törnhäck.

Det kommer en dag

för dina väktare,

din räkenskapsdag.

Då grips de av förvirring.

5 *Ps 55:14, Jer 12:6. Tro inte på en vän,

lita inte på en förtrogen.

Vakta din muns dörrar

för henne som vilar i din famn,

6 *Hes 22:7, Matt 10:21, 35f, Luk 12:53. för sonen föraktar sin far,

dottern trotsar sin mor,

sonhustrun sin svärmor,

och var och en har sin egen familj

till fiender.*7:6 Citeras av Jesus i Matt 10:21, 35f och Luk 12:53.

Israels upprättelse

7 *Ps 5:4, 25:15, 21, 130:5, Hab 2:1. Men jag ska skåda efter Herren,

jag ska hoppas

på min frälsnings Gud.

Min Gud ska höra mig.

8 *Ps 27:1, 97:11, Ords 24:16, Jes 9:2. Gläd dig inte över mig,

du min fiende.

Har jag fallit

ska jag resa mig igen,

sitter jag i mörkret

är Herren mitt ljus.

9 *Ps 17:2, 26:1, 43:1, Jes 46:13. Eftersom jag syndat mot Herren

ska jag bära hans vrede

tills han tar sig an min sak

och skaffar mig rätt.

Han ska föra mig ut i ljuset,

och jag ska se hans rättfärdighet.

10 *Ps 42:4, 11, 79:10, 115:2, Jes 10:6, Joel 2:17. Min fiende ska se det

och täckas av skam,

hon*7:10honStäder framställdes ofta som kvinnor (jfr Jes 47:1, Upp 17-18). som sade till mig:

"Var är nu Herren din Gud?"

Mina ögon ska se på henne,

hur hon trampas ner

som smuts på gatan.

11 *Jes 26:15, 49:19f, 54:2f, Sak 10:10. En dag ska dina murar byggas upp.

Den dagen ska dina

gränser vidgas.

12 *Ps 72:8, Jes 19:19f, 60:4, 9, Mika 4:1, Sak 10:10. Den dagen ska man komma till dig

från Assur och från Egyptens städer,

från Egypten och ända till floden,

från hav till hav

och från berg till berg.

13 *Jer 25:11, Mika 3:4, 6:13. Men jorden ska bli en ödemark

för sina invånares skull.

Det blir frukten

av deras gärningar.

Bön och lovsång

14 *4 Mos 23:9, 5 Mos 33:28, Jer 50:19. Vakta ditt folk med din stav,

din arvedels hjord

som bor avskild i skogen,

mitt i ett fruktbart land.

Låt den beta i Bashan och i Gilead*7:14Bashan och GileadBördiga områden öster om Jordanfloden som hade tilldelats israeliterna (Jos 13:24f) men sedan förlorats till arameerna (2 Kung 10:33) och assyrierna (2 Kung 15:29).

som under forna dagar.

15 *Ps 78:12f, Jes 11:16, Joel 2:26. Som i de dagar

du drog ut ur Egyptens land

ska jag visa dem underbara ting.

16 *Job 21:5, 29:9, 39:37, Jes 52:15. Hednafolken ska se det och skämmas

med all sin makt.

De ska lägga handen på munnen,

deras öron ska bli döva.

17 *Ps 18:46, 72:9, Jes 49:23. De ska slicka stoftet som ormar,

som markens kräldjur.

Bävande ska de överge sina hålor,

skräckslagna ska de söka

Herren vår Gud.

De ska frukta dig.

18 *2 Mos 15:11, 34:6f, Ps 103:8f, Jer 10:6, Joel 2:13, Apg 10:43. Vem är en Gud som du,

som förlåter skuld*7:18förlåter skuldAnnan översättning: "bär/tar bort skuld" (jfr Joh 1:29 med not).

och inte tillräknar synd

hos dem som är kvar

av din arvedel?

Han håller inte kvar sin vrede

för evigt,

för han har sin glädje i nåd.

19 Han ska förbarma sig över oss igen

och trampa på

våra missgärningar.

Du ska kasta alla deras synder*7:19deras synderAndra handskrifter (så Septuaginta): "våra synder".

i havets djup.

20 *1 Mos 12:2, Ps 89:3. Du ska visa trofasthet mot Jakob

och nåd mot Abraham,

så som du med ed har lovat

våra fäder i forntidens dagar.