1 Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade:

2 *1 Mos 10:11f, 18:20, 19:13, Hos 7:2, Jona 3:2. "Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska*1:2deras ondskaAssyrierna var beryktade för sin grymhet (jfr Jes 10:5f, Nah 3:1). Många av deras reliefer som bevarats till i dag stoltserar med tortyrscener och avhuggna huvuden. har kommit upp inför mitt ansikte." 3 Men Jona bröt upp för att fly till Tarshish, bort från Herrens ansikte. Och han kom ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarshish. Han betalade för resan och gick sedan ombord för att resa med dem till Tarshish, bort från Herrens ansikte.*1:3Jafo … TarshishNuvarande Jaffa, Jerusalems hamnstad (2 Krön 2:16), och troligen Spanien.

4 Men Herren sände en stark vind över havet, och det blev en våldsam storm så att skeppet var nära att krossas. 5 *Apg 27:18f. Sjömännen blev förskräckta och ropade var och en till sin gud, och de vräkte lasten överbord för att lätta skeppet.

Men Jona hade gått ner i skeppets inre och låg där i djup sömn. 6 Då kom skeppets kapten till honom och sade: "Hur kan du sova? Gå upp och ropa till din gud! Kanske ska den guden tänka på oss så att vi inte går under."

7 *Ords 16:33. De sade till varandra: "Kom, vi kastar lott så att vi får veta vem som har dragit den här olyckan över oss." Och när de kastade lott, föll lotten på Jona. 8 Då sade de till honom: "Berätta för oss vem som är orsak till att den här olyckan har drabbat oss. Vad är ditt ärende och varifrån kommer du? Från vilket land är du och vilket folk tillhör du?"

9 Han svarade dem: "Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himlens Gud som har gjort havet och det torra." 10 Då greps männen av stark fruktan och sade till honom: "Vad har du gjort!" Av det han berättade fick männen veta att han flydde bort från Herrens ansikte. 11 Havet stormade mer och mer, och de sade till honom: "Vad ska vi göra med dig så att havet lugnar sig för oss?" 12 Han svarade dem: "Ta och kasta mig i havet, så blir havet lugnt. För jag vet att det är på grund av mig som den här starka stormen har drabbat er."

13 Männen rodde för att komma tillbaka till land, men de kunde inte, för havet stormade allt värre mot dem. 14 Då ropade de till Herren och sade: "Herre, låt oss inte gå under för den här mannens skull och låt inte oskyldigt blod komma över oss, för du, Herre, har handlat efter din vilja." 15 Sedan tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. 16 Och männen greps av stor fruktan för Herren, och de offrade slaktoffer åt Herren och gav löften.

1 *2Rs 14.25;Mt 12.39-41;16.4;Lc 11.29-30,32A palavra de Jeová veio a Jonas, filho de Amitai, dizendo: 2 Levanta-te, vai à *Jn 3.2-3;4.11grande cidade de *Gn 10.11;2Rs 19.36;Is 37.37;Na 1.1;Sf 2.13Nínive *Is 53.1e clama contra ela, porque *Gn 18.20;Os 7.2a sua malícia subiu à minha presença. 3 Jonas, porém, levantou-se para fugir *Sl 139.7,9,10da presença de Jeová, *Is 23.1,6,10;Jr 10.9para Társis. Desceu a *2Cr 2.16;Ed 3.7;At 9.36,43Jope e achou um navio que ia para Társis; pagou, pois, a sua passagem e embarcou nele para ir com eles a Társis da presença de Jeová.

4 Mas *Sl 107.25-28;135.7Jeová lançou no mar um grande vento, e fez-se no mar uma grande tempestade, de sorte que o navio estava em perigo de se fazer em pedaços. 5 Então, os marinheiros tiveram medo, e clamavam cada um *1Rs 18.26ao seu deus, *At 27.18-19,38e alijaram ao mar a carga que estava no navio, para o aliviarem. Jonas, porém, tinha descido ao interior do navio; e, tendo-se deitado, dormia um profundo sono. 6 Chegou-se a ele o piloto e disse-lhe: Que estás fazendo, ó tu que dormes? Levanta-te, *Sl 107.23clama ao teu Deus, a ver se, acaso, *Jn 3.9;2Sm 12.22;Am 5.15Deus se lembrará de nós, para que não pereçamos. 7 Disseram uns aos outros: Vinde, *Js 7.14-18;1Sm 10.20-21;14.41-42;At 1.23-26e deitemos sortes, para sabermos por causa de quem nos acontece este mal. Deitaram, pois, sortes, *Nm 32.23;Pv 16.33e a sorte caiu sobre Jonas. 8 Então, lhe disseram: *Js 7.19;1Sm 14.43Dize-nos: por causa de quem nos acontece este mal. Qual é a tua *Gn 47.3;1Sm 30.13ocupação? Donde vens? Qual é a tua terra? E de que povo és? 9 Respondeu-lhes ele: Eu sou *Gn 14.13;Êx 1.15;2.13hebreu *2Rs 17.25,28,32-33e temo a Jeová, *Ed 1.2;Ne 1.4;Sl 136.26;Dn 2.18Deus do céu, *Ne 9.6;Sl 95.5;146.6que fez o mar e a terra. 10 Então, os homens ficaram possuídos de grande medo e lhe disseram: Que é isso que fizeste? Pois os homens souberam que ele *Jn 1.3;Jó 27.22fugia da presença de Jeová, porque lho havia dito.

11 Disseram-lhe: Que te faremos nós, para que o mar cesse de se levantar contra nós? Pois o mar se ia tornando cada vez mais tempestuoso. 12 Respondeu-lhes: *2Sm 24.17Levantai-me e lançai-me no mar; assim, cessará o mar de se levantar contra vós, porque eu sei que é *1Cr 21.17por minha causa que vos sobreveio esta grande tempestade. 13 Todavia, os homens se esforçavam com os remos para tornar a ganhar a terra; porém *Pv 21.30não podiam, pois o mar se ia tornando cada vez mais tempestuoso contra eles. 14 Por isso, clamaram *Jn 1.16;Sl 107.28a Jeová e disseram: Rogamos-te, Jeová, que não pereçamos por causa da vida deste homem e que não faças cair sobre nós o sangue inocente; pois tu, *Sl 115.3;135.6;Dn 4.34-35Jeová, fizeste como foi do teu agrado. 15 Levantaram, pois, a Jonas e lançaram-no ao mar; e o mar *Sl 65.7;93.3-4;107.29cessou da sua fúria. 16 Então, os homens temeram em extremo a Jeová; ofereceram sacrifícios *1Sm 6.2-5;Dn 4.34-37a Jeová e fizeram *Sl 50.14;66.13-14votos.

17 *Jn 4.6Jeová preparou um grande peixe que tragasse a Jonas, e Jonas esteve no *Mt 12.40ventre do peixe três dias e três noites.