1 Och ta du upp en klagosång för Israels furstar 2 och säg:

Hur var inte din mor en lejoninna

bland lejonen!

Hon låg i mitten av de unga lejonen,

hon fostrade sina ungar.

3 Och hon fostrade en av sina ungar

och han blev ett ungt lejon,

och han lärde sig att fånga bytet,

han slukade människor.

4 När folken samlades mot honom,

fångades han i deras fångstgrop,

och de förde honom med krokar [mot sin vilja, i fångenskap]

till Egyptens land.

[Beskrivningen stämmer in på Jehoaz, se 2 Kung 23:31-34; Jer 22:11-12.]

5 Nu när hon ser att hon blivit besviken och hennes hopp är förlorat,

då tar hon en annan av sina ungar och gör honom till ett ungt lejon.

6 Och han vandrar mitt bland lejonen,

han blir ett ungt lejon

och han lär sig att fånga bytet,

han slukar människor.

7 Han kränkte (kände; låg med) deras änkor

och deras städer ödelägger han,

landet och dess fullhet är öde

från hans rytande.

8 Och folken ropar över honom

runtomkring från provinserna,

och de sprider sitt nät över honom,

han fångas i deras fångstgrop.

9 Och de sätter honom i en bur

med krokar och för honom till Babels kung

och sätter honom i säkert förvar

så att hans röst inte kan höras mer på Israels berg.

10 Din mor var som en vinranka, i ditt blod (din likhet),

planterad vid vatten.

Hon var full av frukt och full av grenar

eftersom det fanns gott om vatten.

11 Och hon hade starka stammar,

till att bli spiror för dem som bär härskarstaven,

och hennes resning var upphöjd

bland de kraftiga grenarna

och hon sågs i sin höghet

med en myckenhet av hennes klängen.

12 Men hon blev uppryckt i raseri,

hon kastades ner till marken

och östanvinden

torkade ut hennes frukt.

Hennes starka stammar bröts av och vissnade,

elden slukade henne.

13 Och nu är hon planterad i öknen

på en torr och törstig mark.

14 Eld har gått ut från grenarna på hennes stam,

den har slukat hennes frukt,

så att det inte finns någon stark stam

som kan bli en härskarstav att råda med.

Detta är en klagosång avsedd för klagan.