1 Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

2 Människobarn säg till Tyros furste (upphöjde; ordagrant: "den som sätter något högt" – hebr. nagid): Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Eftersom ditt hjärta är upphöjt (högmodigt, stolt)

och du har sagt: Jag är en gud (hebr. el),

jag sitter på Guds (Elohims) tron

mitt i havet (ordagrant: i havets hjärta),

trots att du är en människa och inte Gud (El),

likväl ger du ditt hjärta sken av att vara som Guds (Elohims) hjärta.

3 Se, du är visare än Daniel [kan syfta på den bibliske Daniel, se Hes 14:14, eller Daniel i den ugaritiska sagan om Aqhat],

det finns ingen hemlighet som kan döljas för dig.

4 Genom din vishet och din urskiljningsförmåga

har du fått rikedomar

och har fått guld och silver

i din skattkammare.

5 I din stora vishet har du genom din handel

förökat dina rikedomar

och ditt hjärta har blivit upphöjt (högmodigt, stolt)

på grund av din rikedom.

6 Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Eftersom du har inrättat ditt hjärta

som en guds (elohims) hjärta [eftersom du tror du är gud],

7 därför ska jag föra främlingar över dig [syftar troligen på babylonier och Nebukadnessar],

folkslagens fruktade,

och de ska dra sina svärd mot din visdoms skönhet

och de ska skända din glans.

8 De ska föra ner dig i avgrunden

och du ska dö de slagnas död i havets mitt (ordagrant i havets hjärta).

9 Kommer du fortfarande att säga till honom som slår dig:

Jag är en gud?

Men du är en människa och inte Gud (El)

i handen på den som skändar dig.

10 Du ska dö den oomskurnes död

i främlingars hand

för jag har talat förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

11 Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

12 Människobarn sjung en klagosång över Tyros kung och säg till honom: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Du var en fulländad signetring,

full av visdom och fullkomlig (excellent) i skönhet.

13 Du var i Eden

i Guds (Elohims) trädgård,

täckt med alla dyrbara stenar:

[1] Karneol [röd sten – hebr. odem; den första stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17; beskriver Gud i tronrummet, se Upp 4:3.]

[2] Topas [olivgrön, gulaktig; den andra stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17]

och

kalcedon [den sista stenen på andra raden (den sjätte stenen), se 2 Mos 28:18. Det hebreiska ordet kommer från halam som betyder slå ner, bryta sönder; det kan beskriva att det är en hårdare sten, kanske diamant.].

[3] Krysolit [hebr. tarshish; den första stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tionde stenen), se 2 Mos 28:20].

[4] Onyx [den andra stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den elfte stenen), se 2 Mos 28:20]

och

jaspis [den tredje stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tolfte stenen), se 2 Mos 28:20],

[5] Safir [hebr. sapir, från verbet att skriva/berätta; den andra stenen i den andra raden, se 2 Mos 28:18].

[6] Karbunkel [den första stenen i den andra raden i bröstskölden (den fjärde stenen), se 2 Mos 28:18]

och

smaragd [hebr. barqat, från baraq som betyder gnistrande, ljus. Ordet används bara här.].

[Totalt nämns här nio stenar. Mellan tre av dem förekommer ordet "och", vilket grupperar tre av dem tillsammans och tre står fristående. Totalt blir det då sex grupperingar. Flera av stenarna återfinns även i prästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17-20. I Upp 21:19-20 nämns tolv stenar i muren.]

Och fulländade med guld dina tamburiner

och dina pipor,

den dag du skapades var de förberedda.

14 Du var den beskyddande (vaktande, täckande), smorda (hebr. mimshach) keruben

och jag satte dig

så att du bredde ut dig över Guds (Elohims) heliga berg,

du vandrade omkring bland stenarna av eld.

[Två typer av änglar omnämns i Bibeln. Seraferna som finns nära tronen, se Jes 6:2 och keruberna som har fyra vingar och vaktar Guds härlighet, se Hes 1:5; 1 Mos 3:24. Begreppet "heliga berg" var vanligt i den antika världen. Man visualiserade ofta en bergshöjd som gudomens boning. Bergstopparna och himlen knöts samman. Baals hem påstods i den ugaritiska litteraturen vara berget Tsefon (4 Mos 33:7). För israeliterna var de två mest betydelsefulla heliga bergen berget Sinai och tempelberget i Jerusalem.]

15 Du var ren (rituellt ren, perfekt, klanderfri – hebr. tamim) på alla dina vägar

från den dag då du skapades

till dess orättfärdighet blev funnen hos dig.

16 Genom din stora (ditt överflöd av) handel (kommers, köpenskap)

har ditt inre blivit uppfyllt med våld (terror, laglöshet – hebr. chamas)

och du har syndat (missat målet – hebr. chata).

Därför har jag kastat ut dig som vanhelgad (förorenad) från Guds (Elohims) berg

och jag har förgjort dig, du beskyddande (vaktande, täckande) kerub, från mitt ibland stenarna av eld [gnistrande stenar].

17 Ditt hjärta var upplyft (högmodigt, stolt)

på grund av din skönhet,

du har förvrängt (korrumperat) din vishet

med din strålglans (utseendet, det yttre, fasaden).

Jag har kastat dig till marken.

Jag har lagt dig framför kungar så att de kan stirra på dig.

18 I myckenheten av dina synder i din orättfärdiga handel

har du orenat min helgedom.

Därför har jag fört fram en eld från din mitt

som har slukat dig

och gjort dig till aska över marken

i ögonen på alla dem som ser dig.

19 Alla de som känner dig bland folken

ska förfäras över dig,

du har blivit en skräck

och ska aldrig mer finnas (existera).

[Flera tolkningar finns för detta avsnitt (vers 11-19). Den första är att det är en beskrivning av kungen av Tyros, men i djärva och överdrivna termer. Andra identifierar formen som allegori, där en annan verklig eller helt enkelt bekant karaktär (Satan eller en hednisk gud) direkt adresseras, vilket gör kopplingen till kungen av Tyrus mer indirekt eller antydd. Flera av kyrkofäderna ser detta som en redogörelse för Satans fall som antyds på andra håll, se Jes 14:12-17. Hesekiel skulle ha förlitat sig på att hans lyssnare/läsare kände till en sådan berättelse, och de skulle ha förstått jämförelsen mellan Satans fall och kungen av Tyrus fall.]

20 Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

21 Människobarn vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det 22 och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Se jag är emot dig Sidon

och jag ska bli förhärligad i din mitt,

och de ska veta att jag är Herren (Jahveh)

när jag har verkställt domarna i henne

och ska bli helgad i henne.

23 För jag ska sända till henne pest

och blod på hennes gator,

och de skadade ska falla i hennes mitt

genom svärdet över henne på alla sidor,

och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).

24 Och där ska inte längre finnas någon stickande törnbuske mot Israels hus, ingen genomborrande tagg från någon runtomkring dem som föraktade dem, och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

25 Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): När jag har samlat Israels hus från folken bland vilka de är förskingrade och ska bli helgad ibland dem i folkslagens ögon, då ska de bo i sitt eget land som jag gav min tjänare Jakob. 26 Och de ska bo i trygghet där och ska bygga hus och plantera vingårdar, ja de ska bo i trygghet när jag har verkställt domarna över alla dem som har föraktat dem runtomkring dem, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim).