1 HERRENS ord kom till Jona*, Amittais son, och sa: 2 ✝ Bryt upp och gå till Nineve, den stora staden, och predika mot den för deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte. 3 Men Jona bröt upp för att fly till Tarsis, bort från HERRENS ansikte. Och han begav sig ner till Jafo och fann ett skepp som skulle till Tarsis. Så betalade han för resan och gick ombord för att resa med dem till Tarsis, bort från HERRENS ansikte. 4 Men HERREN sände en stark vind över havet, och det blev en så våldsam storm på havet att skeppet var nära att brytas sönder. 5 Då blev sjömännen rädda och ropade var och en till sin gud. Och de kastade lasten som fanns i skeppet i havet för att göra det lättare. Men Jona hade gått ner under däck och låg där i djup sömn. 6 Då kom skeppets kapten till honom och sa till honom: Hur kan du sova? Upp med dig och ropa till din Gud! Kanske den Guden ska tänka på oss så att vi inte går under. 7 Och de sa till varandra: Kom, låt oss kasta lott så att vi får veta för vems skull detta onda har drabbat oss! När de kastade lott föll lotten på Jona. 8 Då sa de till honom: Vi ber dig, berätta för oss vem som är orsaken till att detta onda har drabbat oss. Vilket yrke har du? Och varifrån kommer du? Vilket land är du ifrån? Vilket folk tillhör du? 9 Och han svarade dem: Jag är en hebré, och jag fruktar HERREN, himlens Gud, som har gjort hav och land. 10 Då blev männen mycket förskräckta och sa till honom: Varför har du gjort detta? För männen visste att han flydde bort från HERRENS ansikte, för det hade han berättat för dem. 11 Då sa de till honom: Vad ska vi göra med dig så att havet lugnar sig för oss? För havet brusade och stormade. 12 Och han sa till dem: Lyft upp mig och kasta mig i havet så ska havet lugna sig för er. För jag vet att det är för min skull som denna starka storm har drabbat er. 13 Men männen försökte ändå att ro av alla krafter för att komma tillbaka till land, men de kunde inte, för havet brusade och stormade mot dem. 14 Därför ropade de till HERREN och sa: Vi ber dig, o HERRE, vi ber dig: Låt oss inte gå under för den här mannens liv, och låt inte oskyldigt blod komma över oss, för du, o HERRE, har gjort som det behagade dig. 15 Sedan lyfte de upp Jona och kastade honom i havet. Då upphörde havets raseri. 16 Då greps männen av stor fruktan för HERREN och offrade slaktoffer åt HERREN och gav löften.