Jonas 4

Jonas vrede och Guds godhet.

1 Men detta gjorde Jona mycket missnöjd och han blev mycket vred. 2 ✝4:2 2 Mos 34:6; 4 Mos 14:18; Neh 9:17; Joel 2:13; Ps 86:5; Ps 103:8; Ps 145:8; Och han bad till HERREN och sa: O HERRE, var det inte det jag sa medan jag ännu var i mitt land? Därför försökte jag först fly till Tarsis, för jag visste att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och stor i nåd och som ångrar det onda. 3 Därför, o HERRE, jag ber dig, ta nu mitt liv ifrån mig, för det är bättre för mig att dö än att leva. 4 Då sa HERREN: Har du rätt att vara arg? 5 Och Jona gick ut ur staden och satte sig öster om staden och där gjorde han sig en hydda och satte sig i skuggan under den för att få se hur det skulle gå med staden. 6 Och HERREN Gud lät en ricinbuske växa upp och lät den växa upp över Jona så att den kunde ge skugga åt hans huvud för att befria honom från hans missnöje. Då blev Jona mycket glad över ricinbusken. 7 Men nästa dag i gryningen lät Gud en mask angripa ricinbusken, så att den vissnade ner. 8 Och det hände när solen steg upp att Gud sände en glödhet östanvind. Och solen brände Jonas huvud så att han var nära att svimma. Då önskade han sig döden och sa: Det är bättre för mig att dö än att leva. 9 Och Gud sa till Jona: Har du rätt att vara arg över ricinbusken? Och han svarade: Ja, jag har rätt att vara arg ända in i döden. 10 Då sa HERREN: Du bryr dig om ricinbusken, som du inte har lagt ner något arbete på och inte heller fått att växa, som kom till på en natt och försvann på en natt. 11 Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?