1 ✝ Allt har sin tid, det finns en tid för allt man företar sig under himlen: 2 ✝ Det finns en tid för att födas, en tid för att dö, en tid för att plantera, och en tid för att rycka upp det som är planterat. 3 ✝ Det finns en tid för att dräpa, en tid för att hela, en tid för att bryta ner och en tid för att bygga upp. 4 ✝ Det finns en tid för att gråta, en tid för att skratta, en tid för att klaga, en tid för att dansa. 5 En tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar, en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag, 6 en tid att söka upp, en tid att tappa bort, en tid att bevara, en tid att kasta bort, 7 ✝ en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, 8 ✝ en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred. 9 ✝ Vilken vinst får då arbetaren ut av sin möda? 10 Jag har sett den möda som Gud lagt på människorna att sträva med. 11 ✝ Allt har han gjort skönt för sin tid. Han har även lagt evigheten i deras hjärtan, utan att människan kan fatta det verk som Gud har gjort från början till slut. 12 ✝ Jag insåg att ingenting är bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. 13 ✝ Och också att varje människa borde äta och dricka och njuta av det goda från allt sitt arbete, det är en gåva från Gud. 14 ✝ Jag vet att allt det som Gud gör, det består för evigt. Ingenting kan läggas till det, och inget kan tas från det. Så gör Gud för att man ska frukta inför honom. 15 ✝ Vad som är, det har redan varit, och det som kommer att hända har redan hänt. Och Gud utkräver det som är förflutet. 16 ✝ Ytterligare såg jag under solen, att orättfärdighet rådde på domarsätet och att ogudaktighet var på rättvisans plats. 17 ✝ Då sa jag i mitt hjärta: Gud ska döma både den rättfärdige och den ogudaktige, för då är tiden inne för varje uppsåt och för varje handling. 18 Jag sa i mitt hjärta: Så är det angående människorna att Gud ska pröva dem, för att de ska se att de i sig själva är som djuren. 19 ✝ För det går människorna som det går djuren och det går dem båda lika. Såsom den ene dör så dör den andre. Ja, de andas alla lika och en människa har inget företräde framför ett djur, för allt är förgängligt. 20 ✝ Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av stoft, och alla ska åter bli stoft. 21 ✝ Vem känner människans ande som stiger uppåt och djurens ande som far ner till jorden? 22 ✝ Därför insåg jag att inget är bättre för människan än att hon gläder sig av sitt arbete, för det är hennes lott. För vem kan få henne att se vad som ska ske efter henne?