1 ✝ Ty allt detta har jag begrundat i mitt hjärta, och allt detta har jag insett: att de rättfärdiga och de visa och deras gärningar är i Guds hand. Ingen människa vet vare sig det är kärlek eller hat som väntar, allt ligger framför henne. 2 ✝ Det går dem alla lika, den rättfärdige som den ogudaktige, den gode och rene som den orene, för den som offrar som för den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, och som det går för den som svär en ed så går det för den som fruktar att svära en ed. 3 ✝ Det finns ett ont i allt som sker under solen, att alla får samma öde. Och människornas hjärtan är fulla av ondska, och dårskap finns i deras hjärtan så länge de lever och sedan går de till de döda. 4 Så länge någon lever finns det hopp, för en levande hund är bättre än ett dött lejon. 5 ✝ För de levande vet att de ska dö, men de döda vet ingenting, och de får inte heller mer någon belöning, för minnet av dem är bortglömt. 6 Och deras kärlek, deras hat eller deras avund finns inte mer och de har aldrig mer någon del i allt som sker under solen. 7 ✝ Så gå och ät ditt bröd med glädje, drick ditt vin med gott mod, för Gud godtar nu dina gärningar. 8 Låt dina kläder alltid vara vita och låt inte olja fattas på ditt huvud. 9 ✝ Lev glädjefullt med din hustru som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv som han har gett dig under solen, så länge som ditt förgängliga liv varar, för det är din del i livet och i ditt arbete som du gör under solen. 10 ✝ Allt vad du kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns inget arbete, inga planer, ingen kunskap och ingen visdom. 11 ✝ Jag återvände och såg under solen att det inte är de snabba som vinner löpningen, det är inte de starka som vinner striden, det är inte de visa som får bröd, inte de kloka som blir rika, inte de kunniga som får uppskattning, utan alla är beroende av tid och tillfälle. 12 ✝ För människan känner inte sin tid, lika litet som fiskarna som fångas i olycksnätet och som fåglarna som fastnar i snaran, så blir också människorna snärjda i en ond tid, när den plötsligt drabbar dem. 13 Denna visdom har jag också sett under solen, och den syntes mig stor: 14 Det var en liten stad med få invånare och det kom en mäktig kung mot den som belägrade den och byggde stora belägringsverk mot den. 15 ✝ Därinne fanns en fattig vis man, som med sin vishet räddade staden. Men trots detta var det ingen människa som kom ihåg denne fattige man. 16 ✝ Då sa jag: Visdom är bättre än styrka, men trots detta blir den fattiges vishet föraktad och ingen lyssnar på hans ord. 17 De visas stilla ord blir mer hörda än ropet från en härskare bland dårar. 18 Vishet är bättre än krigsvapen, men en enda syndare fördärvar mycket gott.