1 ✝ Och tänk på din Skapare i din ungdomstid, innan de onda dagarna kommer, och de åren nalkas om vilka du säger: De ger mig ingen glädje. 2 ✝ Innan solen och ljuset och månen och stjärnorna förmörkas och molnen kommer åter efter regnet. 3 ✝ På den tid då husets väktare darrar och de starka männen sviktar och malerskorna slutat mala därför att de har blivit så få, och då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren. 4 Och dörrarna till gatorna stängs, när ljudet från kvarnen dämpas och då man vaknar av fågelsång och sångerskorna sänker rösten. 5 Då man är rädd för en höjd och fruktan finns på vägen, då mandelträdet blomstrar och gräshoppan släpar sig fram och begäret* ska svikta, eftersom människan går till sin eviga boning och de som sörjer går omkring på gatorna, 6 innan silvertråden brister och guldskålen slås sönder, innan krukan krossas vid källan och hjulet går i bitar vid brunnen, 7 ✝ då stoftet vänder åter till jorden det kom ifrån och anden vänder åter till Gud som gav den. 8 ✝ Fåfängligheters fåfänglighet, säger predikaren, allt är fåfänglighet! 9 ✝ Och dessutom, eftersom predikaren var vis, så fortsatte han att förmedla kunskap till folket. Ja, han övervägde, undersökte och satte samman många ordspråk. 10 Predikaren sökte efter att finna de rätta orden och de ord han skrev var rätt och sant. 11 ✝ De visas ord är som oxpikar och som väl islagna spikar av församlingens mästare, som är givna av en enda Herde. 12 För övrigt min son, låt dig förmanas. Det finns ingen ände på att skriva böcker och mycket studerande gör kroppen trött. 13 ✝ Låt oss nu höra huvudsumman av all lärdom: Frukta Gud och håll hans bud, för det är varje människas plikt. 14 ✝ För Gud ska döma alla gärningar, också de fördolda, vare sig det är gott eller ont.