1 ✝ Och när David hade kommit ett litet stycke förbi toppen av berget, se, då kom Siba, Mefibosets tjänare, emot honom med ett par packåsnor lastade med 200 bröd, 100 russinkakor, 100 fruktkakor och en lägel vin. 2 Och kungen sa till Siba: Vad tänker du göra med detta? Och Siba sa: Åsnorna är för kungens husfolk att rida på, brödet och fruktkakorna för tjänarna att äta och vinet ska de som blir utmattade i öknen ha att dricka. 3 ✝ Då sa kungen: Men var är din herres son? Och Siba sa till kungen: Se, han är kvar i Jerusalem, för han tänkte: I dag ska Israels hus ge mig tillbaka min fars rike. 4 Då sa kungen till Siba: Se, allt som tillhör Mefiboset är ditt. Och Siba sa: Jag ber dig ödmjukt att jag må finna nåd i dina ögon, min herre, konung. 5 ✝ Och när kung David hade kommit till Bahurim, se, då kom det ut en man därifrån som var släkt med Sauls hus, som hette Simei, Geras son. Han kom fram och for ut i förbannelser. 6 Och han kastade sten på David och alla kung Davids tjänare, och allt folket och alla hjältarna omgav honom till höger och till vänster. 7 Och Simei sa så här när han förbannade David: Försvinn, försvinn, du blodsman, du onde* man! 8 HERREN har låtit allt blod från Sauls hus komma tillbaka över dig, i vars ställe du har regerat. Och HERREN har gett kungadömet i din son Absaloms hand. Se, din ondska har drabbat dig, för du är en blodsman. 9 ✝ Då sa Abisai, Serujas son, till kungen: Varför ska den där döda hunden få förbanna min herre konungen? Jag ber dig, låt mig gå dit och hugga huvudet av honom. 10 Men kungen sa: Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Låt honom förbanna, för HERREN har sagt till honom: Förbanna David. Vem kan då säga: Varför har du gjort så? 11 Och David sa till Abisai och till alla sina tjänare: Se, min son som har utgått från mitt eget liv söker mitt liv. Hur mycket mer vill inte då denna benjaminit göra det? Låt honom vara och låt honom förbanna, för HERREN har befallt honom det. 12 Det kan hända att HERREN ska se till mitt elände, och att HERREN återgäldar mig med gott för hans förbannelse i dag. 13 Och medan David och hans män gick längs vägen, gick Simei längs sluttningen jämsides med honom och förbannade medan han gick, och kastade stenar och jord på honom. 14 Och kungen och allt folket som var med honom kom fram utmattade och vilade sig där. 15 Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels män, kommit till Jerusalem, och Ahitofel var med honom. 16 Och det hände, när Arkiten Husai, Davids vän, kom till Absalom, att Husai sa till Absalom: Leve kungen! Leve kungen! 17 Och Absalom sa till Husai: Är det så du visar trofasthet mot din vän? Varför har du inte följt med din vän? 18 Och Husai sa till Absalom: Nej, utan den som HERREN och detta folk och alla Israels män har utvalt, honom vill jag tillhöra och hos honom vill jag stanna. 19 Dessutom, vem skulle jag tjäna? Skulle jag inte tjäna inför hans son? Så som jag har tjänat inför din far, så vill jag tjäna inför dig. 20 Sedan sa Absalom till Ahitofel: Ge oss ett råd, vad vi ska göra. 21 ✝ Då sa Ahitofel till Absalom: Gå in till din fars bihustrur, som han har lämnat kvar för att se efter huset. Då får hela Israel höra att du gjort dig avskydd inför din far, och så styrks modet hos alla dem som är med dig. 22 ✝ Då satte man upp ett tält åt Absalom på taket, och Absalom gick in till sin fars bihustrur inför ögonen på hela Israel. 23 Och Ahitofels råd, som han gav på den tiden, var som om man hade frågat om ett ord från Gud. Så var det med alla de råd som Ahitofel gav både åt David och åt Absalom.