1 Sedan uppstod det en hungersnöd under Davids tid som varade tre år i följd. Och David sökte HERRENS ansikte. Och HERREN svarade: Detta sker på grund av Saul och hans blodtörstiga hus, därför att han dödade gibeoniterna. 2 ✝ Då kallade kungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Gibeoniterna var inte israeliter utan en rest av amoreerna. Och Israels barn hade gett dem sin ed, men Saul hade i sin nitälskan för Israels barn och Juda försökt döda dem. 3 Därför sa David till gibeoniterna: Vad ska jag göra för er? Och hur ska jag bringa försoning, så att ni kan välsigna HERRENS arvedel? 4 Och gibeoniterna sa till honom: Vi vill inte ha silver eller guld från Saul eller från hans hus, inte heller ska du döda någon man i Israel för vår skull. Och han sa: Vad ni än säger det ska jag göra för er. 5 Och de svarade kungen: Den man som förgjorde oss och som smidde planer mot oss att vi skulle utrotas och inte finnas kvar någonstans inom Israels gränser, 6 ✝ av hans söner må sju utlämnas till oss, så ska vi hänga upp dem inför HERREN i Sauls Gibea, som HERREN utvalde. Och kungen sa: Jag ska utlämna dem. 7 ✝ Men kungen skonade Mefiboset, son till Sauls son Jonatan, på grund av den ed inför HERREN som de båda hade svurit, mellan David och Sauls son Jonathan. 8 ✝ Och kungen tog de båda sönerna Armoni och Mefiboset, som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, och de fem söner som Mikal, Sauls dotter, hade uppfostrat åt meholatiten Adriel, Barsillais son. 9 Och han överlämnade dem i gibeoniternas händer, och de hängde upp dem på berget inför HERREN, och de föll alla sju på en gång. Och de avrättades under de första skördedagarna, när kornskörden började. 10 Och Rispa, Ajas dotter, tog sin sorgdräkt och bredde ut den åt sig ovanpå klippan, från det att skörden började tills vatten från himlen strömmade ner över dem. Och hon tillät inte himlens fåglar att slå ner på dem om dagen, eller markens vilda djur om natten. 11 Och det blev berättat för David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort. 12 ✝ Då gav sig David i väg och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben från invånarna i Jabes i Gilead. Dessa hade rövat bort dem från torget i Bet-San, där filisteerna hade hängt upp dem den dagen filisteerna hade dödat Saul på Gilboa berg. 13 Och han hämtade upp Sauls och hans son Jonatans ben därifrån, och de samlade ihop benen av dem som hade blivit hängda. 14 Sedan begravde man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i hans far Kis grav. Och de gjorde allt som kungen befallde. Därefter lyssnade Gud till landets bön. 15 Och filisteerna började på nytt krig mot Israel. Och David drog ner med sina tjänare och stred mot filisteerna, och David blev utmattad. 16 Och Jisbo-Benob, som var en av rafaeernas* ättlingar, tänkte då döda David. Han hade en lans som vägde trehundra siklar koppar och han var beväpnad med ett nytt svärd. 17 ✝ Men Abisai, Serujas son, kom honom till undsättning och slog filisteen och dödade honom. Då svor Davids män inför honom och sa: Du får inte mer dra ut med oss i striden, så att du inte släcker Israels lampa. 18 ✝ Därefter blev det åter en strid med filisteerna vid Gob. Husatiten Sibbekai dödade då Saf, som var en av rafaeernas* ättlingar. 19 ✝ Och det blev åter en strid med filisteerna vid Gob, där Elhanan, Jaare-Oregims son, en betlehemit, dödade gatiten Goliats bror, vars spjutskaft liknade en vävbom. 20 Och det blev återigen en strid vid Gat, och där var en storväxt man som hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, tillsammans tjugofyra. Och han var också en ättling till rafaeerna. 21 ✝ Och när han hånade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Simea, Davids bror. 22 Dessa fyra var ättlingar till rafaeerna i Gat, och de föll för Davids hand och för hans tjänares hand.