1 ✝ Och kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. Och David blev starkare och starkare, men Sauls hus blev svagare och svagare. 2 ✝ I Hebron föddes söner åt David. Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel. 3 ✝ Och hans andre var Kilab*, som han fick med Abigail, änkan efter karmeliten Nabal, och den tredje var Absalom, son till Maaka som var dotter till Talmai, kungen i Gesur. 4 Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja, Abitals son. 5 Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes åt David i Hebron. 6 Och det hände, medan det var krig mellan Sauls hus och Davids hus, att Abner stärkte sin ställning i Sauls hus. 7 Och Saul hade en bihustru vid namn Rispa, dotter till Aja. Och Is-Boset sa till Abner: Varför har du gått in till min fars bihustru? 8 Då blev Abner mycket vred över Is-Bosets ord och sa: Är jag ett hundhuvud, som mot Juda i dag visar godhet mot din far Sauls hus, mot hans bröder och mot hans vänner, och inte har utlämnat dig i Davids hand? Och så anklagar du mig i dag för en synd med denna kvinna. 9 Må Gud göra så med Abner och ännu mer, om jag inte gör så med David som HERREN med ed har lovat honom, 10 att låta kungadömet tas från Sauls hus och upprätta Davids tron över Israel och Juda, från Dan ända till Beer-Seba. 11 Då kunde han inte säga ett ord mer till Abner av rädsla för honom. 12 Och Abner skickade sändebud till David på hans vägnar och lät säga: Vem tillhör landet? Och sa vidare: Slut förbund med mig och se, min hand ska vara med dig att få över hela Israel på din sida. 13 David svarade: Bra! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak kräver jag av dig och det är: Du får inte träda fram inför mitt ansikte förrän du tar med dig Mikal, Sauls dotter, när du kommer för att träda fram inför mitt ansikte. 14 ✝ Därefter skickade David sändebud till Is-Boset, Sauls son, och lät säga: Ge mig min hustru Mikal, som jag har trolovat mig med för 100 filisteers förhudar. 15 ✝ Då sände Is-Boset bud och lät hämta henne från hennes man, Paltiel, Lais son. 16 Men hennes man gick med henne och följde efter henne gråtande fram till Bahurim. Då sa Abner till honom: Gå hem igen. Då vände han tillbaka. 17 Abner hade talat med de äldste i Israel och sagt: Sedan lång tid har ni försökt att få David till kung över er. 18 Låt det nu ske, för HERREN har talat om David och sagt: Genom min tjänare Davids hand ska jag frälsa mitt folk Israel från filisteernas hand och från alla deras fienders hand. 19 Och Abner talade också så att benjaminiterna hörde. Därefter gick även Abner till Hebron för att berätta så att David fick höra allt som Israel och hela Benjamins hus hade godtagit. 20 Och Abner kom till David i Hebron, med tjugo män som var med honom. Och David ordnade en fest för Abner och de män som var med honom. 21 Abner sa till David: Jag vill bryta upp och ge mig av och samla hela Israel till min herre kungen, för att de må sluta förbund med dig, så att du kan regera över allt vad ditt hjärta önskar. Då lät David Abner gå, och han gav sig av i frid. 22 Och se, Davids tjänare och Joab kom tillbaka från ett plundringståg och förde med sig ett stort byte. Men Abner var inte kvar hos David i Hebron, för han hade låtit honom gå, och han hade gett sig av i frid. 23 När Joab och hela hären som var med honom hade kommit, berättade de för Joab att Abner, Ners son, hade kommit till kungen, som låtit honom gå, och att han hade gett sig av i frid. 24 Då gick Joab in till kungen och sa: Vad har du gjort? Se, Abner kom till dig, varför har du låtit honom gå, och nu har han redan gett sig av? 25 Du känner ju Abner, Ners son, att han kom för att bedra dig och för att utforska dina förehavanden och ta reda på allt du håller på med. 26 Och när Joab hade kommit ut från David, skickade han budbärare efter Abner, som förde honom tillbaka från Sirabrunnen. Men David visste ingenting om detta. 27 ✝ Då Abner kom tillbaka till Hebron, förde Joab honom avsides till mitten av porten för att tala ostört med honom. Men där gav han honom ett dödande hugg under det femte revbenet, så att han dog, för sin bror Asaels blods skull. 28 När David senare fick höra detta, sa han: Jag och mitt kungadöme är för evigt oskyldiga inför HERREN till Abners, Ners sons, blod. 29 ✝ Låt det komma över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Låt det aldrig i Joabs hus saknas någon som har flytning eller spetälska eller som stöder sig på en krycka eller som faller för svärdet eller som saknar bröd. 30 Så dödade Joab och hans bror Abisai Abner, därför att han hade dödat deras bror Asael under striden vid Gibeon. 31 Och David sa till Joab och allt folket som var med honom: Riv sönder era kläder och klä er i säcktyg och sörj över Abner. Och kung David gick själv bakom båren. 32 De begravde Abner i Hebron och kungen brast ut i gråt vid Abners grav, och allt folket grät. 33 Och kungen sjöng en klagosång över Abner och sa: Har Abner dött som en dåre dör? 34 Dina händer var inte bundna, inte heller var dina fötter slagna i bojor. Som en man faller för onda män, så föll du. Och allt folket grät åter över honom. 35 Och när allt folket kom för att förmå David att äta mat medan det ännu var dag, svor David en ed och sa: Så må Gud göra med mig, och ännu mer, om jag smakar bröd eller något annat innan solen går ner. 36 Folket lade märke till detta och det togs väl emot av alla, liksom allt annat kungen gjorde, så togs det väl emot av allt folket. 37 Och allt folket och hela Israel förstod den dagen att kungen inte hade haft någon del i att Abner, Ners son, hade blivit dödad. 38 Och kungen sa till sina tjänare: Förstår ni inte att en furste och en stor man har fallit i Israel i dag? 39 Och jag är svag i dag, trots att jag är smord till kung, och dessa män, Serujas söner, är för hårda för mig. Må HERREN vedergälla den som gör det onda för hans ondska.