2 Samuel 14

Absaloms återkomst och benådning.

1 Och Joab, Serujas son, märkte att kungens hjärta var vänt mot Absalom. 2 Då sände Joab bud till Tekoa och hämtade därifrån en klok kvinna och sa till henne: Jag ber dig, låtsas att du har sorg, tag på dig sorgkläder och smörj dig inte med olja, utan var som en kvinna som har sörjt en död under lång tid. 3 Gå sedan till kungen och tala till honom på detta sätt. Och Joab lade orden i hennes mun. 4 Och när kvinnan från Tekoa talade med kungen, föll hon ner till marken på sitt ansikte och bugade sig och sa: Hjälp, o konung! 5 Då sa kungen till henne: Vad är det som bekymrar dig? Och hon svarade: Sannerligen, jag är en änka, och min man är död. 6 ✝14:6 1 Mos 4:8; Din tjänarinna hade två söner. Och de två kom i slagsmål med varandra ute på marken och det fanns ingen där som kunde skilja dem åt, utan den ene slog ner den andre och dödade honom. 7 ✝14:7 4 Mos 35:19; 5 Mos 19:11-13; Och se, nu har hela släkten rest sig upp mot din tjänarinna och de säger: Utlämna honom som dödade sin bror så att vi får döda honom, för hans brors liv som han dödade, och även göra slut på arvingen. Så vill de släcka den gnista av mig som ännu är kvar och beröva min man både namn och ättlingar på jorden. 8 Då sa kungen till kvinnan: Gå hem. Jag ska ge befallning om dig. 9 Då sa kvinnan från Tekoa till kungen: Min herre, o konung, låt skulden vila på mig och på min fars hus, och kungen och hans tron ska vara utan skuld. 10 Då sa kungen: Om någon säger något till dig, så för honom till mig, så ska han inte ofreda dig mer. 11 ✝14:11 1 Sam 14:45; 1 Kung 1:52; Då sa hon: Jag ber dig, låt kungen komma ihåg HERREN, din Gud, så att du inte låter blodhämnarna förgöra mer, så att de inte förgör min son. Då sa han: Så sant HERREN lever, inte ett hår på din son ska falla till marken. 12 Då sa hon: Jag ber dig, låt din tjänarinna tala ännu ett ord till min herre kungen. Och han sa: Tala. 13 Då sa kvinnan: Varför har du då tänkt något sådant mot Guds folk? För kungen talar om detta som en som själv är skyldig, eftersom kungen inte låter sin förvisade komma hem igen. 14 ✝14:14 Ps 89:48-49; Hes 18:23; Hes 18:32; För vi måste ju dö, och vi är som vatten som spills på marken, som inte kan samlas upp igen. Men Gud tar inte bort livet, utan han tänker ut vad som kan göras, så att den fördrivna inte ska förbli utstött från honom. 15 Nu har jag därför kommit för att tala om detta för min herre kungen, det är därför att folket har gjort mig rädd. Och din tjänarinna tänkte: Jag ska nu tala med kungen, kanske kungen kommer att uppfylla sin tjänarinnas önskan. 16 Ja, kungen ska lyssna, för att rädda sin tjänarinna ur handen på den man som vill utrota både mig och min son från Guds arvedel. 17 ✝14:17 2 Sam 19:27; Och din tjänarinna tänkte: Låt min herre kungens ord vara till tröst. För som en Guds ängel, så är min herre kungen till att skilja mellan gott och ont. Därför ska HERREN, din Gud, vara med dig. 18 Då svarade kungen och sa till kvinnan: Jag ber dig, dölj inte något för mig av det som jag vill fråga dig om. Och kvinnan sa: Må nu min herre kungen tala. 19 Då sa kungen: Är inte Joabs hand med dig i allt detta? Och kvinnan svarade och sa: Så sant din själ lever, min herre konungen, ingen kan vända sig åt höger eller åt vänster från det som min herre kungen har talat. För din tjänare Joab, han befallde mig och han lade alla dessa ord i din tjänarinnas mun. 20 För att åstadkomma denna förändring har din tjänare Joab gjort detta, och min herre är vis, som en Guds ängel i vishet och vet allt som sker på jorden. 21 Då sa kungen till Joab: Se, jag har nu beviljat detta. Gå därför och hämta tillbaka den unge mannen Absalom. 22 Då föll Joab ner med ansiktet mot marken och bugade sig och tackade kungen, och Joab sa: I dag vet din tjänare att jag har funnit nåd inför dina ögon, min herre, o konung, genom att konungen har uppfyllt sin tjänares önskan. 23 ✝14:23 2 Sam 13:37-38; Och Joab steg upp och begav sig till Gesur och förde Absalom till Jerusalem. 24 Men kungen sa: Låt honom bege sig till sitt hus, han får inte komma inför mitt ansikte. Så Absalom återvände till sitt eget hus, men kom inte inför kungens ansikte. 25 I hela Israel fanns ingen som prisades så mycket för sin skönhet som Absalom, från fötterna till huvudet fanns inget fel på honom. 26 Och när han klippte håret på sitt huvud – för det var i slutet av varje år som han klippte det eftersom håret blev för tungt för honom, därför klippte han det - så vägde håret 200 siklar efter kungsvikt. 27 Åt Absalom föddes tre söner och en dotter som fick namnet Tamar. Hon var en vacker kvinna. 28 Och Absalom bodde två hela år i Jerusalem utan att få komma inför kungens ansikte. 29 Därför sände Absalom bud efter Joab, för att han skulle skicka honom till kungen. Men han ville inte komma till honom. Och när han sände bud på nytt en andra gång, ville han inte komma då heller. 30 Då sa han till sina tjänare: Se, Joabs åker ligger nära min, och han har korn där. Gå och sätt eld på den. Och Absaloms tjänare satte eld på åkern. 31 Då steg Joab upp och gick hem till Absalom och sa till honom: Varför har dina tjänare satt eld på min åker? 32 Och Absalom svarade Joab: Se, jag sände bud till dig och lät säga: Kom hit så att jag kan sända dig till kungen för att fråga: Varför skulle jag komma hem från Gesur? Det hade varit bättre om jag hade stannat kvar där. Låt mig därför nu få se kungens ansikte, men om det finns någon skuld hos mig, så får han döda mig. 33 Då gick Joab till kungen och berättade det för honom. Och när han hade kallat på Absalom, kom han till kungen och föll ner för honom på sitt ansikte och bugade sig till marken inför kungen. Och kungen kysste Absalom.