1 ✝ Och HERRENS vrede upptändes återigen mot Israel, och han uppeggade David mot dem till att säga: Gå och räkna Israel och Juda. 2 För kungen sa till Joab, befälhavaren för hären, som var med honom: Res nu igenom alla Israels stammar, från Dan ända till Beer-Seba, och räkna folket, så att jag får veta folkets antal. 3 Och Joab sa till kungen: Må HERREN, din Gud, föröka detta folk hundrafalt mer än vad det är, och må min herre konungen få se det med egna ögon. Men varför önskar min herre konungen detta? 4 Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna drog ut från kungens åsyn för att räkna folket i Israel. 5 ✝ Och de gick över Jordan och slog läger vid Aroer, på högra sidan om staden, mitt i Gads dal och åt Jaeser till. 6 ✝ Sedan kom de till Gilead och Tatim-Hodsis land. Sedan kom de till Dan-Jaan och runt omkring mot Sidon. 7 Därefter kom de till Tyrus fästning och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till södra Juda, ända till Beer-Seba. 8 Sedan de hade rest igenom hela landet, kom de tillbaka till Jerusalem efter nio månader och tjugo dagar. 9 Och Joab överlämnade summan av folkets antal till kungen, och det fanns i Israel 800 000 vapenföra män som drog svärdet, och Juda män var 500 000 män. 10 ✝ Men Davids samvete slog honom sedan han hade räknat folket. Och David sa till HERREN: Jag har syndat svårt genom det jag har gjort, men nu, jag ber dig, o HERRE, ta bort din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt. 11 ✝ När David steg upp på morgonen, kom HERRENS ord till profeten Gad, Davids siare, han sa: 12 Gå och säg till David: Så säger HERREN: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem, så att jag kan göra det mot dig. 13 ✝ Då kom Gad till David och meddelade honom detta och sa till honom: Ska sju år av hungersnöd komma till dig i ditt land? Eller vill du fly i tre månader för dina fiender, medan de förföljer dig? Eller att det är tre dagars pest i ditt land? Rådgör nu och se vilket svar jag ska ta med mig tillbaka till honom som har sänt mig. 14 Då sa David till Gad. Jag är i stor vånda. Men låt oss då falla i HERRENS hand, för hans barmhärtighet är stor, men låt mig inte falla i människors hand. 15 ✝ Och HERREN sände en pest över Israel från morgonen till den bestämda tiden, och där dog av folket från Dan ända till Beer-Seba 70 000 män. 16 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade HERREN det onda och sa till ängeln som fördärvade folket: Det är nog! Håll nu din hand tillbaka. Och HERRENS ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 ✝ Men när David fick se ängeln som slog folket talade han till HERREN och sa: Se, jag har syndat, och jag har gjort orätt. Men dessa får, vad har de gjort? Jag ber dig, låt din hand vara emot mig och emot min fars hus. 18 Och Gad kom till David samma dag och sa till honom: Gå upp och res ett altare åt HERREN på jebusiten Araunas tröskplats. 19 Och David drog upp, enligt Gads ord, så som HERREN hade befallt. 20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma mot honom, gick Arauna ut och bugade sig inför kungen med ansiktet mot marken. 21 Och Arauna sa: Varför kommer min herre konungen till sin tjänare? Och David svarade: För att köpa tröskplatsen av dig och bygga ett altare åt HERREN, så att plågan upphör bland folket. 22 Men Arauna sa till David: Låt min herre konungen ta och offra vad du finner för gott. Se, här finns oxar till brännoffer, och tröskredskap och oxarnas ok till ved. 23 Allt detta, o konung, har Arauna gett åt konungen. Och Arauna sa till kungen: Må HERREN, din Gud, ta emot dig. 24 Då sa kungen till Arauna: Nej, utan jag vill sannerligen köpa det av dig för ett pris. Inte heller ska jag offra brännoffer åt HERREN min Gud med det som inte har kostat mig något. Så köpte David tröskplatsen och oxarna för femtio* siklar silver. 25 Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer och tackoffer. Och HERREN hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.