1 ✝ Och David sa: Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus, som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull? 2 Och i Sauls hus fanns en tjänare som hette Siba. Och när de hade kallat honom till David, sa kungen till honom: Är du Siba? Och han svarade: Jag är din tjänare. 3 ✝ Och kungen frågade: Finns det inte någon kvar av Sauls hus som jag kan visa Guds godhet mot? Och Siba sa till kungen: Det finns fortfarande kvar en son till Jonatan, som är förlamad i fötterna. 4 Då sa kungen till honom: Var finns han? Då sa Siba till kungen: Han är i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar. 5 Då sände kung David och lät hämta honom från Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar. 6 När nu Mefiboset, Jonatans son, Sauls son, kom till David, föll han ner på sitt ansikte och bugade sig. Då sa David: Mefiboset. Och han svarade: Här är din tjänare. 7 Då sa David till honom: Var inte rädd, för jag ska sannerligen visa godhet mot dig för din far Jonatans skull. Och jag ska ge tillbaka till dig all mark din farfar Saul hade, och du ska alltid äta vid mitt bord. 8 ✝ Då bugade han sig och sa: Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund som jag? 9 Sedan kallade kungen till sig Sauls tjänare Siba och sa till honom: Allt vad Saul och hela hans hus ägde har jag gett åt din herres son. 10 Du med dina söner och dina tjänare ska därför bruka jorden åt honom och inbärga skörden, för att din herres son ska ha bröd att äta. Men Mefiboset, din herres son, ska alltid äta vid mitt bord. Och Siba hade femton söner och tjugo tjänare. 11 Då sa Siba till kungen: Allt vad min herre kungen har befallt sin tjänare, det ska din tjänare göra. Men Mefiboset, sa kungen, han ska äta vid mitt bord som en av kungens söner. 12 Och Mefiboset hade en liten son som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus var tjänare åt Mefiboset. 13 Och Mefiboset bodde i Jerusalem, eftersom han alltid åt vid kungens bord, och han var lam i båda sina fötter.