1 ✝ Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon blev förälskad i henne. 2 Och Amnon var så ansatt att han blev sjuk på grund av sin syster Tamar, för hon var en jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne. 3 ✝ Men Amnon hade en vän som hette Jonadab, son till Davids bror Sima. Jonadab var en mycket slug man. 4 Och han sa till honom: Varför ser du så tärd ut dag efter dag, du kungens son? Vill du inte berätta för mig? Och Amnon sa till honom: Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster. 5 Och Jonadab sa till honom: Lägg dig på din säng och spela sjuk. Och när din far kommer för att besöka dig, så säg till honom: Jag ber dig, låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt henne tillaga maten inför mina ögon så att jag kan se det och äta den ur hennes hand. 6 Då lade sig Amnon till sängs och låtsades vara sjuk. Och när kungen kom för att besöka honom, sa Amnon till kungen: Jag ber dig, låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor inför mina ögon, så att jag kan få äta dem ur hennes hand. 7 Då sände David bud hem till Tamar och lät säga: Gå nu till din bror Amnons hus och laga till mat åt honom. 8 Då gick Tamar till sin bror Amnons hus, där han låg till sängs. Och hon tog deg och knådade den och gjorde kakor inför hans ögon och gräddade kakorna. 9 Därefter tog hon en panna och lade upp dem framför honom. Men han vägrade att äta. Och Amnon sa: Alla ska gå ut härifrån. Då gick alla ut därifrån. 10 Då sa Amnon till Tamar: Bär maten hit in till kammaren, så att jag får äta ur din hand. Då tog Tamar kakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror Amnon. 11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, tog han tag i henne och sa: Kom och ligg med mig, min syster. 12 ✝ Men hon svarade honom: Nej, min bror, kränk mig inte, för något sådant får inte ske i Israel. Gör inte en sådan galenskap! 13 Och jag, vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle betraktas som en dåre i Israel. Därför ber jag dig nu, tala med kungen, för han ska inte neka dig att få mig. 14 Men han ville inte lyssna på det hon sa, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne. 15 Därefter greps Amnon av ett mycket starkt hat till henne, så att det hat som han hatade henne med var större än den kärlek som han hade älskat henne med. Och Amnon sa till henne: Upp med dig och ge dig av! 16 Då sa hon till honom: Det finns ingen orsak till denna ondska. Att förskjuta mig är värre än det andra som du begått mot mig. Men han ville inte lyssna på henne, 17 utan kallade på sin tjänare som tjänade honom och sa: Driv ut denna kvinna härifrån och regla dörren efter henne! 18 Och hon hade en klädsel i olika färger på sig, för sådana kläder hade kungens döttrar på sig som var jungfrur. Då förde hans tjänare ut henne och låste dörren efter henne. 19 ✝ Då strödde Tamar aska på sitt huvud, rev sönder sin brokiga klädnad som hon hade på sig, lade handen på sitt huvud och grät högljutt medan hon gick. 20 Då sa hennes bror Absalom till henne: Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Var nu tyst om det här, min syster. Han är ju din bror. Lägg inte denna sak på ditt hjärta. Så stannade Tamar kvar i sin bror Absaloms hus och var förkrossad. 21 Men när kung David fick höra om allt detta blev han mycket vred. 22 Och Absalom sa inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont, för Absalom hatade Amnon för att han hade kränkt hans syster Tamar. 23 Och det skedde två år senare att Absalom hade fårklippning i Baal-Hasor, som ligger vid Efraim. Och Absalom bjöd in alla kungens söner. 24 Och Absalom gick till kungen och sa: Se, din tjänare ska nu ha fårklippning. Jag ber dig, låt kungen och hans tjänare följa med din tjänare. 25 Men kungen sa till Absalom: Nej, min son. Vi kan inte alla gå med nu, för då skulle vi bli dig till besvär. Och han bad honom enträget, men han ville inte gå utan välsignade honom. 26 Då sa Absalom: Om inte, så ber jag dig, låt min bror Amnon följa med oss. Och kungen sa till honom: Varför skulle han följa med dig? 27 Men Absalom bad honom så enträget att han lät Amnon och alla de andra kungasönerna följa med honom. 28 Och Absalom befallde sina tjänare och sa: Lägg märke till när Amnons hjärta blir glatt av vinet. När jag då säger till er: Hugg ner Amnon, ska ni döda honom. Var inte rädda. Har inte jag gett er befallningen? Var modiga och tappra. 29 Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då bröt alla kungens söner upp, var och en satte sig på sin mulåsna och flydde. 30 Medan de ännu var på väg nådde ett rykte David som sa att Absalom hade huggit ner alla kungens söner och att inte en enda av dem fanns kvar. 31 Då steg kungen upp och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder. 32 Men Jonadab, son till Davids bror Sima, tog till orda och sa: Min herre får inte tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för det är bara Amnon som är död. För på Absaloms befallning har detta blivit bestämt från den dag då han våldtog hans syster Tamar. 33 Lägg därför inte nu min herre kungen sådant på hjärtat och tro att alla kungens söner är döda. Det är bara Amnon som är död. 34 Men Absalom flydde. Och den unge mannen som höll vakt lyfte blicken och tittade, och fick se att det kom mycket folk från vägen bakom honom nerför bergssluttningen. 35 Då sa Jonadab till kungen: Se, det är kungens söner som kommer. Det blev som din tjänare sa. 36 Och det hände, så snart han hade slutat tala, se, då kom kungasönerna in och de brast ut i gråt. Och även kungen och alla hans tjänare grät mycket. 37 Och Absalom flydde och begav sig till Talmai, Ammihurs son, kungen i Gesur. Och David sörjde sin son varje dag. 38 Så flydde Absalom och begav sig till Gesur, och stannade där i tre år. 39 Och kung David längtade efter att få bege sig till Absalom, för han hade blivit tröstad i sin sorg över att Amnon var död.