1 ✝ Och David riktade orden i denna sång till HERREN på den dag då HERREN hade räddat honom ur alla hans fienders hand och ur Sauls hand: 2 Och han sa: HERREN, är min klippa, min borg och min räddare. 3 ✝ Gud är min klippa, på honom förtröstar jag. Han är min sköld och mitt frälsningshorn, mitt värn och min tillflykt. Min frälsare, du räddar mig undan våldet. 4 Jag åkallar HERREN, som är värdig att prisas, och jag ska bli räddad från mina fiender. 5 ✝ Ty dödens vågor omgav mig, de ogudaktigas strömmar förskräckte mig. 6 Dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror mötte mig. 7 ✝ I min nöd åkallade jag HERREN, till min Gud ropade jag, och han hörde min röst från sitt tempel, och mitt rop nådde hans öron. 8 Då skakade jorden och bävade, himlens grundvalar darrade och skakade, för han var vred. 9 ✝ Rök steg upp från hans näsa, förtärande eld från hans mun, glödande kol flammade fram från honom. 10 Han sänkte himlen och steg ner, och mörker var under hans fötter. 11 Och han for på keruben och flög, och han syntes på vindens vingar. 12 ✝ Han gjorde mörker till hyddor som omslöt honom, vattenmassor och tjocka moln på himlen. 13 Ur glansen framför honom flammade glödande kol. 14 ✝ HERREN dundrade från himlen, och den Högste lät höra sin röst. 15 ✝ Han sköt pilar och skingrade dem, blixtar och förvirrade dem. 16 Och havets bäddar kom i dagen, jordens grundvalar blev synliga, genom HERRENS tillrättavisning, genom andedräkten som blåste från hans näsa. 17 ✝ Han sände från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. 18 ✝ Han räddade mig från min starke fiende, och från dem som hatade mig, för de var för starka för mig. 19 De mötte mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. 20 Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig, för han hade behag till mig. 21 ✝ HERREN belönade mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet har han återgäldat mig. 22 För jag har hållit mig på HERRENS vägar, och har inte ogudaktigt avvikit från min Gud. 23 För alla hans domslut hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag inte vika ifrån mig. 24 ✝ Jag var också rättrådig inför honom och har hållit mig borta från min missgärning. 25 ✝ Därför har HERREN lönat mig efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon. 26 Mot den barmhärtige visar du dig barmhärtig, och mot den rättrådige visar du dig rättrådig. 27 ✝ Den rene möter du med renhet, men mot den falske visar du dig vrång. 28 ✝ Det lidande folket frälser du, men dina ögon är på de stolta, så att du kan ta ner dem. 29 ✝ Ty du, HERRE, är min lampa, och HERREN ska lysa upp mitt mörker. 30 ✝ För med dig har jag sprungit mot en trupp, med min Gud har jag stormat över en mur. 31 ✝ Guds väg är fullkomlig. HERRENS ord är rent. Han är en sköld för alla som förtröstar på honom. 32 ✝ Ty vem är Gud förutom HERREN? Och vem är en klippa utom vår Gud? 33 Gud är min styrka och kraft, och han gör min väg fullkomlig. 34 ✝ Han gör mina fötter likt hjortars fötter och ställer mig på mina höjder. 35 ✝ Han lär mina händer att strida, och mina armar att spänna en kopparbåge. 36 ✝ Du har också gett mig din frälsnings sköld, och ditt saktmod har gjort mig stor. 37 ✝ Du gjorde plats för mina steg under mig, så att mina fötter inte snavade. 38 Jag har förföljt mina fiender och förintat dem, och vände inte om förrän jag hade gjort slut på dem. 39 Och jag har utplånat dem och sårat dem, så att de inte kunde resa sig, ja, de har fallit under mina fötter. 40 För du har rustat mig med styrka för striden, och de som reste sig mot mig har du kuvat under mig. 41 ✝ Du fick också mina fiender att vända mig ryggen, för att jag skulle förgöra dem som hatar mig. 42 De såg sig omkring, men där fanns ingen räddare, även efter HERREN, men han svarade dem inte. 43 Sedan stötte jag sönder dem till stoft på marken, jag stampade på dem som smuts på gatan och spred ut dem. 44 Du har också räddat mig från mitt folks strider, du har bevarat mig till att vara huvud för hedningarna, ett folk som jag inte kände ska tjäna mig. 45 ✝ Främlingar ska underkasta sig mig, så snart de hör ska de lyda mig. 46 Främlingar ska tyna bort och bävande lämna sina fästen. 47 HERREN lever, och lovad vare min klippa, och upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa. 48 Det är Gud som har gett mig hämnd och lagt folken under mig. 49 Och som har fört mig ut från mina fiender. Du har också upphöjt mig över dem som reste sig mot mig, och du har räddat mig från den våldsamma mannen. 50 ✝ Därför vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. 51 ✝ Han är frälsningens torn för sin kung och visar nåd mot sin smorde, mot David och hans säd för evigt.