1 ✝ Och det skedde, när alla amoreernas kungar som bodde på den västra sidan av Jordan och alla kananeernas kungar som bodde vid havet hörde att HERREN hade låtit Jordans vatten torka ut framför Israels barn tills vi hade gått över, blev deras hjärtan förskräckta, och det fanns inget mod kvar längre hos dem på grund av Israels barn. 2 ✝ Vid den tiden sa HERREN till Josua: Gör dig vassa knivar och omskär Israels barn en andra gång. 3 Då gjorde Josua vassa knivar åt sig och omskar Israels barn vid Förhudskullen. 4 Och detta var orsaken till varför Josua omskar dem: Allt folket som dragit ut från Egypten som var män, alla stridsdugliga män, hade dött på vägen genom öknen efter att de hade dragit ut från Egypten. 5 För allt folket som drog ut var omskuret, men allt folket som hade fötts i öknen under vägen, efter att de dragit ut från Egypten, var inte omskuret. 6 ✝ För Israels barn vandrade i fyrtio år i öknen, tills alla stridsdugliga män av folket som hade dragit ut ur Egypten var döda, därför att de inte lydde HERRENS röst. Därför svor HERREN att han inte skulle låta dem få se det land som HERREN med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. 7 Och deras barn, som han lät komma i deras ställe, dem omskar Josua. För de var oomskurna, eftersom de inte hade blivit omskurna på vägen. 8 Och det skedde, när allt folket var omskuret, att de stannade kvar på sin plats i lägret tills de var läkta. 9 Och HERREN sa till Josua: I dag har jag vältrat bort* Egyptens skam från er. Därför fick platsen namnet Gilgal, som den heter än i dag. 10 ✝ Och medan Israels barn var lägrade i Gilgal, höll de påsk på kvällen den fjortonde dagen i månaden på Jerikos hedmarker. 11 ✝ Och dagen efter påsk, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd. 12 ✝ Och mannat upphörde dagen därpå, efter att de hade ätit av landets säd, och Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan. 13 ✝ Och det skedde, när Josua var vid Jeriko, att han lyfte blicken och tittade, och se, en man stod framför honom och hade ett draget svärd i sin hand. Josua gick fram till honom och sa till honom: Är du med oss eller med våra motståndare? 14 ✝ Då sa han: Nej, utan som furste över HERRENS här har jag nu kommit. Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte och tillbad och sa till honom: Vad säger min herre till sin tjänare? 15 ✝ Och fursten över HERRENS här sa till Josua: Ta skorna av dina fötter, för platsen som du står på är helig. Och Josua gjorde så.