1 ✝ Och det skedde i kung Hiskias fjortonde regeringsår, att den assyriske kungen Sanherib gick till anfall mot alla befästa städer i Juda och intog dem. 2 ✝ Och Assyriens kung sände Rab-Sake från Lakis med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Och han stannade vid den övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet. 3 ✝ Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Sebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom. 4 Då sa Rab-Sake till dem: Säg nu till kung Hiskia: Så säger den store kungen, kungen av Assyrien: Vad är det för stöd som du sätter sådan tilltro till? 5 Jag säger dig: Det är bara tomma ord när du säger att du har råd och styrka att föra krig. Vem förtröstar du nu på, eftersom du gör uppror mot mig? 6 ✝ Se, du förtröstar på Egypten, på den brutna rörstaven som tränger in i handen och genomborrar den när man stöder sig på den. Så är det med farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. 7 Men om du säger till mig: Vi förtröstar på HERREN vår Gud. Är det inte han vars offerhöjder och altaren Hiskia har avskaffat och sagt till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe*? 8 Därför ber jag er nu, avge era löften till min herre, Assyriens kung, så ska jag ge er två tusen hästar, om du kan skaffa ryttare till dem. 9 Hur skulle du ens kunna göra motstånd emot en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten angående vagnar och ryttare! 10 Och har jag nu utan HERREN dragit upp mot detta land för att förgöra det? HERREN sa till mig: Dra upp mot detta land och förgör det! 11 Då sa Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: Jag ber dig, tala till dina tjänare på arameiska*, för vi förstår det. Och tala inte till oss på judarnas språk inför folket som sitter på muren och hör på. 12 Men Rab-Sake svarade: Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för att de ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin med er? 13 Därefter ställde sig Rab-Sake och ropade med hög röst på judarnas språk och sa: Hör ni orden från den store kungen, kungen av Assyrien! 14 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kommer inte att kunna rädda er. 15 Låt inte Hiskia övertala er att förtrösta på HERREN, när han säger: HERREN ska sannerligen rädda oss, denna stad ska inte överlämnas i den assyriske kungens hand. 16 ✝ Lyssna inte på Hiskia, för så säger Kungen av Assyrien: Gör fred med mig och kom ut till mig. Då ska var och en få äta av sitt vinträd och var och en av sitt fikonträd och var och en ska få dricka vatten ur sin egen brunn, 17 tills jag kommer och för bort er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18 ✝ Låt inte Hiskia förleda er när han säger: HERREN kommer att rädda oss. Har någon av de andra ländernas gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 19 ✝ Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvaims gudar? Och har de räddat Samaria ur min hand? 20 Vem bland alla dessa länders gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då HERREN kunna rädda Jerusalem ur min hand? 21 Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungen hade gett denna befallning och sagt: Svara honom inte. 22 Då gick Eljakim, Hilkias son, som var överförvaltare, och skrivaren Sebna och kanslern Joa, Asafs son, till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.