1 ✝ Så säger HERREN: Var är er mors skilsmässobrev, som jag försköt henne med? Eller till vilken av mina fordringsägare är det jag har sålt er? Se, på grund av era missgärningar har ni sålt er själva, och för era överträdelsers skull har er mor blivit förskjuten. 2 ✝ Varför var ingen där när jag kom? Varför svarade ingen när jag ropade? Är min arm för kort för att friköpa*, eller har jag ingen kraft till att rädda? Se, genom min tillsägelse torkar jag ut havet och gör strömmar till öken. Deras fisk stinker, eftersom det inte finns något vatten, och de dör av törst. 3 ✝ Jag klär himlarna i mörker och höljer dem i sorgdräkt. 4 Herren GUD har gett mig de lärdas tunga, för att jag ska veta hur man talar ett ord i rättan tid till den som är trött. Varje morgon väcker han mitt öra till att lyssna på lärjungars vis. 5 Herren GUD har öppnat mitt öra, och jag har inte varit upprorisk och inte dragit mig undan. 6 ✝ Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig och mina kinder åt dem som ryckte mig i skägget. Jag gömde inte mitt ansikte för hån och spott.* 7 För Herren GUD ska hjälpa mig. Därför ska jag inte komma på skam, därför gjorde jag mitt ansikte hårt som flinta och visste att jag inte kommer att bli sviken. 8 ✝ Han som rättfärdigar mig är nära. Vem vill gå till rätta med mig? Låt oss träda fram tillsammans. Vem är min motpart? Låt honom komma fram till mig. 9 ✝ Se, Herren GUD ska hjälpa mig. Vem är han som kan fördöma mig? Se, de ska alla slitas ut som ett klädesplagg, mal ska förtära dem. 10 Vem bland er är det som fruktar HERREN, så att han lyder hans tjänares röst, som vandrar i mörker och inte har något ljus? Låt honom förtrösta på HERRENS namn och förlita sig på sin Gud. 11 ✝ Se, alla ni som tänder eld och som omger er med brinnande facklor, vandra i ljuset av er egen eld, och bland de brinnande facklor som ni har tänt. Från min hand ska detta drabba er, och ni ska ligga ner i smärta.