1 ✝ Stig ner och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babylon! Sätt dig på marken, utan tron, du kaldeernas dotter, för du kommer inte mer att kallas den bortskämda och den fina. 2 ✝ Ta kvarnen och mal mjöl, ta av din slöja, lyft upp släpet, blotta benen, vada över strömmarna. 3 ✝ Din nakenhet ska blottas och din skam ska bli sedd. Jag ska ta hämnd, utan hänsyn till någon människas förbön. 4 ✝ Vår förlossares namn är HERREN Sebaot, Israels Helige! 5 Sitt tyst och dra dig undan i mörkret, du kaldeernas dotter, för du ska inte mer kallas kungarikenas drottning. 6 ✝ Jag var vred på mitt folk, jag vanhelgade min arvedel och gav dem i din hand. Du visade dem ingen barmhärtighet, över de gamla lät du ditt ok vara mycket tungt. 7 ✝ Och du sa: Jag ska vara drottning för evigt. Så du tog dig inte i akt och tänkte inte på slutet. 8 Därför, hör nu detta, du som lever i vällust, som sitter så tryggt och som säger i ditt hjärta: Jag och ingen annan! Jag ska inte bli änka, inte heller ska jag känna till förlust av barn. 9 ✝ Men bådadera ska drabba dig på ett ögonblick, på en och samma dag, förlust av barn och änkestånd. I fullt mått ska de komma över dig, för dina många trollkonsters skull och på grund av dina många besvärjelser. 10 För du litade på din ondska och sa: Ingen ser mig. Din vishet och din kunskap förledde dig, och du sa i ditt hjärta: Jag och ingen annan. 11 Därför ska det onda komma över dig. Du ska inte veta varifrån det kommer. Och förödelse ska falla över dig som du inte kan avvärja. Och plötsligt ska ödeläggelse drabba dig som du inte kunnat förutse. 12 Fortsätt då med dina besvärjelser och med dina många trolldomskonster, som du har bemödat dig med sedan din ungdom. Kanske kan du dra nytta av det, kanske du kan segra? 13 Du har tröttat ut dig med dina många rådslag. Låt nu astrologerna, stjärntydarna och de som spår för varje månad, träda fram och rädda dig från det som ska komma över dig. 14 ✝ Se, de ska vara som strå som bränns upp i eld. De ska inte kunna rädda sina liv ur lågornas våld. Det kommer inte att finnas någon koleld att värma sig vid, eller brasa att sitta vid. 15 Så ska det gå med dem som du har bemödat dig med, de som du handlat med sedan din ungdom. De ska irra bort, var och en åt sitt håll, ingen ska rädda dig.