1 ✝ Ve över Ariel, Ariel, staden, där David slog upp sitt läger! Lägg år till år, låt högtiderna göra sitt omlopp.* 2 Likväl ska jag ansätta Ariel, och där ska vara sorg och klagan, och den ska vara för mig som Ariel. 3 ✝ Jag ska slå läger runt omkring dig, omringa dig med belägringsvallar och resa upp bålverk mot dig. 4 Du ska störtas ner, och ska tala nerifrån marken. Och ditt tal nerifrån stoftet ska vara lågmält, och din röst ska vara som en andebesvärjares ifrån marken, och ur stoftet ska du viska fram dina ord. 5 ✝ Och dina många fiender ska bli som fint damm, och de skräckinjagandes stora skara ska bli som agnar som far bort, ja, det ska ske plötsligt, i ett ögonblick. 6 ✝ Du ska bli straffad av HERREN Sebaot med åskdunder, och jordbävning, och ett väldigt dån, med storm och oväder, och med flammor av förtärande eld. 7 Och skaran av alla de nationer som strider mot Ariel, ja, alla de som strider mot henne och hennes befästning och som anföll det, ska bli som en dröm, en nattlig syn. 8 Det ska bli som när en hungrig drömmer, och se, han äter men han är fortfarande hungrig när han vaknar. Eller som när en törstig drömmer att han dricker, och se, han dricker, men när han vaknar, se, då är han fortfarande matt och törstig. Så ska det gå med skaran av alla nationer som strider mot Sions berg. 9 Stanna upp och förundras, stirra er blinda och var blinda! De är druckna men inte av vin, de raglar men inte av stark dryck. 10 ✝ För HERREN har utgjutit andens djupa sömn över er och tillslutit era ögon. Profeterna och era ledare, siarna, har han täckt över. 11 Och all uppenbarelse har för er blivit likt orden i en förseglad bokrulle, som någon räcker till den som är lärd och säger: Läs detta, jag ber dig, och han svarar: Jag kan inte, för den är förseglad. 12 Och räcker man bokrullen till någon som inte kan läsa och säger: Läs detta, jag ber dig, så svarar han: Jag kan inte läsa. 13 ✝ Därför säger Herren: Eftersom detta folk närmar sig mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig och deras fruktan för mig är bara ett inlärt människobud. 14 ✝ Se, därför ska jag göra ett förunderligt verk bland detta folk, ja, ett häpnadsväckande verk och ett under. För de visas visdom ska förgås, och de förståndigas förstånd försvinna. 15 ✝ Ve dem som gömmer sina planer i djupet långt ifrån HERREN, och som gör sina gärningar i mörkret och säger: Vem ser oss och vem känner oss? 16 ✝ Sannerligen, ni vänder upp och ner på saker och ting. Ska krukmakaren räknas som leran? Ska verket säga om honom som gjorde det: Han har inte gjort mig? Eller ska det formade säga till honom som formade det: Han förstår ingenting? 17 ✝ Ska inte Libanon inom en mycket kort tid förvandlas till ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas som en skog? 18 ✝ Och på den dagen ska de döva höra orden i boken, och de blindas ögon ska se ur dunkel och mörker. 19 Och de ödmjuka ska ännu mer få glädja sig i HERREN och de fattiga bland människor ska fröjda sig i Israels Helige. 20 För de grymma ska försvinna och hånarna förgås. Och alla som är på spaning efter att göra det onda ska utrotas, 21 ✝ de som gör en människa till en överträdare för ett ords skull, och som snärjer den som ska skipa rätt i porten, och förvränger den rättfärdiges sak med tomma ord. 22 Därför säger HERREN, som befriade Abraham, så här om Jakobs hus. Från och med nu ska Jakob inte skämmas, och härefter ska inte heller hans ansikte blekna. 23 ✝ Utan när han ser sina barn, mina händers verk, mitt ibland sig, ska de helga mitt namn och helga Jakobs Helige, och de ska frukta Israels Gud. 24 Och de som i sin ande farit vilse ska få insikt och de som klagade* ska ta emot undervisning.