1 ✝ Sänd lammet till härskaren i landet, från Sela genom öknen till dottern Sions berg. 2 För som en flyende fågel som kastats ut ur boet, så kommer Moabs döttrar att vara vid Arnons vadställen. 3 Ta emot råd, döm rättvist. Låt din skugga vara som natten, mitt på dagen. Göm de fördrivna, förråd inte flyktingen. 4 Låt mina fördrivna bo hos dig, Moab. Var ett skydd för dem från fördärvarens ansikte. För det är slut med utpressaren, skövlingen är slut och förtryckarna är utrotade från landet, 5 ✝ och genom barmhärtighet ska tronen befästas, och han ska sitta på den i sanning, i Davids tabernakel. Han ska döma och söka rättvisa och främja rättfärdighet. 6 Vi har hört om Moabs stolthet, han är mycket stolt, ja, om hans högmod och hans stolthet och hans vrede. Men hans lögner ska inte ha någon verkan. 7 Därför ska Moab jämra sig över Moab. Alla ska jämra sig, för Kir-Haresets grundvalar ska ni sörja, de är verkligen förstörda. 8 ✝ För Hesbons fält vissnade, liksom Sibmas vinstock. Folkens härskare har skövlat dess bästa plantor, som har nått ända till Jaeser och brett ut sig i öknen. Hennes grenar är utsträckta och de har nått ut över havet. 9 ✝ Därför ska jag gråta som Jaeser gråter över Sibmas vinstock. Jag ska vattna dig med mina tårar, Hesbon och Eleale. För glädjeropen över din sommarfrukt och din skörd har tystnat. 10 ✝ Och glädjen och fröjden är borta från de bördiga fälten och ingen sång eller jubel hörs i vingårdarna. Ingen trampare trampar vin i pressarna, på glädjeropen har jag gjort slut. 11 ✝ Därför ska mitt inre klaga som en harpa för Moab, och mitt innersta för Kir-Hares. 12 ✝ Och det ska ske, när Moab visar sig, när han tröttar ut sig på offerhöjden och kommer till sin helgedom för att be, så uträttar han ingenting med det. 13 ✝ Detta är det ord som HERREN vid den tiden talade om Moab. 14 Men nu har HERREN talat och sagt: Inom tre år, som daglönare räknar år, ska Moabs härlighet med alla sina stora skaror bli föraktad. Och de som blir kvar ska vara mycket få och maktlösa.