1 ✝ Profetia* om Moab. På en natt är Ar-Moab ödelagd och förstörd. På en natt är Kir-Moab ödelagd och förstörd. 2 ✝ Han har gått upp till Bajit och till Dibon, till offerhöjderna för att gråta. Över Nebo och Medeba ljuder Moabs klagan. Varje huvud är rakat och varje skägg är avklippt. 3 På deras gator ska de klä sig i säckväv. På hustaken och på deras gator ska alla jämra sig och gråta mycket. 4 ✝ Hesbon och Eleale klagar, ända till Jahas hörs deras rop. Därför ska Moabs krigare jämra sig. Hans själ våndas i honom. 5 ✝ Mitt hjärta gråter över Moab. Hans flyktingar ska fly som en treårig kviga* till Soar. För uppför sluttningen mot Luchit går folket gråtande. Ty på vägen till Horonaim ska de höja ett klagorop över förstörelsen. 6 ✝ För Nimrims vatten kommer bli en torr ödemark, gräset vissnar bort, växtligheten dör, där finns ingen grönska. 7 Därför ska de föra bort till pilträdsbäcken det överskott som de har fått och det som de har samlat på sig. 8 För klagorop hörs längs hela Moabs gräns, dess jämmer når till Eglaim och dess klagan till Beer-Elim. 9 Ty Dimons vatten är fullt av blod, men jag ska låta mer komma över Dimon, ett lejon över den som flyr från Moab och över dem som finns kvar i landet.