1 ✝ Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver förtryckande stadgar, 2 ✝ för att förvägra de behövande rättvisa och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt, så att änkor kan bli deras byte och de kan plundra de faderlösa. 3 ✝ Och vad ska ni göra på räkenskapens dag och i den ödeläggelse som ska komma från fjärran? Till vem ska ni fly för att få hjälp, och var ska ni lämna era rikedomar? 4 ✝ Inget annat återstår än att böja sig bland de fängslade eller falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, utan hans hand är fortfarande uträckt. 5 ✝ Ve Assyrien, min vredes ris! Staven i deras hand är min vrede. 6 ✝ Jag ska sända honom mot ett hycklande* folk, och mot min vredes folk ska jag ge honom befallning att plundra och ta byte och trampa ner dem som gyttja på gatorna. 7 Men så menar han inte och i sitt hjärta tänker han inte så, utan i sitt hjärta har han för avsikt att förgöra och utrota många folk. 8 För han sa: Är inte mina furstar allesammans kungar? 9 ✝ Är inte Kalno så som Karkemis? Är inte Hamat så som Arpad? Är inte Samaria så som Damaskus? 10 När min hand har drabbat avgudarikena, vilkas avgudabilder var förmer än Jerusalems och Samarias, 11 skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess avgudar som jag har gjort med Samaria och dess avgudar? 12 ✝ Men det ska ske när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, att jag ska ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod. 13 Ty han har sagt: Med min hands kraft har jag gjort detta, och med min visdom eftersom jag är så klok. Och jag har flyttat folkens gränser, och jag har plundrat deras skatter och störtat ner deras invånare som den mäktige. 14 Och min hand har tagit folkets rikedomar som ett fågelbo, och som man tar övergivna ägg, så har jag tagit hela jorden, och det fanns ingen som rörde vingen eller öppnade munnen eller pep. 15 Ska yxan förhäva sig mot den som hugger med den? Eller ska sågen sätta sig upp mot den som sågar med den? Som om en stav skulle kunna svinga sig mot dem som lyfter den, eller som om en käpp skulle kunna lyfta sig själv som om den inte vore av trä? 16 Därför ska Herren, härskarornas HERRE, sända magerhet bland hans feta, och under hans härlighet ska han tända en brand som branden av en eld. 17 ✝ Och Israels ljus ska bli till en eld, och hans Helige till en låga, och den ska bränna och förtära hans törnen och hans tistlar på en enda dag. 18 Och hans praktfulla skogar och hans bördiga fält ska han förstöra från själ till kropp, och det ska bli som när en sjuk tynar bort. 19 Resten av träden i hans skog ska vara så få att ett barn kan skriva upp dem. 20 ✝ Och det ska ske på den dagen, att de som är kvar av Israel och de som räddats av Jakobs hus, inte längre ska förlita sig på honom som slog dem, utan med trofasthet* förlita sig på HERREN, Israels Helige. 21 De som är kvar, de som är kvar av Jakob, ska vända tillbaka till Gud, den Mäktige. 22 ✝ För även om ditt folk, Israel, vore så som havets sand, ska bara en rest av dem vända tillbaka. Förödelse är beslutad, en rättvisans stormflod. 23 ✝ Ty Herren, härskarornas GUD, ska fullborda den beslutade förödelsen över hela landet. 24 ✝ Därför säger Herren, härskarornas GUD så: Mitt folk som bor i Sion, var inte rädda för Assyrien. Han ska slå dig med ett ris och ska lyfta upp sin stav mot dig på samma sätt som Egypten. 25 ✝ Ty snart ska förbittringen upphöra, och min vrede ska vända sig till deras fördärv. 26 ✝ HERREN Sebaot ska väcka upp ett gissel mot honom som när han slog Midjan vid Orebsklippan. Och som hans stav förut var över havet, så ska han lyfta den på samma sätt som i Egypten. 27 Och det ska ske på den dagen att hans börda ska tas bort från dina axlar och hans ok från din nacke, och oket ska förgöras på grund av smörjelsen. 28 Han har kommit till Ajat, han har passerat Migron. I Mikmas har han lämnat sin tross. 29 De har dragit igenom passet. De har slagit läger i Geba. Rama är förskräckt, Sauls Gibea har flytt. 30 Lyft upp din röst, du dotter Gallim. Låt den höras ända till Laisa, du arma Anatot! 31 Madmena har flytt, invånarna i Gebim samlar sig för att fly. 32 Ytterligare en dag ska han stanna i Nob. Han ska skaka sin hand mot dottern Sions berg, Jerusalems höjd. 33 ✝ Se, Herren, härskarornas HERRE, ska hugga av grenen med förskräckelse. Och de resliga ska fällas och de stolta ska ödmjukas. 34 Och han ska hugga ner den täta skogen med yxan och Libanon ska falla för den Mäktige.